Morosinis tragiska död ger mig nya perspektiv
Piermarios Morosinis tragiska död har skakat om hela fotbollsvärlden. Hoppas denna fruktansvärda incident leder till en bättre fotbollsvärld. Förvisso ett brutalt sätt att få det bättre på. Man blir ledsen över att sådant här ska behöva inträffa innan vi stannar upp och tänker efter.
Bilderna på en hjälplös Piermario Morosini som försöker kravla sig upp utan att lyckas hade jag gärna sluppit. Hjärtat sprätte till och framkallade fysisk smärta. Jag kände mig helt apatisk. På samma gräsyta där spelare annars filmar sig till fördelar, jublar över mål och skriker på motståndarna slutade en medmänniska sina dagar. Det fick mig för ett ögonblick att tappa tron på fotbollen. Den kändes så banal i förhållande till ett människoliv. Supportrar, skriker, hoppar och svär framför tv-appareterna. Beter sig djuriskt och hatar, hatar, hatar. För en lek där tjugotvå vuxna män jagar en boll.
Det hemska bilderna som kaplades ut gav mig en ny insikt, fick mig att se fotboll ur ett nytt perspektiv. Vi överdriver sportens betydelse..Tar den här leken på för stort allvar. Fotbollen har blivit viktigare än vad som är hälsomsamt. Både för spelare, ledare och publik. Allt är tillåtet i allas strävan efter dessa pokaler. Förbannade tränare på presskonferenser, gruff mellan övertända spelare på planen och ett ständigt föraktande av domarna. Supportrar som slåss på arenorna, ungdomar som skriver rabiata inlägg på diverse fotbollssidor. Ett utbrett hat helt enkelt.
Fotbollen ska vara viktig. Men dess betydelse får folket kring sporten att tappa perspektivet. Fotfästet. All kamp och rivalitet tenderar att övergå i hjärtlöshet. Hjärtat måste få vara med, annars kommer fotbollen gå under till slut. Hjärtat är sportens viktigaste ingrediens. Maradona, Zidane och Messi har nått toppen lika mycket för sina fotbollshjärtans skull som för sin talang. Det blir svårt för nya talanger att gå i dessa herrars fotspår när de möts av en allt mer cynisk fotbollsvärld. Mer filmningar än klacksparkar, fler kapningar än känsliga nedtagningar. Allt för att begäret efter pokalerna går utanpå allt annat. Kommer i vägen för glädjen, skymmer sikten för livet utanför fotbollen. För det finns faktiskt ett sådant också.
Fotbollen är den största av sporter. Jag vill gärna att det förblir så. Rivalitet ska finnas och heta känslor. Men folk borde rikta blicken över fotbollen ibland, mot livet. Det får inte komma i andra hand. Fotbollen ska också innebära gemenskap. Folk från olika kulturer och religioner tampas tillsammans. Mycket av det fina grunderna med detta fantastiska spel känns avlägsna i dagens läge. Kanske blir Morosinis tragiska död en läxa för fotbollen på något vis. Ger alla med anknytning till den en insikt, ett nytt perspektiv. Fotbollen ska vara viktig, men det finns annat också. Dess betydelse får inte göra oss till sämre medmänniskor som glömmer omvärlden. Jag älskar verkligen sporten i allmänhet och Juventus i synnerhet. Men jag kommer aldrig mer ta ordet hata i min mun. Inte när det gäller ett simpelt spel.
Till sist Önskar av hela mitt hjärta att Morosini sluppit detta hemska slut. Ingen människa ska behöva lämna livet i så tidig ålder och ingen förtjänar en så tuff bakgrund som han haft. Jag hoppas det åtminstone får följden av en bättre fotbollsvärld. En mindre viktig och mer vacker sådan. Utan cynism men med hjärtat i centrum. Bara så förtvivlat tragiskt att ett människoliv krävdes för ett sådant uppvaknande. Fotbollen är inte livet men väl livets bästa lek.
