Sampdoria - Roma0 - 0
Rättvis mållös bortamatch mot Sampdoria där inget lag förtjänade att göra något mål
Ett redan sargat bortalag blev ännu mer decimerat, både Christante och Kalinic blev skadade och Kluivert blev utvisad i slutminuterna.
Seriespelet återupptogs med från landskamper slitna spelare. Orkar inte ens räkna upp alla spelare som inte fanns med till dagens match, men snart är det en hel startelva. Trevligt återseende av Mister Ranieri som återigen fått förtroendet att samla ihop spillrorna efter en viss Di Francesco. Som väntat så spelade Sampdoria 4-4-2 med press på bollhållaren runt mittlinjen. Ingen champagnefotboll, men poänggivande. Man hade en förhoppning om att vi skulle kunna driva upp ett bolltempo, men det stannade vid bara en förhoppning. Väderprognoserna för dagen var regn och åter regn, de senaste fem dagarna hade det regnat otroliga 732 mm i Genoa, nästan lika mycket som det kommit under hela året innan. Planen var dock i speldugligt skick och det var inget som påverkade matchens utgång.
Hur som helst, så startade matchen med lite alibispel från båda lagen, dvs uppställt spel allá handboll. Viera på Sampdorias mittfält fick ett gult kort för spelförstörelse efter bara fem minuter. Två minuter senare tog sig Christante mot ljumsken och bytet blev rakt mot Pastore. Frågan var om inte Florenzi som för dagen spelade till vänster av de tre offensiva mittfältarna skulle gå ner till en mer defensiv position, men så blev icke fallet. Sampdoria kom upp i anfallsposition och drog iväg ett fräsande skott en bit utanför stolpen, där Pua Lopez likt Handanovic och Stålmannen försökte rädda skottet med blicken. Nytt handbollsspel i drygt tio minuter innan nästa målchans kom. Zaniolo och Kalinic kom i två mot ett-läge, men den yngre försökte sig på ett yttersida med vänsterfoten i stället för en bredsida med högerfoten. Så klart missades den passningen och ett grymt läge försvann som en avlöning.
En annan enbent spelare, men med högerfoten, Florenzi, klarade inte av sin position och återigen väcktes mina tankar om att byta sida mot Kluivert, speciellt eftersom Kluivert tydligt visat att han trivs mycket bättre till vänster än till höger. Vår kapten verkar egentligen inte trivas någonstans. Kluivert lyckades få ett gult kort i den 31:e minuten, väldigt tveksamt och strax därefter fick Bertolacci ett gult kort efter en armbåge mot Zaniolo. Pastore gjorde under denna perioden massor av felpass och vårt organiserade anfallsspel var obefintligt.
I den 36:e minuten fick Mancini ett skottläge efter hörna, men det blev inte farligt. Samme Mancini fick ett gult kort efter en olycklig armbåge mot Quagliarella. En spelare som har ett kroppsspråk som är synnerligen provocerande för sitt eget lag och sina fans är Kluivert. Pipig och gnällig och man vill nästan att någon i laget ska visa honom vad som gäller på en träning eller två. Så klart fick vi en skada till, Kalinic, som under sin tid i Roma sett synnerligen oskarp ut satsade onödigt hårt vid mittlinjen och skadade sig själv. Trots tappra försök att komma tillbaka blev kroaten tvingad att kliva av för bosniens Zorro, Dzeko. Säga vad man vill om Dzeko, men att hoppa in och spela efter den skadan och operationen är grymt. Första halvlek slutade kort därefter och får väl sammanfattas som ett sömnpiller.
Andra halvlek inleddes från vår sida med ett stillastående passningsspel i trianglar som slutligen avbryts med långbollar. Det var en inledning med totalt avsaknad av spelmönster, löpningar och anfallsstrategier. Det verkade som om alla anfall, eller i alla fall de flesta, skulle avslutas med att Kolarov skulle få bollen och sen dra på inlägg som skulle bli till mål. De gula korten haglade i andra halvlek och Sampdoria fick en billig i 66 minuten. Minuten senare drog Kolarov en frispark upp på den översta etagén. Mancini, som gjorde en magnifik insats gjorde sitt enda misstag när han var lite långsam vid ett uppspel. Efter några snabba passningar tippade Pau Lopez skottet över till hörna. Det myckna regnandet tidigare i veckan gjorde planen tungsprungen och flertalet spelare från båda lagen hade krampsymptom. Albin Ekdahl gjorde entre med kvarten kvar och strax därefter glädjande även Perotti som efter typ en och en halv månads frånvaro ersatte en trött Florenzi. Vårt första skott på mål ”sköt” Dzeko och då hade matchuret kommit upp till 79 minuter. Strax därefter kom vi i en fin omställning, men Zaniolo valde ett junioralternativ när han lyfte in bollen högt i stället för att spela den längs marken.
Veretout gjorde ett hästjobb och löpte som en galning i båda riktningarna, idag var han ovärderlig för oss. Nu började en belägring av sista tredjedelen framför Sampdorias mål inledas. Pastore sköt ett skott som touches till hörna och på den hörnan kom Samling högst och nickade bollen förbi målvakten, men på mållinjen räddades bollen av en hemmaspelares hand. Straffen uteblev därför domaren ansåg att Samling hade ruffat försvararen i nickduellen. Kolarov fick ett hyfsat läge, men bombade bollen över. Med fem minuter kvar fick återigen Kluivert ett gult kort efter en möjlig sammandrabbning och därmed fick han gå och duscha innan alla andra. Båda de gula korten holländaren fick var tveksamma, men hans kroppsspråk matchen igenom var drygt att se. Gnäll vid varje frispark, filmningar och viftande med armar och händer mot lagkamrater. Nä, han lär få en hel del träflisor i ändan när/om vi får tillbaka skadade spelare. Nu blev det hastigt och definitivt mindre lustigt hemmalaget som tog över taktpinnen och som sann romanista väntade man sig det värsta, ett hemmamål. Bonazzoli kom fri efter slappt försvarsspel, men vinkeln blev i snävats laget och hans missilskott gick rakt på Pau Lopez som kunde styra undan skottet. Perotti lyckades också komma med i domarens bok efter en ”tripping”. Quagliarella verkar dock ha ett frikort att göra lite som han vill, för några kapningar och en hel det tjafs med domaren gav aldrig ett kort. Det spelar ingen roll, vi har faktiskt väldigt mycket att jobba med innan vi blir allt för gnälliga själva.
Några ljusglimtar får man väl plocka fram och förutom att Perotti var tillbaka så var spelmässigt tidigare nämnda Veretout väldigt nyttig med sitt slit över hela banan. Pau Lopez och Smalling var väldigt säkra i sitt spel, men mittbacken hade några chansbrytningar som misslyckade vid mittlinjen på sitt minuskonto. Bäst var Mancini som verkligen etablerat sig fint efter sin flytt från Atalanta i somras. Inte helt enkelt att ändra från trebackslinje till fyrbacklinje, med det har gått väldigt bra.
