Napoli - Parma
2 - 1

Napoli 2 - 1 Parma: Sent avgörande med inhopparna som hjältar

Parma gästade Napoli i lördags och stod för en stundtals fin kontringsfotboll men fick lämna Vesuvius fot tomhänta.

Inför matchen kom en kort uppdatering angående transferfönstret och de senast nyanlända rekryteringarna i skotska mittfältsduon McTominay och Gilmour fick vara utanför truppen med rätta men den tredje nyinkomna från brittiska öarna, den store Romelu Lukaku, skulle få starta på bänken men visa sig avgörande när han debuterade. Överlag såg jag en hel del positiva beteenden och spel hos Napoli men den absolut största glädjen, som liksom var helt bortblåst förra säsongen, var en närvaro av en intensitet och vilja att kämpa. Den där grintan som kan visa sig vara bärande i de allra svåraste stunderna fanns där. Även om matchen hade kunnat sluta med noll poäng för hemmalaget hade just den egenskapen varit tillräckligt att räkna som en vinst i min bok. Nu fick vi båda delar så jag ska inte klaga så mycket.

Primo tempo
Napoli greppade tag om matchen tydligt och snabbt och hade påpassligt ett antal chanser redan innan kvarten var spelad. Under den tiden hade också Parma hunnit med ett mycket tidigt byte när Emanuele Valeri fick en sträckning/känning i ljumsken och in fick Enrico Del Prato komma istället. Det skulle dock vara Parma som spräckte nollan i matchen och efter mycket ofokuserat försvarsspel från Napoli i egen box, där både försvarande Rrahmani gör en mycket riskabel ansats till brytning och sedan Meret som kapar Sohm, vilket resulterar i en korrekt dömd straffspark som Bonny enkelt och stabilt konverterade till mål. 0-1 efter 18 minuter. Efter detta vaknade Parma till och spelade mer aggressivt försvarsspel och stoppade mycket av Napolis speluppbyggnad. Resterande tid i första halvlek bidrog inte med några större chanser åt något av lagen.

Secondo tempo
I andra halvlek startade Napoli återigen med god intensitet och skapade snabbt flera halvchanser men fick oerhört lite av dessa chanser på eller till mål. Kvaratshkelia såg något frustrerad ut över ett större antal missade lägen och möjligheter men slutade inte kämpa för det. Det bör också tilläggas att Parmas målvakt, japananen Suzuki, fram till minut 60 bidrog med ett stort antal fina räddningar på de få chanser som uppstod. Så till Lukakus inträde i matchen, som nästan direkt resulterade i kvittering, när han med sin första touch i matchen fick ett öppet läge men tyvärr i offside-position. Under minuterna därefter får Suzuki varning för maskning vid en inspark och tabbar sig sedan rejält i 75' när han rusar ut mot en fritt spelad David Neres på högerkanten och även om målvakten går mot boll och touchar så har han dobbarna rakt ut mot Neres och efter sin första varning blir han således utvisad. Tyvärr för Parma hade man precis minuterna innan genomfört sina sista byten så efter lite förvirring bland utespelarna och tränarstaben kommer man fram till att Del Prato får vara på sin tredje position för kvällen, först bänk, sen försvar och till sist målis - minst sagt spännande kväll för honom. Napoli började nu att ännu tydligare pusha framåt och Conte visar tydligt intentionen för de sista minuterna när han väljer att ta in även Simeone i leken istället för Mazzochi. Trots en rejäl forcering lyckas inte Napoli få hål på Parma och Parma gör ett fantastiskt jobb med att försöka fördröja, dra ner tempot och kontrollera den ledning de har. I minut 88 blir dock Simeone snuddad av svensken Pontus Almqvists tå och domaren är snabb på visslan och blåser straff. Redan vid första reprisen upplever dock undertecknad att det såg aningen tveksamt ut och VAR-rummet, efter några minuter, tycktes hålla med i den bedömningen. Huvuddomaren fick således dubbelkolla på sin TV-monitor och såg också en inkorrekt blåst straffspark som sedermera blev tillbakadragen. Domaren fick också i uppgift att lägga till stopptid och utifrån de många och framförallt tidskrävande avbrotten under andra halvlek blir det hela 11 extra spelminuter tillagda vilket är glädjande för Napolis del. Det skulle också krävas just dessa minuter för att både komma tillbaka och slutföra återhämtningen. Bara någon minut efter att spelet sattes igång igen, 90+2' får Spinazzola bollen från vänsterkanten av Kvaratskhelia och efter en snabb vändning får han in bollen på en fristående Lukaku som enkelt tar emot och dundrar in kvitteringen från ca 13-14 meter. 1-1 och matchen lever i full grad igen. Så fortsatte forceringen de sista minuterna och Neres drog in ett inlägg från högerkanten i 90+6' som Anguissa är nästan ett helt huvud över sina motståndare på och knoppar distinkt in den mot en chanslös Del Prato, hade det däremot varit en Suzuki som varit på plan är jag osäker på om den hade gått i nät. Oavsett så stod det nu 2-1 och känslan var fin. Matchen var dock som sagt inte helt slut än och Parma visade varför man hittills kunnat gå lika mot Fiorentina och vinna mot Milan, som bägge på pappret borde vinna matchen. Parma visade i sista minuterna inte bara en utan två riktigt farliga kvitteringschanser där Almqvist i 90+14' var absolut farligast men en fin reflexräddning från Meret räddade samtliga 3 poäng för kvällen.

Som sagt, även om resultatet och siffrorna hade kunnat vara mycket bättre och även mycket sämre än vad de blev så ser undertecknad den där glöden, viljan och drivet att fortsätta köra på som ett tydligt kvitto och den största vinsten laget kan ha med sig efter lördagens match.

Mot september månads matcher som åter startar med bortamöte mot Cagliari den 15/9 efter en veckas speluppehåll.

FORZA NAPOLI SEMPRE!