Postpartita 11: Look, man... Atalanta är med i racet.

Tjuren saknar Duvan, Friedkin freakar och Gasperinis Atalanta har satt nivån.

Är det Atalantas år?

Atalanta är utmanare till Scudetton, jag är helt övertygad efter lunchmatchen i söndags på Stadio Diego Armando Maradona. Atalanta visade i den här matchen och har visat under hela 2024 att man är ett lag att räkna med mot de absolut bästa. För vi ska komma ihåg att Napoli är obesegrade sedan premiärförlusten mot Hellas Verona och ligger i toppen av Serie A. Men Gasperinis Atalanta går in på bortaplan och får Napoli att se ut som ett bottenlag, för Atalanta var bättre i alla delar av spelet. Man började matchen kontrollerat men effektivt och gjorde processen kort med Napoli efter en otrolig doppietta av ligans kanske hetaste spelare just nu, Ademola Lookman. Ännu ett mästerverk av Gasperini som tagit en spelare som misslyckats i botten av Premier League till en av Serie As mest sevärda och effektiva spelare. Just nu är Lookman före både Kvaratskhelia och Leao som ligans bästa vänsterforward, wow vilken spelare. 

Segern för Atalanta belyser också varför jag tycker att de är den största utmanaren till Scudetton, framför lag som Juventus och Napoli. Juventus är under konstruktion och har svårigheter att vinna matcher där motståndarna spelar lågt. Napoli är ett reaktivt lag men saknar kvaliteten i sitt spel med boll för att föra matcher och för att vinna när man hamnar i underläge. Atalanta å andra sidan har bäst offensiv i ligan, både i bredden och i spetsen. De har nu också en bredd och spets i sina försvarare man inte haft tidigare. Hien är riktigt bra, Kossounou ett nyförvärv som kommer bidra med mycket kvalitet ju längre säsongen går och man har flera fina wingbacks som kan alternera. Men framförallt är Atalanta ett komplett lag, visst det finns brister i försvaret men de kan nästan vara säkra på att de kommer göra fler mål än motståndaren i vilken match de än spelar. Och det är en kvalitet som inte ska underskattas, även om Serie A är en liga där försvarsspelet i första hand prioriteras. Deras enda riktigt stora svaghet men som även är deras största styrka är Ederson. För han är så otroligt viktig på mittfältet och bidrar så mycket både offensivt och defensivt. Atalanta har ingen naturlig ersättare till honom, just nu klarar han att spela mycket och förhoppningsvis håller han sig skadefri, gör han inte det kan satsningen mot toppen fallera.

För att slutföra är Atalanta på riktigt denna säsongen och det är till största del tack vare silverräven Gianpiero Gasperini. Laget han har byggt år efter år har äntligen nått sin slutdestination, för det är nu eller aldrig man ska vinna Serie A. Och nu anser jag att laget är redo att utmana Inter. Kan Gasperini överträffa sig själv yterligare en gång genom att ta hem Scudetton? Det får tiden utvisa men att han är en av världens bästa tränare, det är det inget snack om.
/Torsten Armini


Indianare startade Romas misär

Ett lag i kris. Efter Romas totalt obegripliga sparkning av klubblegendaren Daniele De Rossi har det bara blivit värre. Den argsinte Ivan Juric intåg på tränarposten har inte inneburit flärd och framgång, utan snarare misär och motgång. 

I omgång 11 ställdes man mot inga mindre än Hellas Verona. Ett Verona som har fått och kommer att få kämpa denna säsong. Med den relativt oprövade Paolo Zanetti vid rodret och ett ytterst begränsat spelarmaterial tror jag inte ens klubbledningen själva tror att detta ska hålla hela säsongen. Men, ett tränarbyte under en säsong ingår såklart för klubbar i Veronas kaliber. Å andra sidan är det förmodligen fel tillfälle att kasta skit på den unge Zanetti. Verona spelade med ett härligt självförtroende innanför betongen på Bentegodi. Lagets centrallinje hade det relativt lätt med den nonchalans som dess motståndare uppvisade. Samtidigt kan till och med någon med ett otränat öga förstå att Enzo Le Fée och Manu Koné inte har någonting på Suat Serdar och Ondrej Duda.

Hellas Verona gör i princip allt rätt. Även om Roma såklart styr matchen bollinnehavsmässigt gör Verona precis som de ska. Hålla tätt i mitten, spela på kontringar och utnyttja fasta situationer. Låt mig bevisföra: 1-0 kommer genom en felpass till Verona-anfallare och friläge uppstår, andra målet på hörna och tredje på kontring. 3 poäng inkasserade. Nu är det bara en poäng ner till nedflyttning i det där bottenträsket ingen kan se någon klarhet i.

Misären fortsätter dock för Roma som inte tycks klaffa rätt med mister Juric. Rykten florerar redan om hans ersättare. Namn har nämnts. Frank Lampard tycks ha fått samtal. De amerikanska ägarna i The Friedkin Group verkar ha hört sig för bland sina engelsktalande vänner och fått Lampard rekommenderad av Everton. Det blev ju en succé. Det är tuffa tider i de röda delarna av Rom. Francesco Totti verkar vara sugen att knyta skorna igen…kanske blir det en Como-tröja som alla romanista får bevittna deras störste.

Vi tänker på dig, Daniele De Rossi!
/Nico Frisk


De sju systrarna är tillbaka

Det talas just nu om att Serie A till synes har återvänt till dynamiken som existerade under 1990-talets glans då de mytomspunna sju systrarna stred mot varandra under den italienska fotbollshimlen. Endast fyra poäng separerar ettan Napoli och sjätteplacerade Juventus och i skrivande stund är det svårt att se att många platser i tabellen skulle vara givna. Det är en blodig och hektisk kamp som stundar och det var länge sedan Serie A kändes såhär sevärd och spännande, som sagt det är förmodligen mot 1990-talet och Calcions storhetsperiod man måste bege sig för att finna någonting likartat.
Och om toppen kändes jämn och oförutsägbar så är det ingenting gentemot botten där i princip ingenting tycks separera majoriteten utav gängen. Det är ett galet gökbo där endast en ynka poäng separerar sju lag från varandra för stunden.

Det saftiga granatäpplet har börjat ruttna

Säsongen började så lovande för Torino. Beslutet att ersätta Ivan Juric med Paolo Vanoli blev kraftigt ifrågasatt inför säsongen men framstod som ett potentiellt briljant beslut i starten på säsongen. Vanoli såg ut som den perfekta tränaren åtminstone kortsiktigt för ett Torino som fortfarande hade Juric defensiva strukturer i muskelminnet men som nu också kunde krydda med Vanolis mer kreativa tänk i offensiven. Torino chockade många med sitt fina spel och såg ut att kunna kandidera för titeln som säsongens stora överraskning. Men så skedde det som inte fick hända. Den etablerade Calcio-favoriten Duvan Zapata åkte på en mardrömsskada som håller honom borta säsongen ut och utan honom har Vanolis Toro dessvärre fallit ihop. Utan rutinerade Zapatas attributer har inte längre de granatröda från Turin någon spets och tyngd där framme. Detta har resulterat i att man helt plötsligt framstår som en svag kopia av Ivan Juric föregående upplagor snarare än den uppgradering man var tidigare. Man är uddlösa som under kroaten men utan den otroligt väl synkade försvarsmuren som Juric hade designat som stod pall mot det mesta. En potentiell kamp i toppen om de mer åtråvärda positionerna har nu bytts ut mot någonting klart mindre önskvärt. I bästa fall lyckas Vanoli matcha Juric från tidigare år och ytterligare en säsong i det apatiska ingenmanslandet stundar för Toro. I värsta fall riskerar man att bli en del av det oförutsägbara och kletiga gökboet i botten. Marginalerna i den här sporten är sannerligen små och det bör man lägga på minnet.


  * * *

Resultat:
 

0 kommentarer