Postpartita 26: Gasperinis sista strid - Chivus första

Champions League debaclet är över för många och Serie A är nu målet för säsongen. Vilka repade sig bäst efter sordin?

Elmas lyfter Vanolis Torino
 
Jag trodde Vanolismon var död och begraven runt årsskiftet när Torino såg tama ut både offensivt och defensivt. Men oj så fel jag hade och vad glad jag är för det. 
Stora starka Milan skulle komma till Turin med sina fantastiska offensiv för att hänga på den långa karavanen av lag som slåss om de sista europaplatserna. Det Rafa Leao, Joao Felix och Sergio Conceicao inte visste var att i mål stod den gigantiska serben Vanja Milinkovic-Savic. M-S som länge varit en ojämn målvakt med en hög högsta nivå, nu växt ut till en av ligans bästa målvakter. Med sån längd, sina otroliga reflexer och pricksäkra fötter är han en komplett målvakt och har tveklöst varit Torinos bästa och viktigaste spelare de senaste 1.5 åren och matchen mot Milan var inget undantag. Torino vann visserligen matchen tack vare ett snöpligt självmål och Gineitis som var påpasslig och blev fri efter en kort frispark. Men Milan malde och malde på och skapade chans efter chans. M-S var då den helt avgörande spelaren som räddade straff, stod för otroliga reflexräddningar och stod i vägen för diverse långskott. Ja, det var den perfekta insatsen av serben som återigen var tungan på vågen för 3 poäng till tjurarna från Turin.

Men det ska också nämnas vilket jobb Vanoli gjort, lite i det tysta efter att han blivit uträknad av många. Efter Torinos fina säsongsinledning har de så långt säsongen gått, hamnat i det hemska mittenträsket. Kanske den tråkigaste positionen för en klubb som aspirerar på mer. Men Vanoli har hela tiden sett ljuset i tunneln och jobbat på metodiskt trots motgångarna. Med det långa håret, oberäkneligheten och de tjock-bågade glasögonen på sidlinjen kan jag inte annat än älska honom. Jag hoppas och tror att han kan fortsätta föra detta något oväntade och nya Torino i rätt riktning. Med nyförvärven Elmas och Casadei finns det en intressant trupp att jobba med som kan vara bra här och nu men också på sikt. Skiftet från trebackslinje till fyrbackslinje visar också att Vanoli kan anpassa sig till sitt material för kortsiktiga resultat vilket också visar pragmatismen en tränare behöver för att lyckas långsiktigt enligt mig. Vanolismon är vid liv och efter segern mot Milan kan man sikta på en fin vår i den granata delen av Turin.
//Torsten Armini

Gasperinis sista strid har startat

Atalanta är tillbaka på ett vinnande spår igen. Efter bara en vinst de senaste sju matcherna inför matchen var det med glädje Gasperini-bollen gjorde comeback på planen. Det var i Empoli på Carlo Castellani som Atalanta mötte ett hårt ansatt lag. 

Empoli hade dock svårt redan från början mot ett revanschsuget Atalanta. Bortalaget tuffade på och skapade målchans efter målchans. Med Ademola Lookman tillbaka i startelvan efter nästan en månad, och en rejäl dispyt med Gasperini, fick man ännu en dimension i anfallsspelet som man saknat senaste matcherna. Efter ett fint kombinationsspel får Davide Zappacosta bollen något som var menat som ett inlägg blir istället ett ledningsmål för bortalaget. Sedan tickar det på. Innan första 45 är slut lyckas Atalanta inte bara göra 0-2, utan även 0-3. Med halva matchen kvar hade Empoli ett omöjligt berg att bestiga. Empoli får förvisso någon vass chans att reducera och man lyckas stabilisera matchen något, men det mynnar inte ut till någon fördel. Innan domare Maurizio Mariani blåser i pipan en sista gång, har Atalanta utökat sin ledning till 0-5. Robert D´Aversa får se sig besegrad, men kapitulera helt kan han inte göra ännu, i varje match spelar man nu för sin överlevnad. 

Ademola Lookman är den stora rubriken i denna jordskredsseger. Tillslut blev nigerianen tvåmålsskytt och stor hjälte i att få tillbaka sitt lag på rälsen. Samtidigt som konflikten med Gasperini inte tycks vara löst. Konflikten springer ur att Gasperini kallade Lookman: “En av de värsta straffläggarna jag någonsin sett”, efter att han insisterat på att ta en straff, som han missade, före Retegui och De Ketelaere när man åkte ur Champions League-playoffet mot Club Brugge. Lookman svarade i sin tur med att hårt kritisera Gasperini på sociala medier och menade att det var ett respektlöst uttalande. Nu, när Lookman blev tvåmålsskytt och sannerligen bidragande till att man tar upp kampen om Scudetton igen, var det en mjukare ton från Gasperini. Även om tränaren gått ut och sagt att det inte var menat att hans uttalande skulle uppfattas som det gjorde, har det helt klart skapat en spricka. När Lookman mot slutet av matchen blev utbytt, ignorerade han Gasperini och gick istället till den assisterande tränaren för att byta några ord. 

Gasperini som själv efter matchen hade budskap om att man nu kan fokusera helt på Serie A efter uttåg i både Coppa Italia och Champions League och vara med Napoli och Inter om att göra upp om Scudetton. Enande och kraftsamlande budskap och uttalanden alltså. Det enda som han inte behöver är interna stridigheter. Att lagets kanske bästa och viktigaste spelare inte känner sig respekterad av sin tränare är en käpp som Gasperini inte vill ha i sitt hjul. En käpp och en konflikt som han skapat själv och som kan vara anledningen till att det inte blir någon scudetto i år heller.
//Nico Frisk


Mourinho, den oväntade trädgårdsmästaren

Under lördagen var det dags för årets Derby Dell’Emilia mellan regionens storklubbar Parma och Bologna. Det var ett möte som bland annat innehöll en debutant på tränarbänken i rumänska Christian Chivu, en känd Calcio-profil sedan spelarkarriären där han representerade både Roma och Inter med många minnesvärda insatser. Chivu hade fått det svåra uppdraget att ta över efter Fabio Pecchia som mycket väntat fick sparken efter förlusten mot Roma som innebar att Parma fortsatt parkerade nedanför nedflyttningsstrecket. Många experter och lekmän hade höjt en hel del frågetecken gällande Parma och den nya sportchefens Cherubinis omdöme när Chivu presenterade som ersättaren. Rumänen om än en respekterad gammal försvarsspelare saknade meriter som huvudtränare. Han hade förvisso en framgångsrik tid som primavera-tränare i Inter där hans jobb gick högt uppskattad men det var inte tillräckligt för att mätta mångas aptit. Men Chivu fick åtminstone en hel del support från sina gamla lagkamrater. Marco Materazzi hyllade sin före detta försvarskollega och hävdade att de offensiva spelarna i Parma skulle få sig ett uppsving då Chivu påminner mycket om Gian Piero Gasperini som tränare enligt ”Matrix”. Gamle målvakten Marco Amelia drog likheter med Raffaele Palladino som även han kom direkt från Primavera-bänken och gjorde succé i Monza.

Men Chivu lyckades med konststycket att överraska samtliga, både optimisterna som pessimisterna.

För när matchen inledes var det ett annorlunda Parma sedan tidigare och den nya varianten var det ingen som förutspådde. Första halvleken för den neutrale var ett effektivt sömnpiller som resultat av hur väl Parma försvarade sig från Bologna och Italianos försök att ta sig igenom. Parma har under hela säsongen haft problem med försvarsspelet där Pecchias halvt koordinerade press- och naiva spel ofta ledde till att det var öppen gata fram till Suzukis mål. Men nu helt plötsligt var det en välstrukturerad mur som stod parkerad. Hela laget jobbade frenetiskt och varje gång Bologna försökte ta sig igenom befann sig 9 man på egen planhalva där endast anfallaren Bonny tillät sig befinnas en bit utanför eget straffområde. Detta positionssäkra och närmast fanatiskt disciplinerade försvarsspel påminde inte om någon Gasperini eller Palladino utan snarare om en viss speciell portugis. En tränare som Chivu hade under den framgångsrika tiden i Inter. En viss José Mourinho.

Det var en händelsefattig och för Bologna frustrerande första halvlek där Parma klev av med en 1-0 ledning efter en handsituation i straffområdet. Bonny förvaltade straffen på bästa sätt och skickade självsäkert in bollen i mål. Den andra halvleken fortsatte på exakt samma sätt där Bologna försökte få till ett tryck men som bäst vaskade man fram några halvchanser. Istället var det Parma som utökade ledningen när inhoppande Dennis Man kom i farlig kontring och fick bollen under kontroll och sedan med perfekt tajming släppte bollen till en framrusande Simon Sohm. Schweizaren höll huvudet kallt och skickade kliniskt in 2-0. Det var vad slutresultat skrevs till. Och Christian Chivu kunde inte ha inlett med en starkare debut. Att han till synes fixade Parmas försvarsproblem efter två träningspass, visade fantastisk fingertoppkänsla i bytena han gjorde som tidigare varit en av hans föregångares kanske främsta brister. Det är svårt att känna sig missnöjd. I synnerhet när Parmas stora stjärngosse Adrien Bernabé tyvärr blev tvungen att avbryta matchen redan efter fyra minuter på grund av ytterligare en muskelskada. Fortsätter Chivu på detta spår riskerar hans skeptiker att få äta upp sina ord. // Martin Eliasson
 
    Resultat:

0 kommentarer