Philadelphia - NY Islanders
2 - 1

Napoli 2-1 Atalanta: Return of the King

Gonzalo Higuain återvände till Stadio San Paolo för sin första hemmamatch efter avstängningen. Det slutade precis som man hade kunnat önska.

Dagens motstånd, de svartblåa från Bergamo, är ett lag man har stor respekt för och de brukar vara oerhört svårslagna hemma på Stadio Atleti Azzurri d'Italia, vilket t.ex. Roma fick erfara för inte så länge sedan. Även Napoli hade svårare att plocka en trea i Bergamo än vad slutresultatet 1-3 kanske speglade. På bortaplan har dock Nerazzurri (den mindre pinsamma varianten) gått sämre den här säsongen, och Napoli var därför storfavoriter inför matchen. Dessutom saknade Atalanta idag lagets utan tvekan viktigaste offensiva spelare, Papu Gomez. Att Europas okrönte Bicicleta-kung Mauricio Pinilla också var otillgänglig gjorde i alla fall mig lite lugnare i magen.

Matchbilden såg ut ungefär som den brukar göra på Stadio San Paolo den här säsongen: stort ljusblått bollinnehav. Enda skillnaden mot tidigare matcher, där diverse olivplockare (på deltid) och 35-åriga mittfältsbrunkare lyckats få in en boll bakom Reina innan publiken hunnit sätta sig, var att det den här gången var Napolis tur att göra ett tidigt mål. Hör och häpna!
Självklart var det Il Capitano Marek Hamsik som med en midastouch serverade Gonzalo Higuain. Både Higuain (Batman) och Callejón (Ungefär lika farlig som Robin i jämförelse) hade blivit lämnade helt utan uppvaktning och smugit sig in bakom Atalantas backlinje. Kanske hoppades Bergamoborna på att superhjälteduon glömt bort hur man gör mål, vem vet. I Callejóns fall har de med stor sannolikhet rätt.
Tur då att det var världens (näst) bästa nummer nio som nådde först och tofflade in bollen bakom en hjälplös Sportiello. Skönt att se målvakten flaxa lite, payback för straffen han räddade förra säsongen.

Resten av halvleken löpte förbi utan större incidenter. Smarta fotbollskonsumenter förstod att en klassisk italiensk "taktikmatch" stod att vänta och drog på Chelsea-Tottenham på en separat skärm. Calciorunkare och andra purister fick vänta till minut sjuttio-nånting innan nästa mål. Mertens, som kommit in istället för en trött Insigne (Vad hände med Neymar-formen?!) hade gett lite fart och flärd till Napoli-anfallet men lyckats missa typ fyra halvchanser. Men i och med hans inhopp öppnades matchbilden upp lite och Callejón hittade Higuain (vet inte varför folk inte trippelmarkerar knubbisen) med ett inlägg och världens (näst) bästa nummer nio stångade in två-noll. Game, set, match. Att Atalanta fick in en reducering via Albiol med fem minuter kvar gjorde inte så mycket. Vid det läget satt man mer och filosoferade i huruvida Gonzalo kan hinna slå Gunnar Nordahls 35 ligamål (32 just nu) än att oroa sig över att släppa in ett mål.

I och med denna viktiga trea tar Napoli tillbaka andraplatsen från Roma som tagit ännu en knapp seger efter ett Totti-inhopp (Hur kunde man inte förstå att han skulle skjuta därifrån). Nu gäller det för Napoli att vinna de resterande matcherna för man ska verkligen inte lita på att AC Milan anno 2k16 lyckas plocka en kaxig vinst mot Roma på San Siro i sista omgången. Tror inte en haka skrämmer upp Nainggolan nämnvärt.

Till sist får man väl ta och gratulera Ranieris Leicester, eller Lester som det borde stavas, till deras fantastiska ligatitel. Visar ju bara ännu tydligare hur dåliga italienska lag är som låter juve springa iväg med scudetton år efter år.