Milan - Roma3 - 3
Milan - Roma 3 - 3 i La divina Commedia
Covid-19 spelade som brukligt sin roll även i kvällens match då flera spelare från båda lagen hamnat i karantän, men för Romas del var det väl det starkaste laget vi för närvarande har kanske med undantaget av Smalling. Som ”vanligt” så ställde vi upp med vår ”junior-backlinje” som blandade och gav.
Knappt hade man hunnit sätta sig innan Leao först var oattackerad av vårt försvar för att sen bli ”pressad” av både Ibanez och Mancini samtidigt (som båda spelade centralt av de tre) och där hemmaspelaren chippade in bollen och där Kumbulla inte hade koll på deras nummer 11. En lite touch på bollen och sen var det 1 - 0 efter mindre än två minuter. Matchen hade inte precis satt sig, men båda lagen ville i alla fall spela en positiv offensiv fotboll. Några hetare målchanser fick vi dock inte se, men som en blixt från en klar himmel nickade Dzeko in 1 - 1 efter en Pellegrinihörna. Reservkeepern för Donarumma, Tatarusanu var ute och hängde tvätt och Romagnoli lyckades inte hålla styr på bosniern.
Romas sätt att skapa målchanser var i den första halvleken i stort sett uteslutande spelvändningar, eller att Spinazzola utmanade från sin vänsterkant. Milan kändes ganska solida, men på pappret var deras svagaste lagdel försvaret, något som vi inte lyckades sätta under tillräcklig press. Milan läckra turk Calhanoglu skapade i stort sett panik hos bortalaget så fort det var en fast situation runt Romas straffområde eller från hörnor som var flertalet. Flera gånger i den första halvleken hjälpte Dzeko till defensivt och i stället löpte Mhkitaryan och Pedro som terriers för att störa hemmalaget uppspel. Pedro är grymt nyttig för oss med sin teknik och sin förmåga att låta medspelarna andas när han suger in bollar och får frisparkar med sig.
Theo hade ett fräsande skott precis utanför Mirantes stolpe efter en halvtimme. Skottet hade tydligen touchat en romaspelare och på den efterföljande hörnan nickade Romagnoli, men Mirante gjorde en snygg räddning till ännu en hörna, som danske Kjaer nickade i utsida stolpe. Vi ställde om och Ibanez och Pellegrini testade den osäkra hemmamålvakten med vars ett skott. Roma hade under denna perioden av matchen väldigt svårt att markera/täcka bort deras ytterbackar som ständigt låg brett. Roma fick dock ett gäng hörnor, men annars var det mest på snabba omställningar som chanser skapades medan Milan däremot skapade sina chanser mestadels via långa höga uppspel mot deras nummer 11. Initiativet växlade i slutet av halvleken som säkert var lite ”trevlig” för den opartiska publiken. I minut 40 hade vi en hörna, men 5 sekunder senare kom Milan i kontring 4 mot 2. Tack för att de slarvade bort den chansen efter usel beslutsfattning och passningsspel. Karsdorp är en synnerligen oberäknelig spelare och det är tyvärr inte till sin fördel. En irrationell spelare kanske man inte vill ha i sin backlinje där han sällan eller aldrig återfinns på sin egen plats. Löpningar och passningar blandas i briljans, men allt som oftast i idioti. Minuter innan paus satsade Ibanez onödigt hårt i en luftduell mot deras nummer 11 precis utanför vårt straffområde och hemmalaget fick en frispark i väldigt farligt läge. Muren radades upp och Spinazzola lade sig bakom densamma för att täcka bort ett eventuellt sorkskott. Flera spelare var sugna på att skjuta, men Calhanoglu krutade på i Mirantes hörn där han också snyggt styrde ut bollen till hörna. Några gånger i slutet av halvleken trillade och skrek Theo i närkamper, men repriser visade att han fick ihop till en bra CV till scenskolan, bl.a. när Pedro snoppade bollen från honom.
Så till den andra halvleken där den stora ”gudomliga” komedin skulle äga rum och huvudperson i detta drama blev domare Giacomelli. Dock var det inte hans fel när Milan även i halvlek II åter fick in bollen i bortamålet innan två minuter hade gått. Romaspelarna var allmänt knappast vakna och i synnerhet var Karsdorp i djupsömn och på hälarna när Leao enkelt rundade honom och spelade in bollen till Saelemaekers som bombade in hemmaledningen till 2 - 1. Var är vår eller våra härförare? Visst, vi har skickliga spelare, men att vinna något gör man inte med ett gäng korgossar. Vi skapade visserligen lite chanser bland annat hade Dzeko ett skott över i bra läge och Mhkitaryan fick ett läge där han inte fick någon riktig träff på bollen. När nu timmen var spelade var det med inslag från Hawaii som matchbilden gestaltade sig, bland annat kom Milan i ett 5 mot 3-läge och vi i omställningen därpå 4 mot 4. Spinazzola som varit dominerade i den första halvleken på sin kant lyckades tyvärr inte alls i den andra halvleken och kom inte förbi en endaste gång. Pedro däremot var synnerligen nyttig och känns som ett rejält kap ännu så länge. Från vänsterkanten kom i stället för Spinazzola Mkhitaryan förbi, men ingen bortaspelare var framme på inlägget. Bruno Peres ersatte Karsdorp och precis därefter nickade Mancini en hörna utanför. Strax därefter sköt Mkhitaryan ett skott som räddades och på returen försökte Pedro komma åt bollen, men Bennacer var först på bollen och därmed spelförande. Domare Giacomelli däremot var av en helt annan uppfattning och dömde helt fel straff för bortalaget. Folket i VAR-rummet hade förmodligen tekniskt fel på sin utrustning eller så var de med på den fars som nu skulle spela upp sig. Veretout var obeveklig och smällde in 2 - 2 längs gräset. Nu satt man bara och väntade på att domaren skulle hitta ett läge att kompensera hemmalaget, men först skulle Christante ersätta Pellegrini. Hemmalagets nummer 11 ville tröttsamt ha straff (för 4:e gången under matchen) och Giacomelli tröttnade och visade honom gult kort. Sekunder senare kom dock ”straffen” när Calhanoglu ”fälldes” i samband med en ”duell” med Mancini. Två fel blir aldrig ett rätt och det tekniska strulet i VAR-rummet fortsatte. Straffen gick i mål och nu kändes det ganska uppgivet. Christante lyckades snacka till sig ett gult kort innan Spinazzola äntligen fick fram en hörna efter en utmaning vid hemmalagets straffområde. Veretout smällde in hörnan hårt och hemmalagets nummer 11 försökte med en konstspark få bort bollen, men i stället blev det en perfekt passning till Kumbulla som från 2 meter kunde pricka in 3 - 3. Veretout hade sprungit sig trött och Villar ersatte med endast några minuter kvar där Milan låg på mest för ett avgörande mål. Mirante lyckades mirakulöst rädda en hörnnick från Kessie och Bruno Peres blev löjligt enkelt rundad i den 96:e minuten av Theo. Ibanez blockerade ut inlägget till hörna och på den, slagen av Calhanoglu, nickade Romagnoli i ypperligt läge precis utanför.
Även om våra ungdomar i backlinjen gjorde några misstag var de väldigt duktiga i kväll. Mirante gjorde också en väldigt fin insats. Pedro och Mkhitaryan är ständiga hot och hamnade också på plussidan. Fortfarande saknar vi ett alternativ till högerbacksplatsen där ingen konsekvent imponerar, utan endast gör enstaka bra insatser eller prestationer. Resultatet kan man givetvis diskutera i oändlighet, men att vi gör två mål på hörnor i samma match kan jag inte minnas mig. Milan och då Calhanoglu lade många fina hörnor och de kommer garanterat göra många mål på dessa under säsongen. Som det såg ut i kväll borde båda lagen kunna komma ganska högt upp tabellen, men det märks tydligt när vissa spelare inte är med hur det påverkar respektive lag. Även om det är nästan två månader till julafton önskar jag mig mest en stabil högerback och någon mittfältare med rejäl grinta.
