Napoli - Udinese3 - 2
Postpartita Napoli - Udinese
Efter vad som kom att bli en onödigt nervkittlande avslutning lyckades Napoli slutligen ändå bärga hem den historiska elfte raka segern. Fortsatt givna serieledare, fortsatt övertygande spel och fortsatt självförtroende - men vad händer nu?
Slutligen blev det så klart. Elfte raka segern i ligan kunde Spallettis mannar hämta hem, ett resultat som innebär att Napoli som sämst kommer ligga åtta poäng före tvåan i tabellen när det nu är dags för detta underliga VM-uppehåll. En och en halv månad kommer det ta innan de ljusblå återigen kommer beträda en Serie A-plan igen, och när den dagen väl är kommen kommer det vara på bortaplan mot Inter som man gör det. Nåväl, i detta nu är det ett smärtsamt långt tag innan vi kommer få se detta Napoli leka boll igen, och vad denna tid kommer göra med laget och dess flyt återstår att se. Men välkommet är uppehållet sannerligen inte.
Så vad hände idag då, kanske ni undrar? Ja, nuförtiden brukar det, som Napoli-supporter ovanligt nog, kunna konstateras att vi gjorde "det gamla vanliga" med vilket motstånd vi nu än mött. I denna bemärkelse betyder inte "det gamla vanliga" det som man kanske historiskt sett förknippar med vårt Napoli (dvs bortschabblade vinster, brända målchanser och ett smått ständigt inslag av kaos, i sin vanliga ordning), och i den bemärkelsen är kanske uttrycket aningen missvisande. Låt istället "det gamla vanliga" nu beskriva det som hittills denna säsong kommit att bli kutym i Neapel-land. Vad då för något? Jo, säker och stundtals briljant fotboll, allt som oftast innebärandes tre poäng, utan att darra på manschetten.
Utan att darra på manschetten är något som just idag däremot kanske tappade sitt innehåll lite. Efter en första halvlek som var som de flesta halvlekar numera är för Napoli, bollspelande, kontrollerande och dirigerande, så kunde laget i halvtid också tillgodoräkna sig två mål, signerade Victor Osimhen och Piotr Zielinski. Ett överflöd av solklara målchanser hade kanske inte vid de båda målens inträffande sköljt över Napoli, men återigen så är detta inte något som krävs för dagens Napoli. Ett halvfarligt inlägg till Osimhen, eller ett halvfarligt skottläge utanför straffområdet för Zielinski är numera, och var idag, allt som krävdes för att första halvleks resultattavla skulle skrivas till 2-0 hemmalaget.
Allt för länge skulle man heller inte behöva vänta på ett tre-noll-mål, denna gång undertecknat Eljif Elmas, innan man knappt hunnit sätta sig in i andra halvlek. Även om Udinese så varit det lag som kommit ut ur halvtidspausen, och i en inledande andra halvlek varit det bättre laget, så stoppar inte det Napoli från att vara det lag som håller emot - och även trycker ifrån. Detta är, om något, ett styrkebesked som under tidigare säsonger allt som oftast varit en raritet. Nu sätter Elmas istället det mål som man då trodde var spiken i kistan, punkteringen på den ballong som var matchen Napoli-Udinese, och allt tycks vara så där fortsatt solklart som allt annat som detta Napoli gör.
Gamla hjulspår kom dock att göra sig påminda, om än inte fullt ut. I minut 79 sätter Nestorovski ett tröstmål från ingenstans, bara för att Samardzic tre minuter senare ska sätta ett andra Udinese-mål som plötsligt gör matchen levandes igen. Och några svettiga minuter därefter blir det också. Kim Min Jae, som hittills knappt gjort en svajjig minut i en Napoli-tröja, och som klantat till sig vid 3-2-målet, fortsätter att darra samtidigt som Udinese trycker på för en reducering. Riktigt så nära kommer det svart-vita Friuli-laget dock inte, bortsett från ett skott i straffområdet från Pereyra på täckande Udinese-spelare (!). Slutfinalen ljuder så slutligen, jag och alla andra Napolisupportrar kan äntligen pusta ut och konstatera det vi denna säsong vant oss att konstatera, nämligen att de tre poängen är våra.
Nu är det som sagt uppehåll i en och en halv månad. I veckan kommer vi på redaktionen ut med lite reflekterande tankar över säsongen som hittills varit, och eventuella spådomar inför det som komma skall. Den fjärde Januari är däremot både vi och Napoli tillbaka, på riktigt, när det återigen vankas Serie A-fotboll, med oerhört stor spänning och entusiasm över vad tusan detta uppehåll då kommer haft för påverkan på vårt ljusblå lag. Tills dess är det bara att konstatera att vi avslutar året som serieledare, och det i historisk maner.
Vad mer behöver i denna stund egentligen sägas?
