Postpartita 9: Har Motta måttat rätt för Juventus?

Gnissel, målfester och en ny Milito? Vi summerar nionde omgången av Serie A.

Contes maskin jobbar på - trots gnissel i kugghjulen.

Under lördagen mötte Napoli Lecce som kom från en färsk 0-6-förlust mot Fiorentina. Många kanske förväntade sig en pulverisering men Lecce stod upp bra mot serieledarna och lyckades faktiskt hålla nollan intakt fram till den 73:e minuten, då kapten Di Lorenzo gjorde vinstmålet för Napoli. Di Lorenzo som därmed gjorde sitt 5:e mål för säsongen i klubb- och landslag, en revanch för honom efter hans svaga säsong 2023/24. Men Lecce hade faktiskt kunnat gå ifrån matchen med minst en poäng, för laget från Apulien skapade flera farliga chanser och lägen till lägen mot ett Napoli som på något sätt inte riktigt övertygar trots deras fantastiska poängskörd. Krstovic och Dorgu skapade problem för Napoli och hade Lecce varit lite skarpare i sista passningen och sina avslut hade resultatet kunnat vara annorlunda. Dorgu som ryktats till Napoli under sommaren visade upp en väldigt stabil prestation både offensivt och defensivt, så det skulle inte förvåna mig om Antonio Conte gör ett till försök redan i januari. Och i slutet av matchen viskade Conte några väl valda ord i Dorgus öra. 

I och med vinsten har Napoli nu vunnit 4 raka matcher i ligan och Antonio Contes segertåg fortsätter, men spelet är något som fortsätter att oroa. För det har nu varit många insatser mot tilltänkta botten/mitten-lag som Napoli faktiskt hade kunnat tappa poäng mot. Matcherna mot Parma, Como, Empoli och Lecce hade kunnat sluta annorlunda för det ljusblåa laget som ofta har marginalerna med sig just nu. Är detta en styrka eller svaghet? Det går att diskutera, för antingen kommer spelet komma igång och då är det otroligt starkt att ha tagit så många poäng i matcher där man inte varit så bra. Eller så kommer detta jämna ut sig under säsongen och Napoli kommer börja tappa poäng så småning om. Jag lutar nog åt det andra alternativet då jag inte ser utveckling i spelet och faktiskt tycker att försvaret ser mycket svajigare ut än resultaten ger sken av. Och kommande veckor kan verkligen bli avgörande för att se vart Napoli står, för i kommande 6 matcher möter man Milan, Atalanta, Inter, Roma, Torino och Lazio. Kan Napoli ta sig ur denna svåra period och fortfarande vara i toppen av Serie A så kommer förmodligen Contes lag utmana om Scudetton, men jag fortsätter att vara skeptiskt till att så kommer vara fallet. Den som lever får se men det ska oavsett bli otroligt spännande att se vart detta Napoli står i slutet av året.
/Torsten Armini

* * *

Totalfotboll á la Gasperini

Ja, vad ska man egentligen säga om formen som Gasperinis Atalanta befinner sig i för stunden? Under lördagen begick man vad som kändes som brott mot Genèvekonventionerna när man fullständigt massakrerade Hellas Verona hemma i Bergamo inför hemmasupportrarna stora jubel. Matchen var över innan den knappt ens hade börjat då vindsnabbe Lookman rycker in från kanten och serverar Marten De Roon som tjongar upp bollen i nättaket efter blotta fem minuters spel. Och endast tre minuter senare är det samma Lookman igen som orsakar oreda för Hellasförsvaret som blockerar hans skott och vem är det då som dyker upp som gubben i lådan? Mateo Retegui givetvis som på ren instinkt placerar bollen kliniskt intill stolproten utom räckhåll för stackars Montipo mellan stolparna. Och i en anda kraftigt associerat med Gasperinis gäng så slår de inte av på takten utan målen fortsätts ösas in med en delikat teknisk avslutning av De Ketelaere till 3-0 och sedan svarar matchens stora lirare Ademola Lookman för en dopietta och Atalanta kliver alltså av i halvtid med en 5-0 ledning. Det var en sanslös utskåpning som åskådarna bjöds på och frågan man måste ställa sig är hur många lag i världen det finns som faktiskt kan matcha Atalantas högstanivå? Det är om inte annat en enkel skara att räkna till och man måste återigen lyfta på hatten för den gamle vithårige vargen på tränarbänken. Gasperinis förmåga att inte bara utveckla spelare utan också finna nya sätt att modifiera sitt system och ersätta flyktande nyckelspelare är han kanske bäst i världen på. Alla de tuffa åren han spenderade i Enrico Preziosis Genoa där den färgstarka presidenten gjorde det till klubbens identitet och gimmick att sälja av halva startelvan inför varje säsong är kanske roten till Atalantas framgång idag. Nöden är trots allt människans främsta kreativa morot.

Den nya Diego Milito

Att Mateo Reteguis övergång till Atalanta i somras skulle kantas av succé skrev i princip hela Calcio-världen under på. Svårt att finna tydligare exempel på uttrycket ”den enes död den andres bröd” gällande Gianluca Scamaccas förödande skada och Atalantas påtvingade köp av Retegui som resultat utav den. Att många trodde på detta som en lyckad flytt är kopplad till Gasperinis historia av att förädla den här typen av anfallsspelare. Det finns trots allt tydliga paralleller att dra med en annan argentinsk född spelare från förr. Diego Milito var en måltjuv av rang under hela sin karriär men kom fram under en tid då den anfallstypen började fasas ut ur fotbollens toppskikt. Så trots att Milito var en bevisad målgörare i toppligor som La Liga var inte storklubbarna det minsta intresserade av hans tjänster då han bedömdes vara alldeles för begränsad i spelet utanför straffområdet. Många hade stått med pekpinnen och fått Milito att arbeta på sina påstådda brister men inte Gasperini som istället fick argentinaren att förädla och bemästra sina redan etablerade styrkor ännu mera. Och resultatet av detta blev att Milito en dag stod där som en av Europas absolut dödligaste avslutare, en måltjuvarnas måltjuv så överjävlig när lägena presenterade sig att chansen i storklubbarna anlände trots att trenderna som spred sig som en löpeld stred emot det. Retegui är en liknande anfallare som Milito sett till sina färdigheter och det mesta talar för att Gasperini kommer lyfta honom på samma sätt. 25-åringen står just nu på 10 mål den här säsongen vilket innebär ensam ledning i skytteligan och är inte bara med och tampas på allvar om titeln som Il capocannoniere, Serie A:s stora skyttekung utan kanske till och med är favoriten till att vinna den. Det är en stor fördel för Atalanta men också för Italien att ha tillgång till en sådan här spelare nu när vi befinner oss i en tidpunkt i fotbollshistorien där denna typen tillhör en exklusiv skara. 
/Martin Eliasson

* * *

Har Motta måttat rätt?

Kommer Thiago Motta ta Juventus tillbaka till klubbens gamla höjder? Det är frågan som alla ställt sig. Vi har hittills på säsongen fått se glimtar av det nya Juventus. I omgångens match mot Inter borta på San Siro fick vi återigen se prov på vad detta laget kan åstadkomma. 

Första halvlek var en rivig sådan där fem mål gjordes. Spelmässigt kan man väl tillåta sig själv tycka att Inter hade övertaget, men ett knappt sådant. Mycket fram och tillbaka skapade många målchanser. Piotr Zielinski öppnade målskyttet på straff, något som han dubblerade innan halvlekens slut. Återigen kan man konstatera att Inter träffar rätt med en central mittfältare på ålderns höst, det börjar bli ett gäng. 

Men det är inte bara Zielinski som man imponeras av. Juventus två yttrar, Tim Weah och Francisco Conceicao, två nepo-babys, visade en otrolig kreativitet och snabbhet. Egenskaper som alla såklart alla vet att de sitter inne på, men det är sortens spelare som tenderar att prestera någon gång ibland.  Det hinner bli 3-2 när domaren blåser. Snabbt inpå andra halvlek utökar Inter till 4-2. Vad ska Motta nu hitta på?

De där yttrarna som hade visat framfötterna, där väljer Motta att möblera. In kommer Kenan Yildiz. Det turkiska stjärnskottet hinner inte vara länge på planen innan alla på San Siro sent kommer glömma honom. 4-3 kommer. 4-4 följer. Båda målen placerades i bortre stolpe. Det första ett riktigt klassmål dessutom. 

Inter som under Inzaghi varit ett lag som kännetecknas av att de kan styra matchen dit de vill blev nu besegrade. Inte för att man förlorade, utan för att Juventus bevisade för alla inblandade att det går. Givetvis är man bara en liten bit på Motta-vägen, men Juventus har tagit steg som tidigare säsonger varit helt utom räckhåll. Ännu ett ungt och fräscht lag som vill bevisa sig som Motta basar över, likt det Bologna-lag han tog över en gång i tiden. Med 4-4 mot Inter har Juventus visat att man är att räkna med.
/Nico Frisk

  * * *

Resultat:
 

0 kommentarer