Napoli - Cagliari
0 - 1

Napoli 0-1 Cagliari: Favorit i repris

Trots ett spelövertag som hette duga lyckades Napoli inte få hål på Robin Olsen i Cagliari-kassen. Istället lyckades gästerna avgöra matchen sent och åka hem till Sardinien med alla tre poäng i bagaget. Ineffektiviteten som plågat laget i säsong efter säsong gör sig påmind ännu en gång.

Åtta förändringar i startelvan gjordes mellan Liverpool och Lecce. Inför gårdagens match blev det ännu en “turnover”. Åtta ändringar igen av Ancelotti som glatt konstaterade att “Det här är en grupp spelare som ger mig möjligheten att välja fritt”. Det var ändå ett starkt lag som mönstrades, enda egentliga nedgraderingen var att Koulibaly vilades vilket gav Manolas och Maksi chansen från start.

Cagliari då? De storsatsande sarderna har gjort ett antal profilerade värvningar under sommaren, varav Radja Nainggolan kanske är den mest välkända. Ninja befann sig dock inte på planen igår, det gjorde däremot Robin Olsen och Napoli-bekante Marko Rog.
Lite i skymundan har Cagliari även gjort en av ligans bästa tränarvärvningar. Rolando Maran, som rattat Chievo länge, basar nu över Cagliari och fortsätter därmed att sprida sin anti-fotboll på den apenninska halvön till allas stora förtret.

Innan match var magkänslan dålig. Dels på grund av att det var just Cagliari som stod för motståndet, hela klubben verkar ha någon sorts komplex gentemot Napoli (Både supportrar och spelare, exv. Cragno med sina sunkiga kommentarer i tidigare möten). Men även dels på grund av Maran. Under Chievo-tiden kunde man ALLTID räkna med minst ett poängtapp på två matcher, ofta pga. en blandning av bussparkering, ljusblå ineffektivitet samt en storspelande Sorrentino.

Frågan är om inte kvällens match var då allt drogs till sin spets? Ni får ingen play-by-play, för lite statistik räcker för att beskriva matchbilden. 30 skott av Napoli, 20 på mål. Cagliari hade fem skott totalt. Lägg till ett ljusblått bollinnehav som närmade sig 70-strecket så förstår ni säkert vad jag menar.

Tankarna förs osökt till en intervju som Xavi Hernandez gjorde för ganska många år sedan, där han påstod att Barca var tvungna att spela oändligt mycket bättre fotboll än Real Madrid för att kunna vinna La Liga. Detta då Real hade en förmåga att alltid hämta hem poängen, en “tyngd” om ni så vill, som Barca saknade. Frågan är vad Xavi hade haft att säga om Napoli? Det går att argumentera för att vi spelat “bättre” än Juventus ända sedan 2015. Ganska mycket “bättre” till och med. Antalet titlar som plockats in under denna period kan ni gissa själva.

Lösningen stavas spets, spets, spets. Varför har ingen Napolispelare vunnit skytteligan sedan higuain lämnade, trots seriens mest hyllade anfallsspel? Avsaknaden av en bomber har kostat oss långt mycket mer i form av uteblivna titlar än vad vi sparat i form av Euro. För jag är bannemej trött på att spela 0-0 mot Chievo, torska hemma mot Cagliari och rulla Juve av banan i seriefinal efter seriefinal men ändå åka på däng.

Efter matchen tar Ancelotti sin presskonferens tillsammans med “Il Capitano” Insigne. Säger att han är “nöjd med prestationen”. Insigne skäller ut en stackare som vågar ifrågasätta spelarnas inställning. Vart är ursäkterna till de supportrar som tagit sig till arenan för att bevittna detta fiasko? För ett fiasko är precis vad det är. Carlettos retorik om att titta på prestationer, inte resultat, är en fin idé om den appliceras på en isolerad match. Sett över en femårsperiod, med upprepade bottennapp säsong efter säsong, är det som att skratta fansen rakt i ansiktet.

Självklart är det varken Carletto eller Insigne som ska beskyllas egentligen. Vi vet alla att grundproblemet inte sitter på tränarbänken utan på San Paolos VIP-läktare.

Brescia på söndag, blir det inte en trea så är ligasäsongen över. Om den inte redan är det. För vem kan ärligt påstå att de tror på en Napolititel i år?