Osvaldo ber om förlåtelse
Pablo Daniel Osvaldo kvittrar en sång om ursäkt och ett sviktande självförtroende.
Roma hade dominerat matchen från start. Efter den första halvleken var Aurelios mannar verkligen förtjänta av mer än 0-0. I den 56:e minuten blev man istället, för vilken gång i ordningen är det inte ens värt att hålla ordning på, straffade för sin ineffektivitet då Estigarribia stötte in ledningsmålet bakom en tämligen chanslös Stekelenburg. Men långt innan den värsta besvikelsen lagt sig trillade Osvaldo enkelt i straffområdet och hoppets gnista tändes åter.
Francesco Totti skulle ges möjligheten att göra ännu ett mål på favoritmotståndet, ta Roma in i matchen igen, ta sig själv till ett enda futtigt mål bakom Nordahl i sin jakt på att bli den näst meste målskytten genom tiderna i Serie A. Hjärtat slog några extra slag. Måtte han nu göra mål.
Sedan log jag lite fånigt för mig själv framför teven. Det har sedan länge varit uppenbart att Totti och Osvaldo trivs väldigt bra i varandras sällskap, och nu, måhända onödigt vid en så viktig situation, skulle tydligen Osvaldo lägga upp bollen på straffpunkten åt sin lagkapten och vän. En fin gest. En ganska rolig gest. Kul kille, den där Pablo.
Det var bara det att Osvaldo inte försökte vara rolig. Han tänkte ta straffen själv. Måtte han nu sätta den! Vilket liv det skulle bli annars. Jag hann tänka att det var väldigt synd att transferfönstret just hunnit stänga. Sedan missade Osvaldo och världen rämnade. Han blev paria på en sekund. Från kul kille till clown på några hjärtslag.
Nu ber han om ursäkt på sitt twitterkonto: ”Jag är väldigt besviken. Jag vill be om ursäkt till fansen. Det var verkligen inte min mening att vara respektlös mot Francesco. Jag kände bara ett starkt behov att ta straffen själv. Ibland kan det hjälpa dig att återfinna självförtroendet, vilket jag saknat den senaste tiden. Ingen annan än jag kan veta vad jag går igenom just nu.”
”Hur som helst, jag och mina lagkamrater kommer att finna styrkan att se framåt igen och ta oss ur den här situationen. Vi är ett starkt lag och vi kommer att börja vinna igen. Återigen vill jag säga att jag är ledsen. Jag har väldigt starka band till den här tröjan. Forza Roma per sempre.”
Jag tycker att Osvaldos ursäkt är fin. Jag lider med honom. Men jag kan inte förstå hur han kom fram till att någonting skulle hjälpas av att han stal en straff från Totti. Även om han gjort mål skulle han ha tvingats förklara varför han och inte Totti, som varit straffläggare ”de senaste tjugo åren” som Aurelio själv sa när han blev tillfrågad, slog straffen. Reportrar hade vädrat blod, skrivit om sprickor mellan forna vänner, ett delat omklädningsrum och att Zeman haft fullständigt rätt som klagat på bristen av tydliga regler och riktlinjer inom klubben. Han kunde ju inte vinna, så varför?
Fansen må fortfarande kräva att Osvaldo rullas i tjära och fjädrar – Francesco Totti själv har gett syndernas förlåtelse: ”Först kände jag mig lite…” berättade han för Gazetta dello Sport. ”Men vi har rett ut allting i omklädningsrummet. Jag har en bra relation till Daniel och jag är sorgsen över att fansen har vänt sig mot honom.”
Med Destro skadad har vi kanske inte så mycket annat att välja på än att göra som Totti. Nu, om någonsin i sin karriär, borde väl Pablo Daniel Osvaldo vara fullt fokuserad på att prestera. På att få fansen att glömma. En målexplosion mot Juventus vore onekligen en bra start.
Vad tycker Du? Ska Osvaldo ges en chans att sona sina synder eller borde Aurelio Andreazzoli sätta ner foten och förpassa Osvaldo till bänken?