Palermo 0-1 Lazio: un'altra vittoria...
Efter 94 spelade minuter på la Favorita står Lazio som segrare. En hetsig match, ett drömmål av Dias, ytterligare tre poäng, en vecka till derbyt.
Jag pustar ut efter dryga 94 spelade minuter. Jag har haft hjärtklappning sista tjugo, för Palermo har verkligen pressat oss sedan Biavas utvisning. Men vi höll ut och vann ändå, något orättvist, efter en försvarsmässigt samt organisationsmässigt solid insats. Helt otroligt egentligen, att vi ännu en gång går och plockar alla tre poäng även fast vi spelmässigt knappast varit bättre. När ska det ta stopp egentligen?
Matchen var tät, tuff, grinig och ful. Två lag stod upp och även fast spelet emellanåt var njutbart att titta på handlade mycket där ute om kamp. Lazio föll tillbaka och lät Palermo styra spelet inledningsvis, vilket rosanero gjorde väldigt bra. Samspelet mellan Pastore och Pinilla kunde ha resulterat i mål ett par gånger om. En duo som skapar vacker anfallsfotboll.
Ytterligare tre poäng kan inkasseras idag vilket gör att vi fortsatt är serieledare. Segern satt långt inne och för första gången denna säsong var det riktigt nervöst på slutet. Det är dock svårt att inte imponeras av detta fantastiska Lazio, som under Rejas styre gått och blivit till en maskin. Som laziale är man dock väldigt luttrad och tänker, trots stoltheten och glädjen inombords, på när denna maskin ska braka ihop.
Matchens vackraste: Dias drömträff på volley som gav 1-0 på Ledesmas frispark. Omgångens snyggaste mål, av en mittback dessutom. Så nära perfektion man kan komma. Dias som för övrigt firar sina mål på samma sätt som Pippo Inzaghi - som att det är hans första i karriären och det sista han någonsin kommer att göra, och han är gladast i hela världen.
Matchens bästa: Muslera var säkerheten själv i målet och stod för ett flertal högklassiga räddningar. Ledesma, matchtempots obestridde mästare, visade varför det trots allt är storklubbar efter honom och var både boll- samt positionssäker. Pastore blixtrade till stundtals och bjöd oss på fantasi och variation, lyckligtvis ledde det inte till något mål för hemmalaget.
Matchens sämsta filming: Kantspringaren, frisyrpionjären och grinollen Balzaretti tog sig, efter en duell med Biava i Lazios straffområde, för ansiktet i bästa Rivaldostil. Pinsamt att se hur folk beter sig ibland.
Matchens flyt: Att domaren inte blåste straff när Balzaretti sköt bollen på Lichtsteiners arm i slutet av första halvlek.
Matchens mest otursförföljda: Palermos inhoppare Abel Hernandez, som endast hann spela tio minuter innan det högg till i baksida lår och han tvingades utgå.
Matchens mest oväntade: Att Lotito faktiskt visade känslor och sträckte armarna i skyn efter matchen. Och att Biava gjorde ett misstag, när han sjabblade med bollen som siste man under inledningen av matchen.
Matchens pulitore: Hade Lazio varit en maffiaorganisation hade Cristian Brocchi varit dess ”cleaner”, mannen som gör skitjobbet och städar upp efter höjdarnas gärningar. Brocchi hade inte varit den som sköter kontrakten och pengarna, inte den som lägger upp planerna, inte den som med karisma lockar in yngre förmågor till organisationen. Han hade enbart utfört det där oglamourösa som ingen annan vill ta i. Cristian Brocchi förtjänar så mycket mer än vad han får.
Derbyt väntar nästa helg. Vi är favoriter, och jag vet inte om jag gillar det riktigt. Roma har, åtminstone till viss del, fått upp farten och har onekligen ett starkt lag. Hur som helst så kommer vi att vinna. Just nu är Lazio bättre än Roma sett ur samtliga aspekter – taktikmässigt, anfallsmässigt, försvarsmässigt, Muslera är klasser bättre än sin nemesis i Romakassen, man har mer kreativitet och samtidigt är man betydligt tyngre på mitten. Att Biava är avstängd är ingen katastrof då Stendardo också är en mittback av hög klass. 3-1?
Avanti, la squadra migliore del campionato!
