Napoli - Inter
1 - 3

Napoli 1-3 Inter: Slapstick-försvaret gav Inter tre pinnar

Det blev ingen rolig kväll för Napoli, som förlorade hemma mot Inter för första gången på många år.

Det är som bekant skadekris i backlinjen så Gattuso tvingades göra ett par svåra beslut. Hysaj plockades ut ur frysboxen han hör hemma i och sattes på högerbacken. Samtidigt flyttades Di Lorenzo in centralt och bildade mittlås med Manolas. Till vänster som vanligt Mario Rui. Napolis sämsta backlinje på minst tio år?

Matchen började förfärligt. Redan efter två minuter så bildade backlinjen något sorts sick-sack-mönster och sådana offside”fällor” kan Lukaku spela mot med två brutna ben. Den gången rensades bollen på mållinjen men resten av matchen fortsatte i samma spår. Det kollektiva försvarsspelet var precis lika dåligt som det varit tidigare. Noll täckning från mittfältet. Känns tråkigt att behöva skriva det efter varje match men så är det. Spelarna kan bättre än såhär och därför blir man frustrerad.

I speluppbyggnaden bakifrån så ser vi fortfarande riktigt skrämda och förvirrade ut. Lyckas vi inte med alternativ ett eller två så rensar vi långt. Noll fantasi. Man kan luras att tro att vi spelade bra offensivt, med tanke på att vi höll i bollen då och då. Men detta Inter är ett Conte-lag, det vill säga bekväma med att backa några steg och ligga på rulle. Det gjorde man också, med förödande resultat.

Minut 13: Mario Rui slår en bakåtpass mot Di Lorenzo, som halkar när han försöker byta riktning. Lukaku snor åt sig bollen och plötsligt så kommer Inter med fart i ett två-mot-två-läge. Manolas droppar för att täcka Lautaro och Hysaj...backar in mot straffområdet så att Lukaku får chans att skjuta i perfekt läge? Ojdå, 0-1.

Tjugo minuter senare tappar man bollen på mittplan igen. Den här gången täcks Lukaku rätt väl, men belgaren får ändå avlossa ett tungt skott som lyckligtvis går rakt på Meret. Men! Bollen lyckas, på något sätt, studsa i marken och tillbaka in genom Merets ben och in i mål. 0-2, helt ofattbart dåligt.

Innan halvtid så lyckas Napoli reducera. Zielinski hittar Callejons djupledslöpning och spanjoren skickar in den till Milik, som sätter bollen i öppet mål. Ett klassiskt Napoli-mål. Skönt att vi fortfarande kan göra sådana ibland.

Andra halvlek är rätt tråkig att titta på. Inter väntar mest på misstag och Napoli försöker tafatt att spela sig igenom fembackslinjen. Med halvtimmen kvar så kommer det fatala, tredje, individuella misstaget. Ett inlägg spelas in och Manolas misslyckas spektakulärt med sin rensning. Istället för att skicka iväg bollen så lägger han upp den perfekt för Lautaro som bombar in 1-3. Game, set, match.

Är Napoli bra i den här matchen? Nej. Är det åtminstone ett fall framåt? Nej, det tycker jag inte heller. Vi lyckas hålla i bollen för att Inter tillåter det. Defensivt så är vi kanske sämre än någonsin. Offensivt är vi precis lika bra/dåliga som vi var när Ancelotti fick sparken - vi skapar några chanser men sätter dem inte. Total avsaknad av självförtroende hos samtliga offensiva pjäser, Milik undantaget. Märkligt att hackkycklingen från tidigare år numera bär anfallet helt själv. Att Milik är bäst där fram är såklart inte bra, det visar bara hur dåliga vi faktiskt är i år. Men så länge någon petar in bollarna så får man väl vara glad. Det finns grader i helvetet och saker kan faktiskt bli värre än så här.

Det enda riktigt förvånande är hur pass svaga Inter var. Napoli bjuder på tre mål och har faktiskt ett par riktigt bra chanser mot Handanovic. Bland annat ett mål som tveksamt dömdes bort. De blårandiga får nog steppa upp ytterligare en nivå om de ska etablera sig i toppen på riktigt.

Det får räcka så. Jag vill så gärna dedikera 1000+ ord till att spy galla över en del hatobjekt jag har i Napolis trupp men det får vänta till efter säsongen. Lazio borta på lördag och då är det fullt stöd som gäller.

Forza Napoli, i vått och torrt.