När sagor ska berättas...
Det var en gång. Det är början på de flesta sagor som berättas. I sagor finns de hjältar och bovar, hjältarna blir ihågkomna, om de inte helt plötsligt tar steget över till den onda sidan. Lucimar Ferreira da Silva har burit den svartblåa tröjan med bravur. Han har försvarat de svartblåa färgerna och vunnit titlar. Han har kysst klubbmärket, men när sagorna om trippeln ska berättas så kommer Lucio inte att bli ihågkommen, på det sätt som han hade kunnat bli.
Det var en gång, en bespottad sportchef som fick i uppdrag att köpa en mittback. Mourinho ville ha Carvalho, sportchefen valde att ta flyget till Tyskland och kom hem med det brasilianska landslagets kapten för en summa på 3 miljoner euro. Den 16 juli blev Lucio klar för Inter. Det var han och Walter Samuel som skulle forma världens bästa mittbackspar säsongen 2009/2010. Det var med Lucio som Walter Samuel äntligen skulle slippa spela mittback för två personer. Ett perfekt komplement av snabbhet, styrka, teknik och inställning. Lucio blev snabbt en favorit hos supportrarna.
Det räcker med att tänka på hans inställning i stormatcherna. Det räcker med att se klippet när han vrålar Pato i ansiktet i sitt första derby. Det räcker med att tänka på bortamatchen mot Dynamo Kiev när Italien för första gången introducerades till ett spelsystem med en ensam mittback flankerad av Maicon och Zanetti. I den matchen höll Lucio ihop en hel backlinje och ett helt mittfält ensam. Men vilket minne med Lucio är starkast? Jag kommer aldrig glömma matcherna mot Chelsea. En Drogba i monstruös form kom till Meazza, han mötte Lucio och Walter Samuel. De flesta dusterna tog han mot Lucio och förlorade de alla. San Siro vrålade hans namn: Lucio Lucio Lucio. Ingen organiserad ramsa för Lucios ramsa går "Lucioale Lucioale Lucioale". Utan det var ropet ifrån en folkmassa på 80 000 som delade Lucios adrenalin och inställning. Den säsongen vann Inter trippeln.
Lucio var i allra största grad delaktig i vinsterna. När han gjorde sitt första mål mot Napoli höjde han huvudet och bankade sig för bröstet mot klubbmärket. En annan match kysste han märket. En helig gest för supportrarna. Vi snabbspolar tiden till 2012. Lucio har inte haft en bra säsong. Hans misstag mot Parma blev ödesdigert för Inters marsch mot tredjeplatsen. Det var bara ett misstag av flera som gjordes av Lucio i år. Hans kontrakt på 3.5 miljoner euro som håller i två år ansågs vara för mycket för en 34 åring och i juni meddelade agenten att Lucio kommer att lämna Inter, de båda parterna tar ett gemensamt beslut, frågan är bara hur Lucio ska lämna. Bud från Fenerbahce och Malaga kommer..
De senaste dagarna har Lucio och hans agent kämpat för att få betalt från Inter för att bryta kontraktet. För två dagar sedan så kom parterna överens om att bryta kontraktet utan någon ekonomisk ersättning till Lucio. Inter har då fått reda på intresset från Juventus. Man föreslår en klausul som hindrar Lucio från att kunna gå till något lag inom Italien, Lucio vägrar. Inter hamnar i en situation där man kan förstärka Juventus, eller missa möjligheten att sälja en spelare som man vill bli av med. Skulle det ske skulle Inter tvingas en rad krigsaktioner för att försöka få Lucio att lämna. Inter är också i behov av att bli av lönekostnaden för Lucio för att kunna knyta till sig Silvestre & Andreolli.
Kontraktet bryts. I lördags hölls ett positivt möte mellan Lucio och Juventus. På onsdag kan affären bli officiell om inget väldigt oväntat händer. Lucio går till Juventus med en lön på 2.5-3 miljoner euro och bonusar. Samma man som bett om pengar från Inter för att bryta sitt kontrakt har redan innan det brytits kommit överens med Juventus. Flyttarna mellan Inter och Milan har varit så många att vi blivit vana. Det är inte samma rivalitet. Det är inte samma sak som att lämna Inter för Juventus. Eller tvärtom för den delen. Senast ut från Inter till Juventus var Cristiano Zanetti & Cannavaro. Senast från Juventus till Inter var Vieira och Zlatan. Inte direkt omtycka av de som de tidigare kallat sina supportrar.
Snipp snapp snut så var.. Nej, historian om Lucio blir ingen saga att berätta för kommande generationer. Det hade kunnat bli det, men när heder och stolthet inte finns hos en tidigare hjälte tar han steget till den onda sidan. Från att kyssa Inters tröja, till att bära en svartvit tröja med "30 sul campo" broderat på. Tack för allt Lucio, men det som Inter har gett dig kommer ingen annan kunna ge dig.
Uomo di merda
