Hellas Verona - Napoli
3 - 0

Postpartita Hellas Verona - Napoli

Contes nya Napoli öppnar säsongen med en förlust, och sätter därmed press på klubben och laget direkt i ett redan någorlunda stormande Napoli.

Resultatraden 3-0 ger förvisso större avskräck än om man även ser till hur matchbilden såg ut. Vad som är klart är dock att Napoli följer upp en traglande och tveksam insats i cupen senast, mot Modena, där laget till slut lyckades vinna på straffar, med att nu istället förlora mot ett hemmaplansstött Hellas Verona. Efter en försäsong som sett till resultat inte varit direkt dålig, men sett till motståndet man stött på, med diverse lokallag och en rejäl avsaknad av tufft motstånd som definitivt lämnat mycket att önska, så är det ett oroande tecken att se laget ha så pass svårt att få hål på Hellas Verona i en premiär.

Som sagt - enbart sett till resultatraden så ser gårdagens siffror mycket värre ut än hur själva matchbilden egentligen såg ut. En korrekt beskrivning, summerat i ett enstaka ord, av Napolis insats igår på Bentegodi är blekt. Väldigt blekt, skulle man till och med kunna sträcka sig till.

I första halvlek dominerar Napoli spelet egentligen totalt. Hellas Verona har knappt ett skott på mål och hemmalagets spel med boll är ytterst sparsamt, likaså tillryggalagda löpmeter på Napolis defensiva planhalva. Napoli dominerar spelet i den mån att de är det bollförande laget, men så mycket mer än så är det egentligen inte heller. Några enstaka målchanser, med Anguissa som kommer fram på en nick och Kvara som kommer till ett farligt genombrottsläge, men så mycket mer än så skapar de för dagen vitklädda inte. Relativt avvaktande och passivt överlag, och för de som var med föregående år så påminns man, sett till spel och tempo, av den förra säsongen - likheterna är ganska så slående. Som körsbår på denna tårta som var första halvlek tvingas även Kvaratskhelia till byte efter ovan nämnd situation, vilket givetvis är oroande. Kvara var en av få i första halvleks Napoli som visade, om än små, aningar till målskapande chanser och lite kreativitet och fart.

Så var första halvlek slut, och känslan är knappast att matchen kommer ändra karaktär till något annat i andra halvlek. Vad som istället händer är att Napoli, när andra halvlek drar igång, tappar mer av den kontroll som man ändå hade i början. Somliga hade kanske förväntat sig en Sir Alex Fergusoniansk klassisk hårtork i halvtid, signerad Antonio Conte, för att väcka laget till liv och få lite fart på grejerna. Men icke. Desto blekare kommer man ut till andra halvlek, och intrycken från första halvlek, i att det kommer bli en låst match utan mycket fart och fläkt, förstärks ytterligare.

Mycket tid hinner inte heller passera, faktiskt enbart fem minuter, innan Hellas kommer igenom i princip från ingenstans, och Livramento sätter dit 1-0 för hemmalaget. Ett sömnigt försvarsspel, där framför allt Juan Jesus bör kritiseras för sitt slappa hanterande av situationen och markering på nyss nämnde målskytt. Mycket till energiinjektion bidrar inte detta baklängesmål heller till, och Napoli fortsätter ha förtvivlat svårt med att komma till farliga målchanser.

Så flyter matchen på, i samma okonstruktiva och tafatta tempo som tidigare, och ytterligare 25 minuter hinner passera innan det är dags för Hellas att näta igen. På samma sätt som tidigare är det en kombination av slappt försvarsspel och till synes ofarliga genombrott som ger Hellas utdelning. Napoli sätter nu äntligen lite fart i passningsspelet och tempo överlag, även om det fortfarande inte leder till några farliga målchanser. Anguissa har ett skott i ribban, och farligare än så blir det inte. Snabbspola till matchens slut och Hellas kommer igenom igen, för att ytterligare hamra in den spik som redan satt fast i kistan.

Så var det med det. En allt annat än övertygande premiär, som till skillnad från vad många, även undertecknad, hade trott på inför denna säsong med Contes intåg så påminner laget lika mycket om de tre upplagorna från föregående säsong, snarare än något nytt, piggt och aggressivt Contepräglat Napoli. Osimhens närvaro och förmåga att skapa målchanser på egen hand med sin urkraft saknades enormt, och även de nya tillskott laget fått i backlinjen, framförallt då syftandes på Buongiorno, saknades (allt som innebär att man slipper se Juan Jesus i backlinjen är välkommet i detta nu). På det har vi även ett oklart läge gällande Kvaratskhelias skada, som förhoppningsvis inte är långvarig.

Conte summerade lagets insats bäst i presskonferensen efter matchen: "Alla prima difficoltà ci sciogliamo come neve al sole". Vid första svårighet smälte vi som snö i solen.

Jag kan bara hålla med.