Julias Romablogg: Mi ricordo...
Så är det dags för oss att möta Inter igen. Att möta Inter är alltid lite speciellt, av många anledningar, och det finns väldigt många fina matcher att tänka tillbaka på mot söndagens motstånd (troligtvis känner dem likadant). Här har ni några av mina favoriter:
• Det första klippet hämtar vi från cupfinalen 2006/2007 och det var på den tiden det var dubbelmöte även i finalen. Första matchen på Olimpico var minst sagt magiskt och slutade hela 6-2 till oss vilket gav oss ett fantastiskt utgångsläge inför i returen i Milano (som vi visserligen förlorade med 2-1 men vad gjorde det, vi var cupmästare!!!).
?
• Klipp nummer två hämtar vi från en tid då Totti hade långt hår, Capello var Romatränare, Candela fortfarande spelade fotboll, Romagnoli var 9 år, Rosetti fortfarande fick döma Roma och Samuel och Cassano var Romaspelare. När matchen var slut stod det 4-1 på resultattavlan men för oss kommer den här matchen alltid ha slutat 7-1. TRE mål dömdes bort från den härliga Rosetti men trots det kunde han inte stoppa Roma den här kvällen och vi lyckades slutligen vinna med 4-1 vilket inte heller är särskilt dåligt!
• Ja, vad säger man om det här egentligen? Äh, jag behöver inte säga någonting. KOLLA bara!!
• Det här tillhör en av mina största favoriter för att jag själv var på plats på San Siro och fick se mitt kära gamla Roma igen. Roma spelade riktigt bra, gjorde tre mål (varav ett riktigt vackert från Osvaldo), släppte bara in ett och tog tre mycket fina poäng. Måste säga att det var väldigt härligt att kunna vara en av få som kunde vandra hem från San Siro med huvudet högt och ett stort leende på läpparna.
• Här hittar vi ett klipp från hör och häpna Luis Enriques dagar i Roma. Vi gjorde absolut ingen bra säsong och Inter var väl ungefär lika "bra" som oss under det året. Här lyckades vi ändå visa upp oss från vår allra bästa sida och Borini blev stor Inter-killer genom att göra två mål. 4-0 slutade tillsist matchen vilket givetvis är ett oerhört trevligt resultat när Inter står som motståndare.
.
• Vi vann ju faktiskt cupen två år i rad och 2007/2008 var det inga dubbelmöten som gällde i finalen utan endast en match. Vi vann även här. 2-1, Mexes & Perrotta. Good times.
• Säsongen 2010/2011 började inte direkt på bästa sätt. På de fyra första inledande matcherna hade vi endast fått ihop två poäng och då hade motståndet hetat Cesena, Cagliari, Bologna och Brescia. Att mötet mot Inter därför kändes som en David-mot-Goliat-kamp var därför inte så konstigt. Matchen såg länge ut att sluta 0-0, vilket ändå sågs som bra med tanke på känslan man haft innan match. Men så var det en montenegrin som ville annat. I den 75e minuten kom han in. I den 91a minuten blev han hjälte genom att göra 1-0. Ett mål (och tre poäng) som nog aldrig varit så efterlängtade som då.
• Vi tar den bästa till sist. Matchen som är min favoritmatch när det kommer till alla kategorier. Ni minns nog. Inför matchen låg vi fyra poäng bakom Inter och en seger skulle innebära att vi på allvar skulle vara med och slåss om scudetton. Olimpico var fullsatt och jag var där!!! Roma Roma Roma ekandes över hela arenan Rom gav rysningar som inte går att jämföra med någonting annat och matchen visade sig bli helt PERFEKT. De Rossi gav Roma ledningen och firade som en huligan, Inter kvitterade med tre man offside, Luca Toni kvitterade sent i andra halvlek och med bara någon minut kvar fick halva Olimpico en hjärtattack då Milito träffade stolpen. Våra hjältar nere på plan gav oss anledning till att börja drömma drömmar i guld. Att få sjunga Grazie Roma med resten av arenan efter slutsignalen gjorde nog inte bara mig gråtfärdig. En fantastisk kväll, en fantastisk match, ett fantastiskt minne. Jag glömmer det aldrig.
Snälla Roma, ge oss nu en ny match på lördag som vi kan lägga till bland våra favoriter!
