Ögonblick 2012: Plats 7
10 augusti: Bonucci friad
När nyheten kommer väcker den i princip ingen uppmärksamhet. Rubrikerna handlar genomgående om Conte, som fått sitt straff fastställt till tio månaders avstängning (senare kortat till fyra månader) i den pågående härvan Calcioscomesse. För den som bryr sig om att läsa vidare kommer försäsongens absolut viktigaste besked för Juventus - levererat som ett "förresten" i anslutning till nyheten om Conte: Leonardo Bonucci (och för all del även Simone Pepe) frias från alla anklagelser.
Det var många i Juventus som hade ett omtumlande år 2012, men ingen kan jämföra sig med Bonucci.
Leonardo Bonucci kom till Juventus sommaren 2010 efter en imponerande säsong i Bari. Det stod tidigt klart att vi värvat en talangfull, men ganska ojämn spelare. Som innerförsvarare i Juventus kliver man in i en referensram präglad av spelare som Cannavaro, Thuram, Ferrara, Montero och Scirea. Kraven är skyhöga och även om Bonucci skötte sig godkänt var det många som tvivlade på att han skulle kunna hävda sig på positionen. Han missade med jämna mellanrum brytningar högt upp i planen, han slog minst en horribel felpassning per match, och råkade dessutom vara prydd (?) med södra Europas minst imponerande mustasch. Juventus avslutade säsongen med 47 insläppta mål, och även om det inte bara var Bonuccis fel så var det knappast någon imponerande statistik för en framtida försvarsgeneral.
Under inledningen av säsongen 2011-2012 sågs Bonucci i första hand som bänkspelare. Juventus backslinje utformades Lichsteiner, Barzagli, Chiellini och den av Grosso/De Ceglie som verkade bäst för dagen. När vänstersidan inte fungerade fick Chiellini så småningom gå ut på kanten och Bonucci kliva in som mittback. Det såg ut som en nödlösning i väntan på en januarivärvad vänsterback som kunde flytta tillbaka Chiellini till mittförsvaret och Bonucci till bänken - där de hörde hemma. Förmodligen var det även så Conte såg på situationen.
Men nödlösningen visade sig fungera. Bonucci uppträdde smartare, jämnare och mer följsamt än säsongen innan. Som en följd av hans stabila spel kunde försvaret modifieras till en trebackslinje, vilket i sin tur gav utrymme för tre renodlade innermittfältare så att Vidal och Marchisio båda kunde spela på sina naturliga positioner. Bonucci blev därmed den avgörande pusselbiten som kom att skapa "Contes Juventus", och han hade stor del i att Juventus kunde gå igenom ligasäsongen obesegrade och bli mästare.
Men året var långt ifrån slut. Bonucci tog även plats i Italiens trupp till EM. Som bänkspelare trodde nog de flesta, men när mästerskapet väl började spelade han alla Italiens matcher (en som inhoppare, resten från start). Den tidigare valpigheten var borta, vilket inte minst märktes när Balotelli efter sitt mål mot Irland tänkte lufta sina åsikter om vem som borde, och inte borde, vara startspelare i det italienska laget. Bonucci placerade i all välmening en bestämd näve över munnen på sin hetlevrade lagkamrat, och avstyrde därmed en konflikt som hade kunnat bli ganska problematisk både för Balotelli personligen och för det italienska laget. [klipp]
Efter finalen mot Spanien tycktes Bonucci vara den som tog förlusten allra hårdast. Han grät hejdlöst och tårarna såg aldrig ut att ta slut. Kanske i besvikelse över en medioker insats i sitt livs största match. Kanske över att ha gått miste om guldet i ett nationsmästerskap och chansen att skänka glädje till sitt hemland. Eller var det rent av så att Bonucci fruktade att matchen kunde ha varit hans sista som spelare på allra högsta nivå...?
Anklagelserna mot honom i den pågående Calcioscomesse-härvan var allvarliga. Så mycket stod klart, även om processen var svår att överblicka och bevisningen mot de åtalade svår att värdera. Någon garanti för att ett rent samvete skulle leda till en friande dom fanns sannerligen inte, och skulle han dömas skyldig väntade en avstängning som enligt initierade experter skulle komma att bli "mycket lång". Åklagarens krav låg på 42 månader - en evighet för en professionell fotbollsspelare som just fått sitt riktigt stora genombrott.
Men Bonucci frias, inleder den nya säsongen minst lika bra som han avslutade den förra och får i september göra debut i Champions League. I oktober utsätts han för ett försök till väpnat rån och får en pistol riktad mot huvudet, men undkommer genom att helt enkelt klå ner rånaren och gå därifrån.
Sedan rundar han av året med en majestätisk insats mot Shakhtar Donetsk när Juventus tar sig till åttondelsfinal i Champions League. I skrivande stund har Juventus dessutom vunnit alla sina fem matcher under december månad, utan att släppa in ett enda mål, samt avancerat till kvartsfinal i italienska cupen och säkrat "titeln" som vintermästare.
Få förtjänar en fridfull jul bättre än Leonardo Bonucci.
- - -
Plats 10: Vändningen på Stamford Bridge
Plats 9: Tystnaden
Plats 8: Buffons krishantering
