Pavel Nedved – den lojale förrädaren
Han hade allt han önskade sig i Rom, han älskade staden och laget. På lördag kommer Pavel Nedved sitta på samma arena där han var på väg att bli en legendar och blicka ut över samma plan där han 14 år tidigare vann Scudetton. Men denna gång gör han det med Juventus emblem på bröstet.
Inget är för evigt brukar man säga. I augusti 2002 såldes Alessandro Nesta av ett Lazio i finansiell härdsmälta. Presidenten Sergio Cragnotti hade vanskött föreningen i flera år vilket resulterade i att de spelarna som lyfte Lazio mot världstoppen såldes en efter en. En hel generation Laziofans fick se laget som bärgade scudetton i maj 2000 totalt utraderas inom loppet av några år. Laziofansen fick redan då lära sig att inte ta något för givet. Något som man fick uppleva gång på gång i början av 2000-talet. De fick känna på hur det var att bli sviken av de som man älskade mest.
När Pavel Nedved anlände till Rom 1996 efter ett europamästerskap där han dominerat och lett sitt Tjeckien till landets största idrottsframgång sedan självständigheten från Tjeckoslovakien så var det till ett lag som suktade efter titlar han anlände till. Och det tog inte lång tid innan både president Cragnotti och alla i Lazio insåg vilken guldklimp de hade fått tag i. I ett lag där de flesta spelarna värvades för monstruösa summor till en liga som då stod på världstoppen, så var Pavel Nedved unik. Han kom från Tjeckien och Sparta Prag, han var okänd och han kunde springa. I match efter match var det han som tog flest löpningar, han som gjorde de största uppoffringarna och han som lärde sig bli älskad av en hel förening. För sin uppoffrande spelstil, blandat med tekniska briljans, så vann han över en hel curvas hjärtan.
– Kanske det bästa sättet att beskriva mitt förhållande till Lazio är att säga att det är en kärleksaffär.
Pavel Nedveds ord värmde och fansen visste att tjecken var en av dem. Han uppskattade staden, laget och alla ljusblå supportrar.
Under sin första säsong i Lazio blev det sju mål för den blonde tjecken. Under sin andra säsong bärgade han sin första titel då Lazio vann Coppa Italia. I början av den tredje säsongen, 1998-1999, var han med och avgjorde supercupfinalen mot Juventus, och i slutet av samma säsong så var det han som gjorde det avgörande målet i den sista upplagan någonsin av Cupvinnarcupen när Lazio besegrade Mallorca. På tre säsonger hade det blivit tre titlar för den blonde tjecken med den unika hockeyfrillan.
Säsongen efter blev den mest lyckade någonsin i Pavel Nedveds karriär. Tillsammans med världsstjärnor som Alessandro Nesta, Diego Simeone, Juan Sebastian Veron, Alen Boksic, Roberto Mancini och Marcelo Salas så bärgade Nedved dubbeln i Italien, något som han aldrig upprepade senare i karriären. Det blev även seger i den europeiska supercupen mot Manchester United 1999.
Pavels fru Ivana födde parets första barn, Ivana, i Rom och livet lekte för familjen Nedved. Men allt kom att ändras ett år efter tjeckens fantastiska säsong då han vann scudetton och sin sjunde titel i den ljusblå tröjan. Höga lockrop hördes från Turin där Luciano Moggi ville erövra världen med sitt Juventus. Direktören hade ställt in siktet på Lazios guldklimp redan i maj 2000. Han ville bygga ett nytt lag där Pavel Nedved skulle ersätta Zinedine Zidane och därmed skapa ett mer atletiskt och fartfyllt Juventus. Lazios Sergio Cragnotti hade redan insett att det fanns sprickor i hans lagbygge, sprickor i form av en vanskött ekonomi. Han tog tillfället i akt och skakade hand med Moggi. Pavel Nedved skulle lämna Rom för 41 miljoner euro. Om Cragnotti var lätt att övertala så skulle det visa sig vara betydligt svårare att få Nedved att acceptera en flytt.
– Jag gillar livet i Rom och allting i klubben är perfekt. Mitt förhållande till lagkamraterna och supportrarna är ovärderligt.
Pavel Nedved försäkrade att han skulle vara sitt Lazio trogen, han skulle ingenstans. Hans fru älskade staden, hans barn föddes här och det var i Rom som Pavel Nedved var hemma. Han hade sitt liv här, han hade sina golfbanor här och han hade en hel curva bakom sig här.
Några veckor efter avtalet med Moggi så insåg Cragnotti sitt misstag och ringde upp Moggi för att be honom riva avtalet som de hade. Pavel Nedved skulle ingenstans, han skulle istället krita på ett nytt femårskontrakt med Lazio som han hade kommit överens om över telefon.
Pavel och hans familj befann sig på semester i juli 2001 då hans telefon ringde. Luciano Moggi fanns på andra sidan.
– Pavel, gör mig en tjänst, kom till Turin. Jag säger inte till dig att du nödvändigtvis ska komma till Juve, men du kan åtminstone ta dig en titt. Om du sedan ändå säger nej så är vi fortfarande vänner. Jag skickar ett privatplan så att ingen ser dig.
Pavel tänkte att det inte skulle skada om han åtminstone åkte till Turin, såg sig omkring, snällt tackade nej och sedan återvände till semestern.
Dagen efter anlände Pavel till Turin där ett stort pressuppbåd väntade honom. Ett pressuppbåd som Moggi hade ringt in för att meddela att Nedved var på väg till Juventus. Innan Pavel hann göra något så hade nyheten om hans ankomst till Turin slagit ner som en bomb i Rom. På en timme hade tjecken gått från att vara en av de mest älskade spelarna i laget till att vara den mest hatade. Supportrarna kunde inte förstå hur den så blyge mittfältaren hade kunnat göra något sådant mot dem, han skulle ju förlänga sitt kontrakt och vara Lazio trogen.
Moggi tog Nedved till Turins golfklubb, visade upp staden och gav honom ett kontraktförslag. Men tjecken var inte övertygad, han hade sitt liv i Rom trots att han visste att supportrarna var emot honom. I flera dagar uttryckte han sin besvikelse över vad som hade hänt till Massimo Cragnotti, Sergio Cragnottis son tillika styrelseordförande i Lazio. Sergio Cragnotti var besviken över att Juventus använt sig av avtalet som de hade kommit överens om flera veckor innan trots att han bett dem att riva det. Pavel Nedved var förtvivlad över hela situationen och det tog flera dagar innan han accepterade flytten från sitt hjärtas stad. Han gjorde det motvilligt och med gråten i halsen.
Pavel Nedveds karriär i den svartvitrandiga tröjan behöver ingen närmare presentation då alla vet vad han åstadkom där. Han vann guldbollen, flera scudetti och tog sitt Juventus till Champions League-final 2003. Han följde med klubben ner till Serie B och var med och tog upp dem till finrummet igen. Han skapade sig ett nytt liv i norra Italien, ett liv i en ny stad, med nya golfbanor, med en ny arena och med nya supportrar bakom sig. Han är styrelsemedlem för sitt Juventus.
I dag är det 13 år sedan en blond tjeck krossade tusentals ljusblå hjärtan. Samme tjeck kommer på lördag sitta på Stadio Olimpico, samma arena som han lärde sig att älska, för att se sitt Juventus möta sin gamla klubb Lazio. Han kommer blicka ut över Curva Nord och se supportrarna som gav honom sin kärlek, som sjöng hans namn i match efter match, som stöttade honom när det gick tungt och som älskade honom i varje sekund av hans ljusblå karriär. Pavel Nedved gjorde inget val, valet gjordes åt honom. Om han själv hade fått välja så hade han suttit där på Stadio Olimpicos läktare med Lazios örn på bröstet, blickandes ut över sitt ljusblåa lag. Om han själv hade fått välja så hade han bott i världens vackraste stad fortfarande. Men Laziosupportrarna vet att inget är för evigt.
Källor: BBC, Corriere della sera, Il pallone lo porto io (Moggis bok), Rai Sport.
