- -
Real Madrid-Juventus 1-1: När orden sviker
Jag behövde en dag för att smälta det här innan jag skrev matchrapporten. Helt ärligt vet jag inte om det hjälpte. Juventus är i final - det kanske räcker så?
Mitt jobb är att skriva, men jag har haft svårt att hitta orden för att ge Juventus avancemang till Berlin rättvisa. Euforin från i onsdags byttes mot någon form av känslomässig utmattning igår. Allt var bara... uppochner. Jag sov men vaknade redo för att gå och lägga mig igen. Jag åt men blev inte mätt. Jag hulkade i mig vatten men fortsatte att vara törstig. Just nu lever jag i en ding-ding värld, och Juventus är i fucking Champions League-final!
Mina eminenta kollegor på redaktionen har redan luftat sina tankar efter matchen, och jag vet inte vad som kan tilläggas som alla ni juventini inte redan tänkt, känt eller vrålat ut i natten. Real Madrid är världens största fotbollsklubb. Deras intäkter överstiger våra med 200 M € per år. Bale köptes för mer än alla våra utespelare tillsammans. Men pengar gör dig nödvändigtvis inte bättre på fotboll. Bländande stjärnglans tar dig inte alltid längre än ett fantastiskt kollektiv.
Juventus är det bättre LAGET sett över två matcher. Visst hade vi marginalerna på vår sida - en skostorlek mindre på Sturaro, en Bale med självförtroende och vi hade kanske hyllats som tappra förlorare istället för underdogkungarna av Europa. Men vi har inget att be om ursäkt för. Vi är i den finaste av finaler efter en djävulusisk resa genom skärselden. Så juventini, ställer er upp och King Kong-dunka er för bröstet, det är ni alla värda.
Matchen då?
Juventus kommer till start med bästa möjliga manskap i och med Pogbas återkomst till startelvan. Real däremot saknar sin motor Modric och ställer upp med ett överraskande obalanserat innermittfält. Talangen finns det inga tvivel om, men vem ska kriga till sig de lösa bollarna? Vem ska ta de där extra löpstegen för att täcka farliga ytor? Kort sagt - vem ska vara Arturo Vidal i Real?
Första 20 av matchen är jämn. Båda lagen vårdar boll och hittar småfarliga lägen utan att riktigt skapa 100%-iga målchanser. Till skillnad från hemmamötet sätter Juventus inte in sin press förrän på egen planhalva, klokt om man inte vill att Ronaldo och grabbarna ska få upp farten. Men Real äter sig in i matchen och Juventus tappar sitt eget spel mer och mer. Som ett brev på posten dömer Eriksson en aningen hård straff efter att Chiellini sprungit in i James. Hoppet byts mot uppgivenhet. Jag kan ta att vi förlorar man fan inte på en pissig straff. Ronaldo kopierar Tevez från förra veckan och lägger lugnt in bollen i mitten av målet - 1-0 till favoriterna.
Precis som Niva skrev i sin fina krönika hade många lag tappat luften där och då. Blivit stressade och frångått matchplanen. Men Allegri har införlivat en tro och ett lugn sedan han tog över tyglarna i somras. Vi fortsatte spela på precis samma sätt. Vi visste att chanserna skulle komma. Real började drömma om Berlin och glömde att ta de jobbiga offensiva löpningarna som krävs för att luckra upp ett försvar i yppersta världsklass. Vi får mer boll men oskärpan på Madrids planhalva gör att vi inte riktigt kommer till. Halvtidsvilan känns välkommen.
Juventus har känts hetare i början av alla tre tidigare halvlekar. Så är fallet även nu. Vi börjar med att flytta upp mittfältet 20 meter i banan, på så sätt har vi fler alternativ när bollen återerövras. Vi gnager oss tillbaks. Marchisio testar skott. Passningarna börjar sitta där de ska även i den sista tredjedelen av planen. När Ramos onödigt springer över Vidal till höger om straffområdet flyttar Juve upp för en inläggsfrispark. Casillas boxar bort, Vidal lyfter in igen, Ramos upphäver offsiden och förlorar duellen mot Pogba, bollen dimper ner hos Madridsonen Morata som smäller in 1-1. Medan Alvaro är lugn som en filbunke firar jag som att det var min vänsterfot bollen just lämnat.
Resen av matchen är inbäddad i ett grumligt töcken av nervositet. Vi var så nära. Nu hade vi plötsligt något att förlora igen. Men det märktes inte på de för kvällen blåa krigarna. Vi stressar Real till att börja spela inläggsfotboll med 25 minuter kvar av matchen - så jävla bra är laget på att försvara. Barzagli kommer in för Pirlo för att säkra upp, Bale får några farliga lägen men saknar skärpan, men mer än så blir det inte. I ärlighetens namn hade Juventus större chanser att punktera matchen - både Marchisio och Pogba frispelas i straffområdet utan att stänka dit den.
När Eriksson blåser för full tid vet jag inte riktigt hur jag ska bete mig. Eller förresten, jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska bete mig. Alla tips är välkomna. Den 6 juni 2015 spelar Juventus final mot Barcelona i Berlin. Där har ni en mening jag aldrig trodde att jag skulle få skriva.
