Lazio 1 - 0 Sampdoria: en Ledesma i världsklass
En timmes dålig underhållning, en halvtimmes furiös desperation. Lazio tog tre mycket viktiga poäng efter ett sent nickmål signerat Libor Kozak.
Det var i eftermiddags dags för match igen mot Sampdoria, som i premiäromgången i höstas plockade samtliga poäng hemma på Marassi. Lazio ställer upp med en nykomponerad backlinje, där Diakité kliver in istället för Biava och Scaloni(!) istället för Radu. På förhand en aning osäkert då Scaloni inte ens gjort en handfull matcher under sina år i klubben.
Sampdoria är klart bättre inledningsvis och känns betydligt mer alerta. Efter 11-12 minuter börjar dock Laziospelarna vakna till liv och lyckas spela runt inom laget. Zarate visar upp fart och finess och Ledesma styr mittfältsspelet. Med precisa passningar och ett riktigt bra positionsspel är han klart bäst på mitten. Hernanes är däremot oroväckande osynlig. Som vanligt, tänkte jag nästan skriva. Vad är det egentligen som hänt med Profeten?
Båda lagen står för väldigt många misstag och det är knappast njutbar fotboll vi bjuds på. 2011 har för Lazios del börjat tråkigt, och första halvlek av Lazio-Sampdoria följer samma mönster, bortsett från sista fem minuterna. Hernanes står för en hård frispark mitt på Curci samt en snurrfint i anfallet efter, men i övrigt handlar det mesta om täckta skott, försvarare som täcker halvtaskiga långbollar till inspark samt ett fåtal kreativa anfallsinslag. 0-0 i halvtid.
Sampdoria inleder, liksom i första halvlek, bättre än hemmalaget. Palombo står för en fantastisk chip i djupled till Pazzini, som dock inte får träff. Matchens bästa chans såhär långt. Lazio kommer upp i en del ströanfall, men dessa känns både oorganiserade och ofarliga. Jag sitter och känner mig djupt besviken, både på individuella spelare - Zarate, Mauri, Hernanes och Floccari - men också på lagets icke-spel. Såhär taktiskt och bolltekniskt dåliga är inte Lazio. Eller?
I 63:e vänder och vrider Zarate utanför straffområdet och avlossar ett hårt skott precis utanför. Ett bra läge som tyvärr inte utmynnar i något.
Någonstans här tänder dock matchen till på allvar och ändrar karaktär. Lazio verkar helt plötsligt verkligen vilja anfalla som ett lag och ta tre poäng i detta viktiga möte. Pådrivna av publiken skapar man mer och mer, men matchen är fortfarande jämn. Sampdoria drar sig dock, efterhand, tillbaka allt mer.
I 77:e genomför Reja ett dubbelbyte. Ut kliver Brocchi och Floccari, in kommer Gonzalez och Kozak. Detta tycks ge effekt, för nu handlar nästan allt om Lazio.
Samp tycks vara nöjda med en poäng, men som så många gånger förr straffar det sig att lägga sig på försvar och skänka bort två tredjedelar av planen till motståndarlaget.
I 84:e slår Ledesma en frispark från höger, som Kozak möter med pannan. Curci är på bollen men orkar inte styra bort den. Misstänkt offside, bristfälligt markeringsspel, men vem bryr sig? Curvan exploderar och vi har 1-0 till Lazio med sex minuter plus tillägg kvar att spela.
Detta blir nervöst...
Lazios furiösa anfallsspel avstannar i och med målet och man värnar om den ledning man har. Sampdoria flyttar fram spelet, men lyckas aldrig skapa något riktigt farligt. Efter tre tilläggsminuter blåser Rizzoli av matchen och Lazio kliver av planen som vinnare. Ruggigt jävla skönt, skulle jag vilja säga.
Sammanfattningsvis var denna match både tråkig och dålig i en timmes tid. Efter det visade Lazio karaktär och vilja, och det är därför man vinner idag. Jag är stolt över vissa spelare, mindre stolt över andra, men laget som helhet från 65 minuter och framåt får ett högt betyg. Negativ kritik utgår främst till Mauri och Hernanes. Detta var tveklöst Mauris sämsta insats denna säsong, trots att han varit ganska medioker ända sedan november. Hernanes visar stundtals upp fin teknik men det räcker inte på långa vägar! Jag vill se honom vara lagets stjärna, som i matchen mot Inter i december, men han har en jobbig uppförsbacke dit. Idag får brassen knappast godkänt, med tanke på de krav som finns på honom.
Tre stjärnor
1) Cristian Ledesma - tveklöst matchens bäste spelare. En gyllene högerfot och ett spelsinne utöver det vanliga. När han är på detta humör är han bäste registan i Serie A. Jo, verkligen.
2) Mobido Diakité - överraskande stabil. Kort och gott en jätte i försvaret som knappt gjorde ett misstag på hela matchen. Granithård i kroppen, kompromisslöst agerande. Helt otrolig spänst.
3) Lionel Scaloni - överraskande stabil nummer II. Spelade väldigt rutinerat och visade kvalitéer både bakåt och framåt.
Slutligen skulle jag vilja sända beröm i Sampdorias tränare Di Carlos riktning. Precis sådär ska en italiensk allenatore klä sig - skjorta, slips, väst, kavaj, hela kittet. Mycket stiligt!
