Laziale a vita
Säsongen 22/23 blev en Serie A säsong som ta mig fan ingen såg komma eller hur den skulle sluta, förutom då möjligen att vårat Biancoceleste skulle sluta före Roma i tabellen med sin bäst före datum tränare mer än väl surnad (Läs: José Mourinho) och att Juventus återigen skulle bli ertappade med att fuska
Jag tänker inleda med rubrikens namn "Laziale a vita" och då syftar jag speciellt på Stefan Radu Laziale a vita. För om det är något land som vet hur man hyllar sina trotjänare så är det italienarna och det vet vi alla som varit med under alla år att Stefan Radu förtjänade den enormt vackra hyllningen han fick, med att bli inbytt i slutet av sista hemma matchen mot Cremonese och följande avtackningscermoni efter matchen. Jag satt på långsidan denna match och efter alla spelare gått av planen och Olimpico skanderade hans namn så grät nästan varannan människa runt omkring mig och resten hade som jag, tårfyllda ögon. När Radu kom ut igen och tackades av såväl Lotito som Tare på gräsmattan höjdes ljudnivåerna och banderollerna och när han sedan fick sin hedersutmärkelse utdelad av våran grande Capitano och dom kramades så gick ljudnivåerna i taket och nu var det även vi med tårarna i ögonen som grät! Jag satt där och mindes derbyna där stenhårde Stefan Radu alltid satsade och gav allt, hans röda kort av passion, den sista dansen hade dansats.
När första omgången spelades och våran dyra (€10m) nyvärvade första slips tar ett rött kort i 6e minuten kände iallafall jag att den här säsongen är körd men återigen INGEN kunde ana att våran billigt (€2) värvade andra slips Signor Ivan Provedel skulle ta den ordinare platsen och sedan stå för en sensationell säsong med pris som Serie A´s bästa målvakt. Vissa matcher räddade han poäng åt oss och vissa matcher vann provedel åt oss med ett hisnande och ett nytt rekord för flest hållna nollor i Serie A: 20 st (!!!)
Ett par andra spelare jag verkligen vill hylla är Mattia Zaccagni som växt ut till en av lagets absolut bästa spelare och som verkligen tog nästa steg denna säsong och i synnerhet när Ciro dragits med skadeproblem och en nära döden olycka och inte fullt ut kunna varit sig själv där ute. Zaccagni är dessutom mycket farligare med boll och kan göra sin gubbe både med dribblingar och sin snabbhet.
Danilo Cataldi är nästa att hylla, jag har så länge väntat på detta och i Sarris spelsystem passar han perfekt som sexa. Våran egen produkt som ledde laget perfekt som kapten i det första derby della Capitale. och han står sällan för att nästan säga aldrig för ett dåligt beslut eller slår en felpassning så Alberto och Sergej kan känna sig trygga med att gå framåt när Cataldi har bollen. Jag tyckte det märkets väldigt tydligt dom matcherna han var skadad i slutet och Marcos Antonio fick spela på hans position, mycket bolltapp och felpassningar och därmed kunde inte dom andra mittfältarna kliva fram som innan.
Nicolo Casale och Alessio Romagnoli är två otroligt lyckade värvningar där dom stoppar allt på hörnor och dessutom gör mål på dom offensiva
Nu när vi tagit andra platsen framför alla våra rivaler med den minsta budgetten och tunnaste truppen av dom alla så får vi verkligen hoppas att president Lotito investerar(nåja) mer än bara CL miljonerna inför nästa säsong, för vi behöver spelare på flera platser.
Luis Alberto har varit sig själv igen speciellt efter VM, och han ryktas bort men jag hoppas han blir kvar för det blir extremt svårt att ersätta honom och dessutom om våran vice capitano också lämnar vilket det ryktas mer trovärdigt än förut. För för åtta år sedan så grävde vi guld i Belgien och fann det i en ung serbisk spelare i Genk vid namn Sergej Milinkovic-Savic, en spelare som dom senaste 6 säsongerna har varit unisont en av Serie A´s absolut bästa mittfältare och för mig är det enda ofattbara att vi fått behålla honom under så många säsonger.
Så om du lämnar oss i sommar Sergej så är även du för mig Laziale a vita!
