Nuet och framtiden
Knappt har nyheten om Kloses nya kontrakt nått mig förrän jag börjar fundera över hur nöjd jag bör vara. För vad gör det med framtiden?
Innan ni kastar er över tangentbordet slår jag dock fast att Miroslav Klose är en klassanfallare och en legendar. Klose har kvalitetsmässigt fortfarande mycket att ge Lazio och oss supportrar. Men ibland ser man inte framtiden på grund av nuet.
För Klose stannar inte i Rom för att sitta på bänken och en förlängning av hans vistelse i Rom innebär också att ett oundvikligt behov av föryngring skjuts upp ytterligare en säsong.
Lazios primavera har de senaste säsongerna gått från klarhet till klarhet och bärgade tidigare i år vinsten i italienska cupen. De har även fortfarande möjlighet att försvara sin mästerskapstitel från fjolåret. Igli Tare har återkommande berömt sig själv och Lazio för en mycket talangfull grupp ungdomar där flera enligt honom ska flyttas upp till A-laget.
Samtidigt pratas det utöver Klose om flera kontraktsförnyelser med A-lagets veteraner. Giuseppe Biava ska till varje pris övertalas att inte återvända till Bergamo. Stefano Mauri har sedan sin återkomst kommit att få spela på topp i stället för en ung talang som Brayan Perea och väntas skriva på nytt kontrakt med Lazio.
Men även här går det ju att argumentera för att båda spelarna fortfarande har en roll att spela i Lazio som kulturbärare och rutinerade spelare. Men till vilket pris? Jag bävar nämligen för glappet i kvalité den dagen när veteranerna försvinner. Vad har vi då fyllts på med?
De senaste mercatonyheterna hävdar att flera av Lazios unga talanger kan komma att lämna klubben i syfte att värva in mer etablerade spelare. Danilo Cataldi uppges vara av intresse att inkluderas i en övergång för Davide Astori och primaveralagets lagkapten Riccardo Serpieri kan även han vara brickan som får Candreva att förbli i Rom. Frågan är hur Lotito och Tare tänkt sig dra nytta av de goda förutsättningarna i ungdomslaget? Är det som valuta eller som nya referenspunkter i framtidens Lazio?
Keita Baldé har varit den klaraste lysande unga stjärnan under säsongen. Idag vrålar laziali av frustration framför tv-skärmen när hans namn inte är med i laguppställningen. Men hans entré i Lazio har varit allt annat än självklar. Det har varit flertalet petningar och inhopp innan han på allvar visade på planen att han borde vara självskriven. Men om inte en så tydligt talangfull spelare som Keita kan övertyga om en plats direkt, vilken möjlighet kommer då andra spelare ha med de smulor av speltid de får? Vilken möjlighet kommer Keitas polare Tounkara att få? Riskerar talangerna att tyna bort i skuggan av de äldre och ledsna för att söka lyckan på annat håll?
Givetvis vill jag liksom er att det värvas in kvalitet i sommar. Men flera av de spelare som ryktas till Lazio skapar andra frågetecken. Jag har svårt att se varför en spelare som exempelvis Granit Xhaka skulle vara så mycket mer att föredra framför spelare och laziali som Cataldi eller Crecco för den delen?
Det pratas om revolution i de bakre leden, men vilket utrymme kommer spelare som Serpieri, Ilari, Elez och nu utlånade Crescenzi att ha när röken har lagt sig? Utöver dem finns den talangfulla ytterbacksduon Fillipini och Pollace. Alla dagar i veckan föredrar jag att egna talanger ges möjlighet att spela in sig över att för närvarande marginellt bättre spelare värvas in.
Det börjar bli hög tid att bygga för framtiden, men frågan är hur mycket tid den får? Nuet kan nämligen stå i vägen för framtiden.
