Napoli - Juventus
0 - 1

Napoli 0-1 Juventus: Reality Check

Stadio San Paolo var fullsatt och stämningen var på topp, men seriefinalen blev inte den folkfest som vi napolitani hade hoppats på. Juventus försvarade sig disciplinerat, Higuain utnyttjade sin chans och trots mycket bollinnehav lyckades Napoli inte plocka poäng av den gamla damen.

Innan match pratades det mycket om Higuain, då det låg mycket tveksamhet kring hans närvaro efter en handoperation i veckan. Nu blev det så att Mandzukic skadade sig strax innan match vilket tvingade argentinaren till att starta på topp. Och nog är alla juventini glada över att det blev så.

Första halvlek

Juventus inledde matchen mycket, mycket bra. Napoli fick inte till sitt sedvanliga flyt i passningsspelet och många enkla bollar slogs bort, vilket de för dagen gulklädda gästerna utnyttjade till fullo. Särskilt Douglas Costa såg mycket pigg ut och man insåg genast att Mario Rui skulle få en mycket dålig dag på jobbet som den ack så saknade Ghoulams ersättare.

Det dröjde bara tolv minuter innan det otänkbara skedde. Juve skar igenom Napolis mittfält som en varm kniv genom smör och Higuain hittade ett Koulibaly-format hål i backlinjen. Ensam framför Reina satte han enkelt bollen intill stolproten, och brydde sig sedan inte om att avstå från att fira målet. Ha-ha-ha.

Napoli spelade upp sig ju längre halvleken led. Vi som sett detta Juventus de senaste åren i stormatcher, särskilt mot Napoli och i Champions, vet dock precis hur Allegri gillar att tackla dessa matcher. Ett ledningsmål ska säkras, sen drar man upp en järnridå. Trots Bonuccis frånfälle förfogar Juventus över Europas och därmed världens mest disciplinerade och positionsstarka försvar, med Atletico som enda utmanare. Går det att göra mål mot Juventus när de backar hem till eget straffområde, med fem meter mellan backlinje och mittfält? Absolut. Går det om ens forward heter Dries Mertens och inläggen slås av Mario Rui? Nja.

Napoli fick iväg några distansskott från Hamsik och Insigne men alla satt rätt i famnen på en väntande Buffon. Den bästa chansen fick Albiol efter att Insigne på något vänster nått högst på en hörna, men den efterföljande returen drog vår spanske mittback upp på läktaren.

Andra halvlek

Fortsatte på samma spår. “Vi dominerade spelet” ser jag en Napolityckare twittra efter matchen. Jag håller inte alls med. Juventus lät Napoli ta över matchbilden, och utmanade oss till att försöka nå fram till Buffon. Det misslyckades vi kapitalt med. Det var egentligen mycket närmare 0-2 än 1-1, då Matuidi fick öppet mål men lyckades pricka en desperat viftande Reina. En mer frustrerande halvlek har jag inte sett på länge då det var uppenbart att Napoli inte hade lyckats göra mål även om matchen spelades i 180 minuter.

Här ser vi ännu en skillnad mellan Juventus och Napoli, utöver det massiva underläget vi har när det kommer till budget och spelartrupp. Nämligen att Napoli bara kan spela fotboll på ett sätt. Visst, man gör det bra, men det är ofrånkomligt att man kommer stöta på motstånd som vet hur man neutraliserar ens styrkor. Allegri ska ha en stor slev med beröm för hur han valde att tackla den här matchen. Tråkigt och defensivt? Kanske. Men historien skrivs av vinnaren.

Med ungefär 20 minuter kvar tvingades Insigne av planen och där dog väl det lilla uns av hopp man fortfarande hyste om att Napoli skulle lyckas hitta en lucka. Ska tydligen ha varit en skada Lore kämpat med länge som till slut tog ut sin rätt, vilket säger en del om hur hårt matchade våra nyckelspelare är och hur få reella alternativ vi har på bänken.

Hur går vi vidare från det här då? Napoli ligger fortfarande en poäng före Juve, det är sant. Men likt jag skrev i min införtext: Det här var matchen som skulle sätta tonen för resten av säsongen. Juventus har nu skickat en tydlig signal om att ligatiteln är deras att förlora, inte Napolis att vinna. En oerhörd reality check för Napoli och alla oss supportrar.

En till sak blev uppenbar. Mot både Inter och Juventus har Napoli misslyckats med att göra mål, vilket är helt oacceptabelt. Båda lag valde att backa hem och bjuda in Napoli på sin planhalva. då man vet att Mertens lätt kvävs och försvinner ur matchbilden om han inte får ytor att springa på. Vad innebär detta då? Att vintermercaton kommer vara helt avgörande för Napolis vårsäsong. Vi kan inte fortsätta med endast Mertens som striker, och vi kan framför allt inte fortsätta med Mario Rui som vänsterback säsongen ut. Jag är hundra procent säker på att ledningen också är med på detta, men jag är inte alls säker på att de alternativ man plockar in kommer vara av den kvalitet som krävs. Roberto Inglese är en okej spelare, men inte någon som hade räddat poäng för Napoli i gårdagens match.

Nu väntar Feyenoord i Champions, men Napoli måste främst hoppas på att Citys B-lag slår ett vilt kämpande Shaktar på bortaplan. Med andra ord: Vi bör vara inställda på att få se Napoli i Europa League i vår.

Men vi dumma supportrar kan ju inte göra annat än att drömma.