Lazio 0 - 0 Palermo: Shit happens

Efter en tyst minut för tre omkomna italienska soldater i Afghanistan blåser domare Gervasoni igång matchen på ett soldränkt Olimpico. Spelet inleds i ett ganska högt tempo, med Lazio som det spelförande laget. Palermo utan förlorade Javier Pastore och irrationelle Miccoli är dock inte helt ofarliga och kommer fram till ett par bra lägen, men Lazios backlinje har genomgående i första halvlek ganska bra koll på pigge Zahavi och övriga motståndare. Senad Lulic ser ut att vara betydligt mer bekväm i sin vänsterbacksroll nu såhär ett par matcher in på säsongen, och Diakité imponerar i man-man-spelet gång på gång. Nyförvärvet Lorik Cana drar på sig ett gult kort efter ett till synes helt onödigt och vårdslöst bensvep, men gör en förhållandevis godkänd första halvlek i Laziotröjan. Även för honom måste det få ta sin tid.

 

Lazio spelar inte fantastiskt, men knappast heller jättedåligt. Man skapar nog med chanser för att göra både ett och två mål, men skärpan, eller flytet om man så vill, finns inte där under första halvlek. Firma Klose och Cissé har haft sina samspel och stundtals fina intentioner, men Palermos försvar med solide Matias Silvestre i spetsen har hållit emot bra. Att det står 0-0 efter 45 minuter är rättvist.

 

Lagom till andra halvlek har Brocchi kommit in, och Cana gått ut. Tempot i matchen är högt, kvaliteten blir bättre ju längre matchen lider, och för en neutral åskådare är detta möte klart sevärt. Klose bjuder på en fantastiskt fin vändning i boxen, där han vänder bort två gubbar så det visslar om det i mitten av andra halvlek, Hernanes står för en fin frispark i 68:e och avslutar själv ett vackert anfall ett par minuter senare. Även Palermo har sina farligheter. Ilicic grundlurar Dias och har ett fint skott på mål i 76:e, och med rätt skärpa hade också bortalaget kunnat knoppa in ett par bollar. I 81:a får Palermo en jättechans, men Diakite, som är den som gått bort sig i försvarslinjen, avvärjer i sista sekunden framför en utrusande Marchetti.

 

Lazio provar alla tänkbara anfallsalternativ. Man matar inlägg, spelar smått centralt, slår långa bollar via de centrala mittfältarna och löper i djupled. Faktum är att man i jämförelse med de senaste matcherna spelar riktigt bra, och framför allt som ett riktigt lag. Alla jobbar stenhårt, tar sina löpningar både framåt och hemåt, och äger bollinnehavet matchen igenom. Att bollen inte gått in när 92 minuter gått och matchen är slut är inget annat än en käftsmäll av Fru Fortuna. Att vi inte får in bollen är knappast något som Edy Reja kan lastas för, men kanske skulle Rocchi fått chansen sista tio.

Att det skulle vara kris i Lazio efter att man visat upp detta, inför framtiden, lovande spel är högst befängt. Både Reja och spelarna ska vara stolta över vad man presterade idag, även fast man bara tar en pinne hemma på Olimpico. Marchetti och Diakite växer, Lulic känns tryggare, Konko fortsätter på den inslagna vägen, Miroslav Klose är återigen bäst på plan och visar vilken världsklassanfallare han utan tvekan är. Med en något hungrigare Ledesma, en Hernanes med pånyttfött självförtroende och en Stefan Radu tillbaka i god form kan detta bli väldigt bra. Det finns, trots två tappade poäng i den just nu upp-och-nervända liga som kallas Serie A, en högst begränsad anledning till oro. Lazio står starkt, och vi ser med tillförsikt fram emot Sporting i Europa League på torsdag.