Legender: Röda Stjärnan(Crvena Zvezda) 1991 - Balkans bästa lag
I Maj 1991 lyfte Robert Prosinecki den tvåörade pokalen som innebar seger i Europacupen, gårdagens Champions League. Röda Stjärnan från forna Jugoslavien bestod av representanter från sex olika republiker, man kombinerade snabbhet, slughet och teknik med en stor portion taktik för att manövrera ut sina motståndare. Detta är en hyllning till alla spelare från Balkan och till ett av de bästa klubblag som äntrat den stora fotbollsscenen.
Inför den andra rundan i Europacupen lottades skotska Rangers mot Röda Stjärnan.
Dåvarande managern, Graeme Souness, skickade sin assistent, Walter Smith till Belgrad för att spionera och återkomma med en rapport om laget från Balkan. Smiths rapport när han återkom är klassisk:
"We´re fucked". Vilket senare skulle visa sig stämma.
Fem år tidigare hade Steaua Bukarest från Rumänien överraskande vunnit Europacupen som enda lag från östeuropa. Jugoslavien hade tidigare en förbannelse över sig med flera andraplatser: Tre andraplatser i OS, två finalförluster i EM, Partizans finalförlust 1966 i Europacupen, Röda Stjärnans förlust 1979 i UEFA-cupen, fem semifinalförluster i EM och två semifinalförluster i VM. Tiden var inne för en seger.
Röda Stjärnan levererade spelare med jämna mellanrum till storlag ute i övriga Europa under den här tiden, året innan hade man sålt av Dragan Stojkovíc till Olympique Marseille, ödet visade sig sedan att en av balkans bästa spelare någonsin, ofta var skadad under sin tid i Frankrike och missade mötet med sitt forna lag i finalen 1990/91.
Laget nådde finalen i Europacupen efter flera briljanta insatser med idérik anfallsfotboll, man gjorde 19 mål på åtta matcher på vägen till finalen.
Coachen, Ljupko Petrovíc, hade en talangfull trupp att mönstra och visade taktisk briljans flera gånger, men kanske mest i finalen, vilket vi kommer till senare.
Vägen till finalen
I första omgången stod schweiziska Grasshoppers för motståndet, första mötet slutade oavgjort 1-1 i Belgrad, en klar missräkning där man låg under redan efter 14 minuter, men kvitterade precis innan pausvilan genom Biníc. Returen två veckor senare visade sig bli en helt annan match. Röda Stjärnan pulveriserade schweizarna på deras egna hemmaplan med hela 1-4, Pancév inledde, Prosinecki utökade och Radinovíc satte trean. Prosinecki spikade slutresultatet till 1-4. Skotska Rangers i andra rundan var varnade.
Förnedring-andra omgången
Skotska Rangers farhågor besannades omgående i andra rundan. Röda Stjärnan spelade ut skottarna efter noter och tog en betryggande 3-0 seger hemma på Stadion Crvene Zvezde i Belgrad.
I returen på Ibrox spelade man taktiskt och satte 0-1 genom Pancév i andra halvlek innan McCoist tröstmålade med en kvart kvar att spela. Röda Stjärnan var både ett och två nummer för stora för Rangers. Assisterande coachen Walter Smiths profetia slog och det hårt och bestämt.
Kvartsfinal-publikkaos i Dresden
Motståndet i kvartsfinalen blev Dynamo Dresden från forna Östtyskland. Ett lag med stora supporterproblem, vilket skulle visa sig i returmötet i Dresden.
Hemma i Belgrad gjorde man processen kort och vann återigen med 3-0 efter mål av Prosinecki, Biníc och Savicecevíc.
Returen som spelades 20 mars startade bra för hemmalaget med mål redan i den tredje minuten genom Gütschow på straff och hemmapubliken vädrade blod.
Dejan Savicevíc gjorde det svårare att vända för östtyskarna efter sin kvittering. I den 71:a minuten kom ännu ett mål av Röda Stjärnan av notoriske målskytten och tunge anfallaren, Darko Pancév.
På arenan och i hemmaklacken började det omgående att bubbla och i den 78:e minuten tvingades domare Emilio Soriano Aládren att bryta matchen efter att fansen startat ett upplopp på arenan. Röda Stjärnan tilldömdes segern med 0-3.
”The best two-legged tie there has ever been”
Semifinalen innebar ännu ett tyskt motstånd, denna gång från väst, Bayern München.
Få lag har tittat sitt öde i vitögat som Röda Stjärnan gjorde i returen på hemmaplan inför 80 000 åskådare. I det första mötet med de tyska giganterna med toppspelare som Augenthaler, Wohlfarth, Effenberg, McInally och Reuter visade Röda Stjärnan upp en taktisk kyla, effektivitet och kliniska avslutningar som de mästare de var på den typen av fotboll. Roland Wohlfarth gav visserligen Bayern ledningen i den 23:e minuten, men snabbheten och kvaliteten i kontringarna gjorde att man var livsfarliga så fort läge gavs. Prosinecki hittade ytor som ingen annan och serverade Pancév flera bra lägen, till slut lyckades makedonen kvittera efter magiskt förarbete av Prosinecki och Biníc.
Tyskarna gick sedan för seger inför sin fanatiska hemmapublik, men detta gjorde att man blottade sig mer bakåt vilket passade Röda Stjärnan utmärkt. Till slut kom avgörandet då tyskarna ville ha en straff, vilket visade sig senare vara rätt beslut av domaren att inte blåsa, och man slappnar av för ett ögonblick. Belodedici rensar och hittar Pancév som stöter den vidare till en anstormande Dejan Savicevíc som springande från halva plan avslutade lågt i bortre hörnet. Segern gav utslag i alla europas sportredaktioner.
Inför returen i Belgrad sköts tre missiler in i byn Borovo Selo nära Vukovar. För landet Jugoslavien började slutet att närma sig. I Belgrad där Bayern skulle försöka vända var stämningen febril och orolig. Ironiskt nog var det en av världens bästa skyttar på fasta situationer och född i Borovo Selo, Sinisa Mihajlovíc, som inledde målskyttet med en frispark som ändrade riktning. Publiken anade vad som var på gång och laget kände sig säkra, men historien säger att man aldrig kan räkna bort ett tyskt lag.
Typiskt nog var det en tabbe av kaptenen i målet, Stevan Stojanovíc, som släppte in en frispark mellan benen av Klaus Augenthaler som gav tyskarna luft under vingarna. Fem minuter senare var det dags igen då Manfred Bender lyckades göra 1-2 och utjämna sammanlagt.
Sista 20 minuterna var en uppvisning i teknisk skicklighet och visade sig bli ett drama utöver det vanliga. Wohlfarth sköt i stolpen, Stojanovíc står för en osannolik räddning på Augenthalers försök, Pancév missar två gyllene lägen, Biníc har en volley som endast missar med en hårsmån. Och till slut, i sista minuten, händer det osannolika: Mihajlovíc sveper in en låg crossboll i straffområdet, Augenthaler skall rensa enkelt, men missbedömer bollbanan och stöter till bollen som med en långsam, långsam fart går i en båge över Aumann i målet som inte lyckas styra bollen över ribban. Ett egentligen löjligt slut på en fantastisk match.
Röda Stjärnan var i final. Mindgames.
Coach Petrovíc (bild)hade inför finalen ett dilemma då Marseille oftast ville att motståndarna skulle anfalla och blotta sig bakåt. Problemet var att det var precis vad han tänkte om sina motståndare.
Petrovíc:”Either we could play as usual and lose, or we could play as I say and take the trophy.”
Alla var överens inför finalen, taktiken gjorde Marseille konfunderade.
Spelarna undrade: hur de skulle göra mål?
”We don´t havet o score, it can be 0-0”.
Men vad skulle hända då?
”It will be extra-time.”
Men vad skulle hända om det blev 0-0?
”It doesn´t matter, we will win on penalties.”
Enkel balkaninstruktion. Ingen diskussion. Vad få visste var att i den jugoslaviska ligan det året så avgjordes alla oavgjorda matcher med straffar, där hade Stojanovíc fått rejält med extra träning under säsongen. Men han ansåg sig inte vara en specialist. Han hade en bok som han skrev ned var straffarna brukade hamna. Men han kunde läsa spelarnas kroppspråk.
Den första straffen skulle slås av Manuel Amoros.
Stojanovíc tittade honom rakt i ögat och noterade att han inte såg lugn ut. ”If a player looks at you, you know he is calm. I know directly he would shoot to my right.”
Mycket riktigt så räddades straffen som kom i perfekt höjd för en målvakt. Nästföljande straffar sköts i mål, men när Darko Pancév sköt in den femte och sista straffen för Röda Stjärnan var finalen avgjord. Se länk nedan.
Länk Finalen: http://www.youtube.com/watch?v=W3tKTIGkcvI&feature=related
Länk Vägen till finalen:http://www.youtube.com/watch?v=NSujPFUetqg
Ett av de mest tekniska och spelskickliga lag från balkan som världen skådat fick sitt förstapris.
Man undrar bara hur bra skulle det jugoslaviska landslaget ha varit i EM 1992 i Sverige om inte kriget brutit ut?
Hur bra kunde det här laget blivit om de fick fortsätta tillsammans? Nu splittrades spelarna ut i Europa efteråt.
Vem var vem i laget?
Stevan Stojanovíc
Målvakten och lagkaptenen som gick vidare till belgiska Royal Antwerpen. Slutade spela 1995.
Sinisa Mihajlovíc
Mittback/mittfältare som fick en lysande karriär som spelare i Italien i klubbar som Roma, Sampdoria, Lazio och Inter. En av världens mest fruktade frisparksskyttar. Innehar rekordet med tre frisparksmål i en och samma match när han spelade för Lazio. Idag coach i Fiorentina.
Robert Prosinecki
Mittfältare som värvades till Real Madrid och sedan Barcelona. Nyligen utsedd till coach för Röda Stjärnan efter en tid som assisterande i kroatiska landslaget.
Miodrag Belodedici
Rumänsk försvarare som gick vidare och spelade i Spanien för både Valencia och Villareal. Arbetar nu i det rumänska fotbollsförbundet.
Ilija Najdoski
Makedonsk vänsterback som sedan spelade i Spanien, Turkiet, Bulgarien och Schweiz. Hans son, Dino, är U-21 landslagsspelare i Makedonien.
Slobodan Marovíc
Försvarare som senare spelade i Norge. Idag åter igen tillsammans med Prosinecki som assisterande i Röda Stjärnan.
Vladimir Jugovíc
Mittfältare som fick en bra karriär i Italien med Sampdoria, Juventus, Lazio och Inter. Spelade även i spanska Atleticó Madrid och franska Monaco.
Dragisa Biníc
Anfallare som gick vidare till Sparta Prag och sedan avslutade sin karriär i Japan med en kort vistelse i Nagoya Grampus Eight. Hade en kontroversiell period som general manager i Obilíc, en klubb i Belgrad med starka band till krigsherren Arkan.
Darko Pancév
Anfallare som tyvärr fick en bedrövlig karriär efter tiden i Röda Stjärnan. Misslyckades totalt i italienska Inter. Arbetar nu för det makedonska fotbollsförbundet.
Dejan Savicevíc
Mittfältare som fick spela ännu en Europacupfinal med AC Milan mot Barcelona, 1994, där han briljerade och visade upp sig från sin bästa sida. Idag president i Montenegros fotbollsförbund.
Refik Sabanadzovíc
Försvarare som gick vidare till Grekland och spelade för både AEK Aten och Olympiakos innan han slutade sin karriär i USA med Kansas City Wizards.
Länk Alla målen: http://www.youtube.com/watch?v=gIiASv6M8zY&feature=related
Kommentera gärna, men kom ihåg att vi håller oss till fotboll.
