Lazios anfall
Nytt ska blandas med gammalt i Lazio i år. Mycket har redan hänt i sommar, men ännu finns det flera beslut som ska tas. President Lotito har värvat namnkunnigt på anfallssidan, men ännu vet vi inte ifall han gjort det för att ge laget mera bredd eller ifall han bara stärkt truppen för att kunna sälja sin klarast lysande anfallsstjärna.
Säsongen 09/10 kom Sergio Floccari som en räddande ängel och fick ordning på Lazios anfallsproblem. Den säsongen var Mauro Zarate ofta helt under isen efter att ha varit ett av seriens största utropstecken året innan. Ifjol tycktes Zarate ha hittat tillbaka till spelglädjen. De som sett argentinaren när han är på spelhumör vet att en Zarate i form är en enorm tillgång för vilket lag som helst. I sina bästa stunder kombinerar han fantasi, teknik och fart på ett sätt som alltid gör honom till potentiell matchvinnare. Vèlez Sársfield-produkten har alltså förmågan att skapa chanser på egen hand, vilket gör att han efter en säsong som denna är hett eftertraktad på transfermarknaden.
Lazios president, Claudio Lotito, är inte känd för att tacka nej till en bra affär. 'Il Presidente' inser dock troligtvis att Zarate är en nödvändig ingrediens i ett långsiktigt framgångsrecept och håller än så länge hårt i sin sydamerikanska juvel. Spelaren själv har tidigare sagt att han stannar och ifall han kan bryta sin trend med bra spel varannan säsong ser det bra ut för Lazio. Jesper Lindberg beskriver Zaratesituationen på ett bra sätt i sin artikel.
Lotito har under sina år som president inte skämt bort fansen med stjärnvärvningar. Förra säsongens framgångar verkar dock ha kunnat ge honom blodad tand och inför i år har man värvat flitigt. Två anfallsvärvningar är de som väckt störst uppmärksamhet; VM-legenden Miroslav Klose och fartfenomenet Djibril Cissé.
Klose kommer på fri transfer efter fyra säsonger i Bayern München. Han är främst känd för sitt starka huvudspel och sina 14 VM-mål. Kloses sejour i Bayern blev inte riktigt så bra som han eller klubben hoppats på och de två senaste säsongerna har han haft det tungt. Däremot har hans spel i landslaget hållit en konstant hög nivå ända sedan han slog igenom i Kaiserslauten för tio år sedan.
Av den breda fotbollspubliken lär han främst bli ihågkommen som den där killen som bara kunde göra mål på nick, och endast i landslaget. De som såg Klose spela tillsammans med Ivan Klasnic på topp med Johann Micoud bakom sig i Werder Bremen mellan 2004 och 2007 vet dock att han är så mycket mera än bara en nickstark landslagsspelare. Oavsett vad man vet om Klose så är han ändå en spelare som de flesta känner till och Serie A har blivit en profil rikare. Lazio har knutit till sig en spelare som tillför enorm internationell rutin från både landslagsspel och europaspel med olika klubblag, något som blir värdefullt när romklubben nu ger sig ut i Europa. Han bör heller inte ha några problem att vänja sig vid den italienska fotbollen då han under sin karriär hunnit spela mot alla typer av motstånd. Dessutom har han en spelstil som fungerar mer eller mindre oberoende av situation, och lär inte behöva anpassa sitt spel alltför mycket trots ny liga. Med hård konkurrens på anfallssidan kommer han inte nödvändigtvis att vara given från start i varje match. Hans framfart i Italien blir i vilket fall som helst intressant att följa.
Djibril Cissé slog igenom i Auxerre i början av 00-talet. Han kom till Liverpool sommaren 2004 som tvåfaldig fransk skytteligasegrare. Efter en bra start under nye managern Rafael Benitez drog han på sig en skada som höll honom borta till mitten av april 2005. Under följande säsong blev det tydligt att Cissè varit f.d. managern Gérard Houlliers värvning.
Benitez gav honom inte längre förtroende på topp utan använde honom på högerkanten i en roll som inte uppskattades av anfallaren. En sejour i Marseille följdes av en i Sunderland innan han 2009 hamnade i grekiska ligan då Panathinaikos blev ny klubbaddress. Fransosen hittade genast rätt den här gången och vann skytteligan redan första säsongen. Trots att han som lagkapten vann skytteligan även senaste säsong valde han att lämna Grekland då han menade att han inte längre orkade med rasismen inom fotbollen där. Nu får vi bara hoppas att han inte utsätts för liknande upplevelser i Italien, ett land som åtminstone tidigare inte varit något föredömme när det kommer till rasism. När han landade i Rom mottogs han av 300 jublande 'laziali', så han fick i alla fall en bra start.
Cissé är en målskytt, det har han bevisat. Han har snabbheten och skottet, frågan är dock om det räcker till när motståndet blir hårdare. Han har levererat i Frankrike och Grekland men inte i England, nu tar han sig an erkänt svåra Italien. Potential finns, ingen fråga om saken, men han har redan hunnit bli 29 år gammal och man kan inte längre förvänta sig att han plötsligt ska höja sig med flera nivåer. Det man kan förvänta sig är att han garanterar ett antal mål. Nio mål på 33 ligamatcher i Liverpool under säsongen efter skadan och tio mål på 35 ligamatcher under sin sejour i Sunderland är hans facit från England. Mer än tio ligamål är ingen omöjlighet, fler än femton känns osannolikt första säsongen.
Thierry Henry är en annan fransos som byggde sitt spel på snabbhet (innan han förädlade sina andra egenskaper under Wenger). Hans säsong i Juventus kring millenniumskiftet resulterade i en position på kanten (samma kant som Cissé inte kunde hantera i Liverpool) och praktfiasko. Vad spelstil beträffar känns Cissé betydligt mindre lämpad än Klose för Serie A. Laziofansen hoppas såklart på att jag har fel.
Oavsett vad man förväntar sig av de båda nyförvärven så handlar det om två högprofilvärvningar som visar att Lazio menar allvar. Ifall man behåller Zarate vill säga. Lotito väljer i så fall att markera för fansen att han fortfarande är att räkna med. Frågetecken har funnits beträffande den saken. Klose gratis och Cissé för blygsamma 5,8 miljoner euro innebär samtidigt att det inte svider alltför mycket i presidentens plånbok.
Förutom nämnda herrarna Floccari och Zarate finns dessutom sedan tidigare Giuseppe Sculli, Libor Kozak och Tommaso Rocchi att tillgå i anfallsväg. Någon eller några av dessa kommer sannolikt att lämna. Legenden Rocchi kan med ålderns rätt nöja sig med en begränsad mängd speltid och Sculli fungerar även som kantspelare. Libor Kozak gjorde en bra fjolårssäsong men är väldigt begränsad då han lever nästan enbart på sin storlek. Frågan är om tränaren Edy Reja tror på honom, han är åtminstone en spelare som kan förändra en matchbild med sitt fina targetspel. Sergio Floccari är egentligen för bra för att sitta på bänken och skulle inbringa en del pengar vid försäljning. Det är alltså mycket möjligt att han försvinner innan sommarens slut.
Nästa säsong får vi alltså se Hernanes (se del 2) mata genomskärare åt ännu bättre anfallare än ifjol och Edy Reja har den här gången rikligt med möjligheter när han planerar hur han ska få till en fungerande offensiv. Det blir spännande att vara Laziosupporter när vi kör igång i höst.
