Per il bene ...
Åsikterna är många. Jag vet knappt var jag ska börja eller var det kommer att sluta. Vad vore egentligen bäst?
Jag har formulerat åtskilliga kritiska krönikor och tweets (varav flera blivit kvar i utkast) gällande Claudio Lotitos regim i Lazio. Frågan är vad de har gett mig annat än en möjlighet att kanalisera min frustration avseende situationen i Lazio. Jag inser att det jag skriver har ingen verklig effekt och det kommer aldrig nå över de höga trösklarna på Villa Sebastiano.
Samtidigt märker jag hur dessa känslor överskuggar de känslor jag har för Lazio som klubb och sänker sig som mörka moln i mitt sinne. Inser då att jag också har blivit ”ockuperad” av Lotito och vill helst ha bort honom från mitt huvud. När jag tänker på Lazio är det annat jag vill tänka på för så bara en sekund. Jag vill nämligen fortsätta att tro och hoppas. För mitt eget bästa.
Men i Lotito-land finns fortfarande en illa omtyckt kung, som trots höga skatter och skrala skördar insisterar på sitt styres förträfflighet. Ur det perspektivet och utifrån givna förutsättningar att han ännu äger Lazio och ingen reell köpare är i sikte, är det ju rimligt att han säger provocerande saker som att han ska föra Lazio vidare till sin son. Det är ju så maktfullkomliga kungar gör? Det vi har är vad som gäller för stunden.
6 548. Så många var det officiellt som besökte Olimpico i söndags när Lazio tog emot Atalanta. Det ska sägas att i den siffran ingår i stort sett alla de som passerat vändkorsen (bl.a press och personer som arbetat på arenan). Protesten var annonserad i förväg och till nästa hemmamatch mot Milan ska publiken vara tillbaka, men med nya skriftliga protester i form av formulerade frågor till presidenten. Vi får hoppas att han inte är i behov av nya glasögon.
I måndags intervjuades Lotito i i tv-programmet ”Il processo del Lunedi”. Han uttalade sig om att scudetton också tillhör honom ”eftersom han också har fått betala för den”, med en tydlig passning till den ekonomiska situationen efter Cragnotti. Han menade på att han nu ”helat” laget, men att han ännu inte infriat några drömmar. Återigen fick vi höra att truppen ska förstärkas i sommar med namn som fansen kommer att känna igen. Men det kommer inte att köpas bara för att. Vi har ett projekt här.
Han sade sig även acceptera kritik om den också är konstruktiv och utan egen agenda. Han konstaterade syrligt att en förlust är Lotitos fel och att en vinst är fansens förtjänst. Han raljerade även över att kritiken förut var att truppen var alldeles för gammal och nu är det att den är för ung. Han underströk att han nog besvarar kritik, men i tysthet och ofta genom brev, då han som katolik inte tror på konfrontation. Gällande protesten från fansen sade han att ”fansens frånvaro har skadat Lazio, inte Lotito.”
Det rapporteras idag om sjunkande publikintäkter från fjolåret. Förra säsongen tjänade man på nio hemmamatcher 4,5 miljoner euro medans det i år inkasserats bara 2,54 miljoner euro på åtta matcher.
Gamle Lazio-spelaren Brocchi uttalade sig även om situationen i Lazio och konstaterade att han känner sig ledsen över den fundamentala sprickan mellan fansen och Lotito. Han menade på att spelarna på plan betalar priset för sprickan och hade istället behövt fansens stöd. Han såg det som tveksamt att Lotito kommer att lämna Lazio, då han ”är en envis person som bestämt sig för att ta Lazio till toppen igen.”
Tidningen ”Il Tempo” presenterade i början av veckan förslag som skulle kunna bryta dödläget mellan Lotito och fansen. Det kontroverseilla förslaget var ett möjligt övertagande av Rom-klubben Lupa (Serie D) för att sedan döpa om den till Polisportiva Lazio med inspiration från andra utbrytarklubbar i exempelvis England (Manchester, Wimbledon) som varit missnöjda med ledningens agerande.
De föreslog också mer sansat en medlingsintervention mellan Lotito och fansen för att hindra situationen från att urarta ytterligare. Flera Lazio-relaterade profiler i radio och på nätet har tillfrågades om en sådan medling och de flesta finner det som en bra början, men flera är tveksamma till om det kommer ha någon effekt. Flera menar att det inte behövs mer ord utan handling, vilket bara är att skriva under på.
Frågan är om förutsättningarna ens finns för en medling som egentligen kräver att båda parter är intresserade av en lösning. Curva Nord med sin främste krigshetsare i Diabolik har ju sin bild klar av att Lotito är en svulst som måste bort från Lazio. Samme Diabolik som genom populäre Chinaglia ville skänka bort oss till camorran. Samme Diabolik som gjort oss förknippade med fascism för lång tid framöver.
Samtidigt framställs Cragnotti av många som något slags helgon och ideal i förhållande till Lotito. Vi ska även komma ihåg att kriget mellan Curva Nord och Lotito mer eller mindre började från dag ett när Lotito krävde tillbaka många av de privilegier som Irriducibili haft under Cragnotti. Det finns därmed ytterligare ett syfte med att få en annan president som inte nödvändigtvis behöver vara till det bättre för Lazio. En slösaktig president som gör precis vad fansen vill, var i helvete slutade det sist?
Åsikterna är som sagt många och ställningskriget tycks ännu totalt. Risken är dock stor om vi ser på situationen alltför enögt, att vi missar det viktigaste: Il bene della Lazio.
