Lecce 2 - 4 Lazio: En bitterljuv seger
Med Zárate och Rocchi sida vid sida igen gav sig Lazio in för att mot alla odds försöka knipa fjärdeplatsen i säsongen sista match. Med ett öga på Via del Mare och det andra på Stadio Friuli följde 90 minuters vindögd spänning - som trots himmelsblå vinst bara kom att bli en halv seger för Romlaget.
Ett Lecce som redan inför matchen säkrat sitt kontrakt i serie A tågar in på Via del Mare under festivalstämning. Det är tydligt att de ämnar bjuda upp till dans i denna säsongens sista möte, och som man gör det. Tempot är uppskruvat redan från start från båda lagen, och den första farliga chansen står Rocchi för redan i den andra minuten med en nick mot mål. Lecce kontrar och Garrido gör sitt första av många, många misstag för matchen då han försöker passa hem till Muslera. Bollen går istället ut till hörna för Lecce och Muslera visar tydligt sitt missnöje med Radus vikarie på vänsterkanten.
Bara minuterna senare kommer matchens första mål. Rocchi springer fri och får en långboll signerad Ledesma. En nätt nick gör att bollen finner sig till ro vid kaptenens högersko, och efter ett par steg kan han enkelt slå in den till höger om en ställd målvakt. Ett typiskt Rocchi-mål som betyder 1-0 till Lazio. Hur har laget lyckats leverera utan sin kapten under så stor del av den här säsongen? Det är mig ett mysterium.
Efter bara tio minuters spel är det tydligt att den här matchen inte är avgjord på långa vägar. Lazio och Lecce bygger sina anfall enligt en liknande filosofi, spelet böljar verkligen fram och tillbaka. Värst av allt är att man från hemmalagets håll verkar ha siktat in sig på just Garridos kant. Både Mesbah och Di Michele rör till det ordentligt i det himmelsblå försvaret, och man lyckas hålla rent framför mål med blotta förskräckelsen. Kvitteringen känns inte alls långt borta.
Tempot är galet och uppskruvat. Zárate skjuter i stolpen, Dias räddar en boll på mållinjen, Muslera storspelar och Lichsteiner ångar på som en tjur på sin kant (utan att för den delen lyckas med sina inlägg). I en situation kommer Rocchi fri mot målvakten med Zárate bredvid sig. Han väljer dock att gå själv, skottet blir löst och en av Lecces backar kan göra som Dias och rädda bollen på mållinjen. Fotboll blir inte mycket mer spännande än så här - allt medan matchen mellan Udinese och Milan känns trött och oengagerad.
En halvtimme in i första halvlek kommer kvitteringen. Coppola kommer aningen sent på ett inlägg och tvingas ta den på volley. Det ska dock visa sig vara ett genidrag då Muslera backar men bara kan se på när den seglar ned med millimeterprecision bakom honom. Helt otagbart. Repliken kommer dock genast från Zárate, som lyckades ställa försvaret totalt tack vare en vaken linjeman: en passning från Rocchi som ser ut att vara ämnad för Hernanes snappas upp av Maurito, som kommer helt fri och bara behöver sakta in, sikta och skjuta. 2-1 till Lazio.
I slutminuterna av första halvlek tappar Garrido återigen kontroll på vänsterkanten. Den påföljande crossbollen ser först ut att gå för långt, men landar hos en omarkerad Piatti, som får gott om tid att vända sig om, välja fot och enkelt kan knoppa in den bredvid bortre stolpen. 2-2 står sig in i pausvilan.
Andra halvlek inleds med ett byte: Gonzales tar över Hernanes plats på planen. På förhand känns det som ännu ett märkligt beslut av Edy Reja, men det ska visa sig vara klokt. Matchen tar vid där den slutade - samma galna tempo, samma panikslagna försvarsspel från båda lagen. Lichsteiner sätter fart längs med högerkanten och slår ett inlägg. Bollen studsar på en Leccespelare och når Zárate som står helt fri en bra bit bakom backlinjen. Han kan enkelt ta sig förbi målvakten, men tappar balansen en aning och det är allt som ska till för att han helt oförlåtligt ska missa öppet mål. Obegripligt, lite skrattretande och samtidigt så typiskt Lazios älskade nummer 10.
Zárate ska dock snart få en chans att göra rätt för sig, tack vare sin anfallspartner: en långboll når ännu en gång den glödhete il Capitano, som bröstar ner bollen och kommer fri mot målvakten. Benassi tar en chansning, men kommer ut fel och drar ner Rocchi. Frilägesutvisning och straff - som Maurito snyggt sätter strax uppe till vänster i nättaket.
Ett Lecce reducerat till 10 man gör vad de kan för att hålla fortsatt hög fart framåt, men till ingen nytta. Kistan spikas definitivt igen när Vives gör självmål på en hörna slagen av Zárate. Gästerna leder med två mål och med en man mer på planen är det nu bara en fråga om att vänta och hoppas att ett mätt Milan ska göra en ansträngning på Friuli. En förhoppning som frustrerande nog visar sig vara för mycket. Att två fotbollsmatcher kan se så totalt olika ut är svårt att förstå. Lika svårt är det att acceptera att det trots allt inte blir något Champions League för Lazio nästa säsong.
Men, jag har sagt det förr och jag säger det igen: vilken resa Lazio har gjort sedan Ballardini tog sitt pick och pack och lämnade Rom. Femte plats är något laget, ledningen och dess supportrar måste vara stolta över. Lazio går en spännande framtid till mötes och det ska bli en ynnest och ett privilegium att följa laget i den tid som väntar. Non mollare mai. Glöm aldrig det.
Forza Lazio!
