Ögonblick 2012: Plats 3
24 juni: Andrea Pirlo gör mer än ett mål
Det är för all del inte Juventus, utan Italien, som spelar EM-kvartsfinal mot England. Men med fem Juvespelare i startelvan, plus ytterligare tre på bänken, är det ovanligt lätt att som juventino identifiera sig med det italienska laget. Efter 120 minuter av kompakt italienskt spelövertag slutar matchen 1-1, och det har blivit dags för straffläggning...
Straffavgöranden i fotboll kan tyckas slumpartade, men är i själva verket underkastade en enkel och logisk psykologisk lag:
Det lag som misslyckats med att avgöra matchen förlorar mot det lag som lyckats ta matchen till ett straffavgörande.
När Ghana brände sin straff i den sista förlängningsminuten i VM-kvartsfinalen mot Uruguay 2010, så var de följaktligen givna förlorare i det följande straffavgörandet. I EM 2008 tog Kroatien ledningen mot Turkiet i den näst sista förlängningsminuten, för att sedan tappa den i nästa anfall. Den följande straffläggningen kändes mest som en formalitet, Turkarna hade i praktiken vunnit redan innan den första spelaren placerat bollen på straffpunkten. Chelseas CL-triumf i maj mot Bayern följde samma logik, och jag skulle utan problem kunna räkna upp mängder av ytterligare exempel. Italien är alltså dömda att förlora straffläggningen, och när Montolivo skjuter utanför i den andra omgången kommer det verkligen inte som någon överraskning.
När den tredje straffomgången inleds är det två mycket olika personligheter som möts i straffområdet. Joe Hart gymnastiserar, grimaserar, flinar, snackar och formligen osar av självsäkerhet. Han har gjort en kanonmatch, är Europas mest uppmärksammade person i just detta ögonblick, och älskar det. Andrea Pirlo ser ut som vanligt, alltså uttråkad och ointresserad, och utstrålar ingenting alls. När han lägger bollen på straffpunkten blir han förmanad av domaren och får göra om proceduren, och sedan stegar han upp en kort ansats. Det hela är som en instruktionsfilm om hur man förlorar ett straffavgörande. Själv resignerar jag, och med orden "Nej, han bränner den" sätter jag mig ner för första gången på 20 minuter. Sedan chippar Pirlo bollen i mål. [klipp]
Straffen är så löst slagen att Hart både hinner kasta sig åt sidan, landa och rulla runt innan bollen når fram till nätet. I den hundradels sekund då bollen passerar mållinjen ligger han på rygg vid sin högra stolpe med både ben och armar i luften, likt en sköldpadda som hamnat upp och ner. Pirlos målfirande är nästan lika fantastiskt som själva straffen. Efter Harts psykningar hade en normal person triumferat, gestikulerat mot både publik och motståndare och tillfört situationen än mer energi. Men Pirlo är inte normal. Han rör inte en min utan joggar tillbaka mot mittlinjen utan så mycket som en blick mot den stackars målvakten, som istället får begrunda sin situation i ensamhet.
På resultattavlan är det fortfarande fördel England (2-2 med en straff mer kvar att slå), men de italienska spelarna kan le igen och engelsmännens momentum är borta. Fyra straffar senare leder Italien straffläggningen med 4-2 och matchen är slut, trots att England egentligen har en straff kvar att slå.
Pirlo är inte den förste att chippa in en straff i EM. Panenka presenterade originalet när han avgjorde finalen 1976, och Totti slog en lika lös straff mot Holland 2000. Men de slog sina straffar i ledning och medvind, när det egna laget redan dominerade situationen. Hade Pirlo missat sin straff hade matchen med all säkerhet varit förlorad, och i bagaget hade han dessutom straffen mot Barcelona som gjorde honom till en utskrattad fåntratt. [klipp] Att med de förutsättningarna slå en chipstraff är så briljant, så dåraktigt och så genialt att det saknar motsvarighet.
Miroslav Stochs fantastiska volleybomb prisades av FIFA. Zlatan och Mexes gjorde spektakulära akrobatiknummer som kommer visas tusentals gånger. Men Pirlos straff var så mycket mer än ett mål - det var artisteri, psykologisk krigföring och mental briljans koncentrerad i en enda spark. Det här var årets mål 2012!
- - -
Plats 10: Vändningen på Stamford Bridge
Plats 9: Tystnaden
Plats 8: Buffons krishantering
Plats 7: Bonucci friad
Plats 6: Amauri skjuter Juventus till serieledning
Plats 5: En äkta Pinturicchio
Plats 4: Försvarsuppvisning i Ukraina
