Napoli 1-0 Lecce: Cavani, Il nostro messia
Just när hoppet och nervositeten var som värst stiger han fram. Mannen med hästlungorna, mannen med krigarfejset, mannen vars förfäder slogs mot koloniserande fransmän och engelsmän.. Mannen vars mål igår fick hela San Paolo att fullständigt explodera, om än möjligt, värre än i torsdags. Jag pratar om Edinson "El Matador" Cavani.
Napoli - Lecce betyder i regel 3 poäng till hemmalaget men som många gånger förr hade Napoli svårt att utnyttja sina chanser och inga undantag var det igår eftermiddag. Under i princip hela matchen förde Napoli spelet och skapade en del men krampfällde sig själva vid motståndarnas straffområde. Spelare som Zuniga och Yebda har växt oerhört och stod för många fina förarbeten men ibland känns det som om de gör saker å ting svårare än vad de behöver vara.
Napolis första halvlek är annars hyfsat bra. Både Dossena och Maggio var rörliga och vid flera tillfällen visar de prov på bra form. Garganos snygga lyft till Maggio efter cirkus en kvart borde resulterat i ett mål.
Lecce tillåts att sticka upp ett par gånger men det hela resulterar inte i något nämnvärt mer än några undanrensningar från Napolis försvar. Onödigt då Napoli annars förde spelet. Dock har man en tendens till att stressa fram onödiga motkontringar och hade det inte varit för Lecces, för dagen, oförmåga till bättre chansförvaltning så hade det mycket väl kunnat stå 0-1 i paus.
Värt att notera under första halvleken var också Garganos frisparkar. Vid två tillfällen i år har hans och Hamsìks frisparkskombinationer resulterat i mål (Sampdoria och Genoa), men vid minst ett dussintals tillfällen sparkar Gargano bara bort bollen. Det hade varit roligt å se någon form av variation. Typ, låt kanske Sosa lägga någon frispark?
Andra halvleken inleds med samma krampaktiga feeling som den första. Napoli för spelet men får jobba oerhört för att låsa upp Lecces väl samlade försvar. I den 52:a minuten borde dock mohikanen Hamsìk gjort 1-0. Snyggt frispelad av Yebda behöver han bara bredsida in bollen men istället placerar han den rätt på Lecces målvakt. Uselt.
Sekunden efter blir Sosa frispelad från ett inkast (?!) men likt en gammeltacka väntar han alldeles för länge..
Matchen lider mot sitt slut och Lecce tillåts kontra mer å mer då Napoli frustrerat försöker skapa något. Sosa och Cavani har några bra "moments" i mitten på andra men likt hela matchen ser allt de gör svårt och jobbigt ut. Med en kvart kvar testar Sosa skottlyckan men i vanlig hederlig fotboll får man inga poäng för ett s k "field goal".
I slutet av matchen "haglar" möjligheterna. Hatobjektet och Napolis egna MTV-Crib Cribari nickar strax utanför, Cavani slänger in en boll i minut 78 på vinst och förlust utan resultat och i anfallet efter kör Lecces Piatti slalom med Grava varpå De Sanctis tajmat slänger sig och räddar Napoli från sin värsta förnedring på länge. En jävla soppa helt enkelt.
På övertid är det rena Hawaii-fotbollen och både Napoli och Lecce satsar ursinningt på vinst. I 92:a minuten kommer Lecces Corvia snyggt igenom vid Napolis vänstra straffområdesgräns och hade det inte varit för Gravas snygga rensning på mållinjen så hade Lecce troligtvis vunnit matchen. I anfallet efter exploderar dock hela Napoli. El Matador tar graciöst emot bollen och likt den fältherren han är så matar han sig i position och avlossar ett skott som skulle fått hela media-svea att kyssa hans fötter om hans namn hade varit "Ibra". Istället heter han El Matador och med det följande målet är han också under juluppehållet Napolis Messias. Se och hör hur Napolis kommentator Raffaele Auriemma fullständigt får spel av spektaklet.
Mina vänner och ovänner, detta är passion, detta är konst, detta är kärlek, detta är fotboll.
Grande Matador!
