La settimana scorsa - Inter, Mazzarri, Inter
I la settimana scorsa diskuteras den här gången endast Inter och Mazzarri. Vad gör Mazzarri fel och vad bör klubben göra?
Matchen
Inter borta mot Parma brukar vara en tuff match, men med tanke på Parmas katastrofinledning så hade jag förväntat mig tre poäng. Det blev en katastrofstart för Inter i och med De Ceglies tidiga mål och Inter lyckades inte skapa några farliga chanser trots ett massivt spelövertag. När chanserna väl uppstod saknade Icardi sin sedvanliga kyla och Palacio är helt och hållet ur form. Som salt i såren gör ”gobbon” De Ceglie ytterligare ett slumpmål och Parma tar sin blott andra seger för säsongen och håller för första gången nollan. Inter dominerade matchen och hade flest och bäst lägen. Ändå kan jag inte säga att Inter förtjänade segern eller ens en poäng. Spelarna verkar sakna direktiv och samspelet mellan de olika lagdelarna existerar inte. Visst dras Inter med flera tunga skador, men ett lag med spelare som Handanovic, Vidic, Medel, Kovacic och Icardi borde fortfarande vinna mot ett Parma med Felipe, Acquah, De Ceglie och Ghezzal.
Taktiken
Med Palacio i fjolårsform hade vi kanske vunnit matchen, men vi kan inte vara beroende av en spelare för att vinna matcher. Kovacic gjorde vad han kunde och stod som vanligt för några fina solonummer, men Acquah lyckades under stora delar av matchen att radera ut Kova och därmed 80 % av Inters offensiva spel. Mazzarris spelidé bygger till stor del på att yttrarna fyller på i anfallet och slår inlägg till framstormande anfallare och mittfältare. Problemet i Inter är att yttrarna inte håller. Nagatomo, Jonathan och D’Ambrosio är skadade och har tidigare visat att de inte är optimala i Mazzarris spelsystem. Dodó inledde säsongen piggt, men är nu helt ur form och kan inte slå ett vettigt inlägg. Obi är snabb och kraftfull, men är ytterst begränsad på högerkanten. Mbaye är ung, men håller tyvärr inte för dagens Inter. Utan högkvalitativa yttrar och med anfallare ur form och en punktmarkerad Kovacic är dagens Inter tyvärr ett lättläst och ytterst begränsat lag offensivt. Det krävs inte ett geni för att komma på att Mazzarris spelidé får det svårt mot ett lag som backar hem med många spelare, punktmarkerar den enda mittfältaren med offensiva kvalitéer samt sätter två man på en isolerad Icardi. Dagens Inter är otroligt lättläst.
Frågetecknet
Veckans stora frågetecken står föga förvånande Mazzarri för. När Inter byter till 4-3-3 eller 4-4-2 flyttar han ut Ranocchia som högerback och sätter först Icardi och sedan Bonazzoli som ytter. Inte helt lyckat.
Vad händer nu?
Italiensk media spekulerar i att Mazzarri har två matcher (igen) på sig att övertyga en allt mer missnöjd Thohir. Själv har jag väldigt svårt att se vad som kommer att förändras på två matcher. Visst vi har goda möjligheter att vinna mot Saint Etienne och Hellas, men Mazzarri kommer inte att överge sin filosofi för det. Problemen kommer fortfarande vara desamma efter två matcher oavsett resultat. För mig är Mazzarris tid i Inter slut. Han har kört fast och passar inte in i Inters framtidsvision. Mazzarri är en bra tränare, men gammalmodig och har svårt att anpassa sig till klubbens förväntningar. Enligt mig är problemet inte att Mazzarri vägrar att byta till fyrbackslinje, startar med Kuzmanovic (som inte var sämst mot Parma, tvärtom) eller att han spelar med för många defensiva spelare. En tränare ska spela utefter sin filosofi och att tvinga en tränare att bryta mot den leder aldrig till något bra (Ancelotti vs. Berlusconi t.ex.). Däremot är det en klubbs sportsliga ledning som är ansvarig att anställa en tränare som passar in i klubbens filosofi och klubbens framtidsvision. Det gör inte Walter Mazzarri och därför borde Thohir avsluta kontraktet. Problemen är dels att Inter inte har råd att betala lön till Mazzarri fram till 2016, dels att det ska finnas en bra tränare som kan ta över. Mancini och Spaletti är lediga, men jag är inte säker på att de är rätt personer att ta Inter tillbaka till Italiens eller Europas finrum. Jürgen Klopp hänger snart löst i ett BVB i kris… Interisti, skriv en tidig önskelista till tomten
Små ljusglimtar i mörkret
För att inte bara ta upp negativa saker vill jag lyfta fram Bonazzolis och Camaras inhopp. Det värmer i hjärtat att se två väldigt talangfulla spelare få chansen och jag hoppas de båda tillsammans med Puscas kommer få fler chanser i a-laget. Min favorit, Gaston Camara spelade visserligen bara några minuter, men hann på den tiden ”göra sin gubbe” och slå ett av matchens få farliga inlägg. Årets primavera känns onekligen mycket spännande och jag tror att vi kan förvänta oss stora saker av det laget.
