StartitalienÖvrigaLa CurvaSäsongsupptakten av Serie A - Redaktionerna säger sitt

Säsongsupptakten av Serie A - Redaktionerna säger sitt

Säsongen har sparkat igång och bara två omgångar in kan vi inte säga mer än att det verkar som om Juventus och Inter hamrat in sina klätterkrokar i toppen av Serie A och lär inte fall från där. Eftersom inte mycket gestaltat sig än tog vi pulsen på redaktionerna och ställde fem frågor om deras tankar om igår, idag och imorgon.

Serien har satt igång och så här två matcher in - vad är er känsla för ert lag?

— Först och absolut främst – Atalanta kommer vara inblandade i många sevärda matcher den här säsongen, precis som förra. Det är nästan komiskt att lagets svagheter och styrkor visat sig så tydligt redan. Fem mål framåt och stundvis briljant offensiv har gjort mig lika uppspelt som försvarsspelet gjort mig uppgiven. Fem gjorda och fem insläppta på två matcher – och det mot SPAL och Torino. Publikstarka Atalanta hade knappt 10 000 åskådare ”hemma” mot Torino i på Ennio Tardini i Parma – vilken tråkig timing att spela hemmamatcher borta efter sin bästa säsong någonsin. Försvarsspelet måste sättas, annars spelar det ingen roll att man har ett av ligans bästa anfall. Atalanta inledde förra säsongen fruktansvärt, men gjorde en fantastisk vinter och vår – det finns anledning att vara hoppfull. Drömlott i CL, måste läggas till! (Erik Johansson)

— Känslan är att det ser stabilt ut. Emellanåt aningen stelt, men konstigt vore väl annars så här i säsongsupptakten. Fyra poäng efter matcherna mot Hellas och SPAL är godkänt och den stora förbättringspotentialen just nu ligger i effektiviteten framåt (kan dock behöva omvärdera detta när motståndet blir vassare). (Mikael Mansjö)

— Säsongen för Brescias del börjar på riktigt först när Balotelli debuterar, i femte omgången (mot Juventus). Tre poäng på de två inledande matcherna (båda på bortaplan) är fullt godkänt. Stabilt. Och när vi blandar in jokern i leken blir det naturligtvis ett helt annat spel. Med andra ord: Stor optimism. (Per-Erik Wesslén)

— Överraskande bra. Klara kryss mot Bologna hemma med en man mindre i nästan hela matchen och hämta in ett 1-0 underläge. Sen en viktig vinst borta mot Lecce , där vi också var det bättre laget. Det var faktiskt lagets första seger i år mot ett vettigt motstånd. Men, vi har och andra sidan inte förlorat en enda match under ordinarie tid mot bra motstånd (ut mot Cremonese i cupen efter förlängning).
Nu ska vi dock inte ropa "hej" för det för något annat än nedflyttning kan det knappast bli då lagets uppbyggnad och spets är alldeles för svagt. (Johan Stistrup)

— Starten på säsongen är inte helt lyssnade spelmässigt men vi har ändå fått full pott så man måste väll säga att starten är helt enligt planerna. (Mio Wallin)

— Känslan är att spelet kommer att bli bättre ju längre in på säsongen vi kommer. Sarris spel tar tid att implementera men när man spelat in gubbar som Rabiot och Ramsey så förväntar jag mig ett fartfyllt spel. (Arman Farahbakhsh)

— Den första känslan är att laget inte är färdigt. Det känns som att det saknar lite av varje. En klasspelare i vardera lagdel, en implementerad spelidé och självförtroende. Det känns som att vi är i början av en försäsong och den generella pressen för resultat känns inte alls påtaglig. Och sett till konkurrenterna så blir detta ett hårt år för Milan. Det är känslan. Inte mycket positivt här, tyvärr. (Kaveh Golestani)

— Laget känns ganska sammanslutet och speciellt om man jämför med alla andra lagen i ligan. Visst är det fina lagbyggen man har att möta, men skillnaden är väl att lagen kanske inte är lika sammansvetsade eller ens har rätt man för jobbet. Är exempelvis extremt skeptiskt till både Milan och Fiorentina där jag fullt inte är övertygad om att Giampaolo och Montella kommer få ihop det.

Anfallsmässigt har det ju sett bäst ut, men det är många missar i avslutslägena som redan har genererat i poängtapp och jag vet absolut inte hur pass långsiktigt bra denna form av fotboll är. Visst är vi någorlunda svåra att läsa ute på plan när matchen väl har kommit igång då formationen är så pass flexibel med trianglar överallt och en Correa och Immobile så löper och skjuter på alla cylindrar, men på pappret så är det en förutsägbar elva och jag kan inte hjälpa att tänka på att några lag kommer förr eller senare veta hur man kontrar vår taktik vilket var något vi redan såg i 17/18-säsongen mot lag som direkt parkerade bussen.

Defensivt ser det bra ut även om man fortsatt saknar täckning så fort Leiva blir avdribblad. Alberto- och Milinkovic ger inte jättemycket mer än deras närvaro som ibland kan vara svag vilket är ganska komiskt för Milinkovic del då han har den största pondusen i laget rent fysiskt´och dessutom har pratat om sig själv som en mer defensiv pjäs i framtiden.

Bara snabbt om mercaton så hoppades jag på någon anfallare som Bas Dost- eller en mittback då vi endast har 5 stycken nu för tillfället efter utlåningen av Wallace. Man kan inte riktigt lita på att skadebenägna/ heta killar som Radu, Bastos och Luiz Felipe håller säsongen ut. Ett snabbt fix tror jag skulle kunna vara att skicka ner Lukaku på en mittbackposition, likt hur alla verkar vilja se Bastos på mittfältet och jag vill se Parolo på Lazzaris plats (trots att det kanske förkortar hans karriär), så tror jag att Lukaku har allt för att vända på sin karriär som mittback, speciellt eftersom att jag aldrig har sett honom stå till skuld för ett insläppt mål (resolut markeringsspel), är stark för att vara en ytterback, snabb och kommer behöva överlappa med killen till vänster som Radu, Acerbi, Vavro och Bastos har gjort bra.

Casasola blev även han uppkallad till Serie A och trots hans Romabakgrund så tror jag att han, likt den fortsatt mållösa Patric, kan bidra framåt som Patric gör i vänskapsmatcher. (Niklas Tellini)

— 7-7 i målskillnad och det känns en aning svajigt. Defensiven sitter inte riktigt men jag hoppas att uppehållet ger Ancelotti tid att skruva på detta. (Fredrik Kreuger)

— Den raka känslan är att det kommer ta Fonseca 1-2 månader in i säsongen för att få igång detta Roma. Flertal nyförvärv som har skadade sig inför eller under de två första omgångarna. Även en del nyförvärv som inte fått visa chansen. Känns som det fattas en riktig ledargestalt i laget. Det var känslan efter 3-3 mot Genoa och även 1-1 resultatet mot Lazio. En som pushar och höjer laget när det börjar gunga i matchbilden. (Jesper Lindh)

— Detta blir Udineses 25:e raka säsong i Serie A (klubbrekord) och om det i vanliga fall är svårt att dra några större slutsatser efter två ynka omgångar är det om möjligt ännu svårare i år. Det har såhär långt blivit en seger mot Milan och en förlust mot Parma. Vid segern mot Milan såg det förhållandevis stabilt ut, framförallt med tanke på att Milan är ett hårt hårdsatsande lag som kom hyfsat högt upp i tabellen förra året, medan Udinese förmodligen kommer att kämpa i tabellens nedre regioner. Mot Parma såg det å andra sidan desto svagare ut. Att båda matcherna spelades hemma i Friulien gör det såklart ännu svårare att ge en helhetsbild av prestationen.

Jag tror i alla fall att många hoppas att det faktum att Igor Tudor får chansen att leda laget från start ger en viss kontinuitet som har saknats de senaste åren. Att storstjärnan Rodrigo De Paul blev kvar var oväntat men så klart viktigt och om han kommer upp i samma nivå som i fjol blir han en attraktion i sig.(Jesper Klingnell)

***

Analys av serien generellt efter två matcher.

— Det jag tycker sticker ut är hur många mål det blivit redan. Sex i Roma-Genoa, 5x2 i Atalantas matcher, Juventus-Napoli 4-3, Sassuolo-Sampdoria 4-1 – det svänger! Annars tycker jag det efter två matcher är tidigt att göra någon analys, men någon känsla kan man väl gå på. I toppen tror jag inte att Inter kommer hota Juventus ända in i mål. Jag tror dock att Inter tagit in på Napoli och de två är ganska klart bäst av resten i toppen. Atalanta, Lazio och Roma ser jag kring plats 4-6, med Milan och Torino strax bakom. Hjärtat tippar Atalanta där, hjärnan säger att de mycket väl kan sluta åtta beroende på hur CL hanteras. Sampdorias 1-7 på två matcher är också noterbart. Kickas Di Francesco först? (Erik Johansson)

— Som förväntat ungefär. Svårt att dra några mer avancerade slutsatser, men vi kan väl konstatera att Juventus ser fortsatt svårslaget ut, att det alltjämt svänger om Roma samt att bottenstriden kan bli spännande den här säsongen med. (Mikael Mansjö)

— Man får en känsla av att det kanske blir en jämnare serie än tidigare år, i alla fall i mitten och i toppen. (Per-Erik Wesslén)

— Mycket livlig start och det känns som om intresset stegrat lite sen förra säsongen. Inter stäppar upp, Klassiska nykomlingar, Ny klubbägare som sätter prägel gör att serien känns hetare än på länge. Det har också synts i publiksiffrorna då de två första omgångarna lockat ett snitt på över 26.000. Detkan tyckas lågt i förhållande till ligans status men den har legat på runt 20.000 många år nu och det känns som om det är ett litet trendbrott. (Johan Stistrup)

— Det jag kan se på tabellen är att jag tycker att Torino har överraskat intressant om mig hittils men det är fortfarande väldigt tidigt in på säsong så det är väldigt svårt att pJag tycker eka ut några större sensationer. (Mio Wallin)

— Man ser tydligt hur Juventus vill spela men man har inte riktigt orkat fullt ut i dessa två matcher. Mot Napoli tappa vi allt redan i början av andra halvlek. Man måste hitta en balans på när man ska attackerna och när man ska hålla i boll för att kontrollera. (Arman Farahbakhsh)
***

— Mitt första intryck är egentligen en bekräftelse på att Inter kommer att bli årets Anti-Juve. Neroazzurrri verkar ha genomgått en stor förändring identitetsmässigt och känslan är att Conte kommer att tillföra betydligt mer stabilitet i laget jämfört med Spalletti. Jag är dessutom imponerad -dock inte speciellt förvånad – över Lazios fina spel och även nyfiken på Romas sista minuten värvningar. Gällande Milan är det svårt att dölja besvikelsen som fortfarande sitter kvar efter första omgången. Jag är den första som förespråkar tålamod, men det finns verkligen få anledningar till att jubla efter det vi har sett under Rossoneris första 180 minuter. (Erik Terzi)

— Redan vart inne på det tidigare och det är att det finns många fina lagbyggen. Samtliga lag har en handfull fina spelare och även om man avviker från det vilket exempelvis Lecce gör så spelar de ändå öppen fotboll. Jag tror att det här kan leda till att ingen match blir enkel på förhand vilket jag även kände förra säsongen.

Vi såg liksom det mot Sampdoria då man trodde på en jämn match då de har bra spelare och är bra hemma, men sen så avgörs det ju på ren taktisk utklassning där jag pekar på tränarbytet Samp har gjort. Individuell kvalitet hjälpte även här. Jag hoppas på att lagkemin blir lika viktig som många experter verkar vilja tro. Det finns nog en anledning till varför man tror att Lazio, Napoli och Inter kommer göra det bra denna säsong.

Förhoppningsvis kommer Lazio kunna prestera när man ändå är favoriter. En trend man inte har sett mycket av.

— Att det ser ut ungefär som vanligt. Dock lite tidigt att dra några växlar än. Men att Inter ser Conte-bra ut och kommer ge Napoli en tuff strid om andraplatsen. (Fredrik Kreuger)

— Ganska “stor” fråga i sin helhet. Men känslan är att vi har Juventus på en nivå vi förväntade oss dom att vara på. Contes Inter har kommit igång med 6-1 i målskillnad på två matcher. Parma har ändå visat sig intressanta att titta på med svensken Dejan Kulusevski. Napoli gör mål framåt men släpper lika lätt bakåt - Koulibaly och Manolas överskattad duo? Montellas start med Fiorentina kunde varit bättre.0 poäng gänget i botten var lite förväntade förutom just Fiorentina och Sampdoria. Lecce, Spal och Cagliari förväntas ligga i botten. Giampaolo har inte fått igång sitt 4-3-1-2 och redan snack om att han MÅSTE byta formation till 4-3-3 osv. Annars så har Torino visat sig starka inledningsvis såsom Bologna och Verona. (Jesper Lindh)

— Den spontana känslan är att det har varit en färgsprakande och målglad säsongsupptakt. Precis som vanligt de senaste åren kommer Juventus att vara laget som alla jagar och det känns tveksamt om något lag verkligen har kapacitet att nå upp i La Vecchia Signoras nivå.

Tittar man längre ned i den förhandstippade tabellen finns det många intressanta lag att följa. Massimo Cellino är tillbaka i Serie A och om hans Brescia inte vore värt att följa bara genom honom själv eller supertalangen Sandro Tonalis närvaro har man dessutom plockat in Super Mario Balotelli. Kan bli spektakulärt! Längre ned på stöveln innebär Lecces uppflyttning att Apulien återigen finns på Serie A-kartan, vilket är roligt eftersom det ger en geografisk spridning av lagen. (Jesper Klingnell)

***

Mercaton för ditt lag, hur skulle du betygsätta den?

— De värvningar som gjorts har sett lovande ut, men det finns en ”varför satsades inte mer”- känsla i kroppen. Muriel har redan glänst, Malinovsky har sett fin ut när han hoppat in, Skrtel försvann efter tre veckor i klubben. Det ska handla om att han hade svårt att anpassa sig till Atalantas spelsätt och trebackslinje. Varför värvades han över huvud taget?, undrar man ju. Atalanta drog nytta av Sevillas galna transfersommar och lånade sent in Guilherme Arana och Simon Kjaer. Lite panikkänsla över de värvningarna när de kom så sent. Vänsterbacken Arana såg riktigt bra ut mot Torino, och man får hoppas att Kjaer tryggar försvaret. CL ska kombineras med cup och ligan, så frågan är om Malinovsky, Muriel, Arana och Kjaer räcker. Vettiga värvningar allihop, men som sagt – man trodde på mer. (Erik Johansson)

— Velar mellan en sjua och en åtta, säsongen får helt enkelt avgöra vilket som var rätt. Förlängningarna med Orsolini, Sansone och Soriano var utmärkta, de defensiva förstärkningarna Tomiyasu, Denswil och Bani är bra både på kort och på lång sikt och Medel är ändå någon slags garanti på mittfältet. Lägg till framtidsvärvningar som Skov Olsen, Juwara, Dominguez samt Schouten så börjar det se riktigt trevligt ut. Dessutom blir det ett extra plus i kanten för att Sabatini, Bigon och Di Vaio lyckades göra sig av med en hel radda spelare som inte riktigt infriat förväntningarna (Nagy, Falcinelli, Crisetig, Krafth, Avenatti med flera).

Kritikerna kan väl påstå att det saknas en tillförlitlig målskytt som garanterar 12-15 mål per säsong, men under den framgångsrika våren karaktäriserades laget av en slags målkollektivism som i teorin är mindre sårbar än en Marco Di Vaio-typ och en dyr anfallsvärvning var därför inte prioriterad. (Mikael Mansjö)

— I princip perfekt. Balotelli är för mig Italiens stora stjärna, den mest intressanta italienska profilen sen Totti, Del Piero, Maldini, Baggio, med flera, lade skorna på hyllan. Att han värvas till Brescia i en relativt ung ålder (29 år) är en sanndröm. I övrigt är finländske landslagsmålvakten Joronen och brasse-italienaren Romulo imponerande värvningar - bland andra. Möjligen saknas en till mittback, eftersom vi bara har fyra stycken nu, och 36-årige Gastaldello är skadebenägen. Likväl: Bästa mercaton sen 2000. (Per-Erik Wesslén)

— Mercaton i Hellas började i dur och slutade i moll. Bra start med att sportchef D´Amico startade med grunden - dvs backlinjen och fortsatte sen bearbeta mittfältet. Tyvärr tog det stopp därefter när anfallet skulle sättas. Mycket beroende på att Danel Bessa ville därifrån men ingen ville ha honm så inga pengar frigjordes för att få ett kvalitetsnamn. Det blev en desperat jakt in på de sista timmarna och polacken Stepinski från grannen Chievo blev nödlösningen. Ett annat problem var att spelarna laget tog in förra året på lån hade utköpsklausuler och verkställdes men många av dem hade inte kvalitet nog för Serie A och skeppades iväg på lån till Serie B-klubbar. Några viktiga miljoner € som försvann där som kunde utnyttjats bättre. Det var heller inga spelare som gjorde makan stor skillnad i jakten på Serie A förra säsongen. (Johan Stistrup)

— Jag tycker att våran Mercaton var alldeles lysande, enbart lite besviken på att Conte och Icardi inte kunde lösa sina problem och att situationen vart ohållbar och vart tvingad att säljas till PSG. Dock nöjd med betalningen som vi fick av honom. (Mio Wallin)

— 6/10 Vi blev inte av med dödköttet som förväntats och man har slösat för mycket tid på Dybala situationen. Nu gick Can ut med kritik vilket inte gör det bättreKänslan är att spelet kommer att bli bättre ju längre in på säsongen vi kommer. Sarris spel tar tid att implementera men när man spelat in gubbar som Rabiot och Ramsey så förväntar jag mig ett fartfyllt spel. (Arman Farahbakhsh)

— Det beror på var man tycker att dagens Milan står. Lever man kvar i gamla tider och har Champions League som målsättning så är det ju en usel mercatosommar. Inser man att den här klubben är inne i vad amerikaner skulle kalla för ”rebuild” så är det väl något slags steg framåt, om än väldigt litet.
Personligen är jag mest besviken över att klubben inte fick iväg fler spelare. Väldigt många medelmåttor som inte bevisat någonting fick av någon anledning fortsatt förtroende.
Trots detta gjorde klubben en ekonomiskt bra sommar för att komma på god fot med UEFA igen. Det är ju egentligen det enda som är viktigt nu, sorgligt nog.
Jag ska dock säga att det inte är många av nyförvärven som ens kittlar lite. Bennacer och Hernandez blir spännande, Leao och Rebic känns som floppar. Resten vet jag inte namnen på...
Det är detta Milan vi ser nu, en klubb som får kriga på allvar för att kunna kämpa om Europa League. Visst är det roligt? (Tommi Uksila)

— Lazio tycker jag har gjort en hyfsat bra mercato.
Man har behållit Milinkovic Savic, vars flytt från Rom många "experter" hade felaktigt tagit för givet redan i maj.

Man har dessutom stärkt truppen med högeryttern Lazzari och mittfältaren Jony från spanska Malaga. Wallace såldes utomlands i slutet på mercaton och har ersatts med Vavro som lirade i Köpenhamn.

Lazzari tycker jag är en mycket bra värvning. Han stod för ett X antal assists förra året, och då lirade han i Spal. Lazio har saknat en bra högerytter nu i några år, sedan Basta frystes för några säsonger sen. Marusic har väl gjort det okej men han har definitivt inte imponerat och dessutom ej varit konstant i prestationerna. I och med värvningen av Lazzari har Lazio stärkt den positionen man var som svagast under senaste säsongerna.

Wallace är jag bara glad över att han lämnat. Han har tyvärr inte haft många rätt under sin tid i Lazio. Vem minns inte försöket till en dribbling inuti eget straffområde mot Roma som resulterade i mål för ett par säsonger sedan eller matchen mot mot Atalanta ifjol där han i princip på alla Atalantas mål. Vavro har jag aldrig sett spela men det sägs att han är en bra och stabil back. Det krävs mycket för att vara sämre än Wallace.

Värt att notera är också att Radu inleder ännu en säsong med Lazio, trots att han i början av sommaren var nära en flytt från huvudstaden då ledningen inte uppskattade hans utspel som ledde till ett bråk med några lagkamrater. (Niklas Tellini)

— Sju av tio i betyg. Manolas blir en bra värvning när samarbetet med Koulibaly har satt sig. Lozano kan ge energi till offensiven. Elmas lovar en hel del. Bra av klubben att skicka Ounas och Verdi. Minus kommer för att man inte lyckas sälja Hysaj, plus det vanliga- att det inte ansluter en riktigt bra anfallare. DEt fanns lägen denna sommar för det, dock kastades det inte tillräckligt med pengar från på de namnen. Men i fallet med Mauro Icardi låg det knappast på ADL och klubben utan snarare spelaren själv. (Fredrik Kreuger)

— Betyg 1-10 så skulle jag vilja ge Petrachi en 7/10. Han har “rensat” upp lite av Monchis chans värvningar. Man har ersatt Luca Pellegrini med Spinazzola som jag ser som en spelare med bättre kvalite just nu men Kolarov kommer vara nr1 på vänsterbacken. Ny målvakt i Pau Lopez ses som en okej värvning. Jag har inga höga förväntningar på honom. Tre mittbackar in efter man tappar Manolas och Marcano. Inga större namn förutom Mancini som jag ser som en spännande mittback för framtiden. Schick gjorde ingen glad under sina säsonger i Roma tröjan. Kom som klubben dyraste nyförvärv men inte levererat något. In kommer rutinerade Kalinic som självklart kommer försöka vara där och hugga på en startplats. Mittfältet har fått en uppgraderingen efter att Nzonzi, De Rossi, Ante Coric, Gonalons och Gerson lämnar. In kommer Diawara som har mycket kvar att ge och ser spännande ut. Även Mkhitaryan och Veretout ser bra ut. Men vi har redan en uppsättning med Lorenzo Pellegrini och Bryan Cristante som är tänkta startspelare i Fonsecas 4-2-3-1. (Jesper Lindh)

— Först och främst måste man ha klart för sig att årets Mercato har styrts av Pierpaolo Marino, som har återvänt till Udinese. Bara en sådan sak. På spelarfronten är nog Udinesemercatons största nyhet att det inte blev någon affär med Rodrigo De Paul. Fjolårets viktigaste friulian hade ögonen på sig från många håll och hetast var Fiorentina. Men trots anbud stod Udinese emot och lyckades behålla sin argentinska pärla. I övrigt har sommarens mercato varit ganska anonym. Det största namnet som plockats in är förmodligen Ilja Nestorovski som efter sina år i Palermo är ett bekant ansikte för alla calcioälskare.

Bland de spelare som har lämnat klubben märks Valon Behrami. Den rutinerade mittfältaren bar kaptensbindeln under fjolåret och när han var skadefri var han en viktig kugge med sitt hårda arbete. Men nu har han valt att flytta till Schweiziska Sion, för att runda av karriären på hemmaplan. (Jesper Klingnell)

***

Om du vill lyfta fram en ny spelare som kan sätta prägel på klubben, vem skulle det vara?

— Här är det svårt att bortse från Luis Muriel, såklart. Han vände mot SPAL på egen hand, men då Zapata gjorde två mot Torino kanske en start får vänta lite till. Han ger en bredd och spets till ett redan bra anfall, och ger Gasperini nya möjligheter – förut fanns i stort sett bara Zapata att sätta dit längst fram. Jag ser inte Muriel bli långvarig i klubben, blir det succé sticker han och blir det flopp skeppas han. Malinovsky kanske sätter prägel över längre tid? (Erik Johansson)

— Tomiyasu ser otroligt spännande ut och han kan nog bidra till såväl sportslig framgång som en lukrativ vidareförsäljning på sikt. (Mikael Mansjö)

— Jag har redan sagt det: Balotelli. Men självklart finns risker med Super Mario. Mourinho berättade för några år sen i en intervju att han skulle kunna skriva en hel bok om sin tid med Balotelli och alla galenskaper som uppstod runt denne mycket specielle karaktär. Oftast roliga saker, i alla fall i efterhand. Man är förstås rädd för att han ska hitta på något som gör honom omöjlig i både klubben och i landet, att hans återkomst helt plötsligt blir ett anti-klimax. Det finns också en annan risk; att han spelar som en gud och blir lockad till en storklubb igen. Kul för honom kanske, men inte för Brescia. Jag hoppas på ett långt, relativt lugnt, lyckligt äktenskap. (Per-Erik Wesslén)

— Nu har vi inte sett Stepinski i aktion än men Miguel Veloso från Genoa kommer vara nyckeln. Hans frisparskfotkommervara guld värd plus hans passningsskicklighet. Kommer vara navet hos klubben. Han kom på fri trasnfer då hans kontrakt med Genoa gick ut i Juni. (Johan Stistrup)

'
— Det skulle vara Stefano Sensi som har bevisat så här tidigt att han kommer bli en viktig nyckelspelare den här säsongen. (Mio Wallin)

— Bortsett från Buffon som vet vad klubben handlar om så tror jag att Rabiot blir ett riktigt stjärnskott så småningom som kommer bidra med mycket mer än man sett honom i PSG, sanna mina ord. (Arman Farahbakhsh)

— Ismael Bennacer. Nu är vi endast två matcher in i säsongen, och Bennacer har bara gjort en match från start och det mot Brescia som det är svårt att bedöma hur starka de är. Men jag tycker ändå det finns ljusglimtar i Bennacers insats som bådar gott. Defensivt var han på tårna och skyddade backlinjen på ett bra sätt, flera gånger läste han spelet på ett moget sätt och vann tillbaka bollen. Men ännu viktigare är att han faktiskt visade potential att kunna sätta bollen i spel och diktera speltempot. Ofta var bollen vid fötterna hos en annan Milanspelare efter endast ett eller två tillslag från Bennacer, vilket är otroligt uppfriskande efter att vi vant oss vid ett mittfält som behöver fyra till sex tillslag för att sedan spela bollen kort i sidled till en medspelare. Givet att Bennacer redan visar tendenser att vara riktigt nyttig både med och utan boll tror jag han kommer bli en stöttepelare för Giampaolo. (Anders Wingren)

—Om Correa kan räknas som ny så skulle jag absolut säga Correa. Han fick inte så mycket speltid förra året förrän mot slutet på säsongen, men under försäsongen och de två första matcherna i år har han visat vad han går för. Det började redan i slutet på förra säsongen med målet mot Atalanta i finalen i talienska cupen.

Correa är en riktigt vass anfallare som besitter en otroligt fin teknik. Hans snabbhet när han driver boll gör han till en farlig motståndare för försvaren som ofta måste ha två man på han. Blir han lite kyligare i avsluten skulle det vara pricket över i:et.

Om inte, så måste jag nog svara Lazzari. Som sagt så har Lazio saknat en bra ytter på högerkanten och jag är övertygad om att Lazzari kan göra mycket bra ifrån sig denna säsong. Det är ett riktigt lyft för Lazio jämfört med förra säsongen, då Lazzari kan leverera både assists och mål och har en hög lägsta nivå. (Niklas Tellini)

— Oklart just nu. I offensiven handlar det om vem som tar tag i målskyttet på bästa sätt, blir det Mertens eller Milik? Eller vad ger den nye Lozano? Annars hoppas jag på att Ruiz tar ett steg till och blir en dominant, men just nu håller han på att acklimatiserar sig till sin nya roll. (Fredrik Kreuger)

— Jag skulle vilja se Mkhitaryan visa framfötterna med sin erfarenhet. Tror säkerligen han kommer få chansen efter landslagsuppehållet när Under och Perotti är skadade. Även en svagare Kluivert inledning kommer nog få sin törn när Armenien får chansen. Vill också lyfta mittbacken Mancini till en att få en viktig roll i klubben. En yngre italienare som fortfarande har potential att bli en framtida landslagsmittback. (Jesper Lindh)

— Det kanske är fusk att nämna De Paul eftersom han var lagets överlägset viktigaste spelare i fjol. Men att han blev kvar känns nästan som ett nyförvärv. Annars kan förhoppningsvis Becao göra nytta i Udineseland. Mittbacken har fått förtroende i början och redan hunnit bli målskytt då han nickade in matchens enda mål i premiären mot Milan. Sedan kan Nestorovski förhoppningsvis ge både bredd och spets till anfallet, medan Ken Sema kan ger fart på kanten och ett uppsving kring Udineseintresset på dessa nordliga breddgrader.Detta blir Udineses 25:e raka säsong i Serie A (klubbrekord) och om det i vanliga fall är svårt att dra några större slutsatser efter två ynka omgångar är det om möjligt ännu svårare i år. Det har såhär långt blivit en seger mot Milan och en förlust mot Parma. Vid segern mot Milan såg det förhållandevis stabilt ut, framförallt med tanke på att Milan är ett hårt hårdsatsande lag som kom hyfsat högt upp i tabellen förra året, medan Udinese förmodligen kommer att kämpa i tabellens nedre regioner. Mot Parma såg det å andra sidan desto svagare ut. Att båda matcherna spelades hemma i Friulien gör det såklart ännu svårare att ge en helhetsbild av prestationen.

Jag tror i alla fall att många hoppas att det faktum att Igor Tudor får chansen att leda laget från start ger en viss kontinuitet som har saknats de senaste åren. Att storstjärnan Rodrigo De Paul blev kvar var oväntat men så klart viktigt och om han kommer upp i samma nivå som i fjol blir han en attraktion i sig. (Jesper Klingnell)

***

Vad är Klubbens mål och kan det och i så fall hur kan det uppnås?

— Redan nu kan man väl inte riktigt hävda att Atalanta etablerat sig i klungan som prenumererar på Europa, som är klubbens mål. De är på god väg, och de få värvningarna tyder på att man når målet genom långsiktigt arbete. Samtidigt som man ville ha mer är det ju också ett gott tecken att klubben inte tappar huvudet och satsar allt bara för att man nått CL en säsong. Det kan lätt gå snabbt utför för en klubb som tror att den är större än den är. Atalantas framgångar bygger på att få fram spelare som Caldara, Gagliardini och Mancini och ge spelare som Ilicic och Zapata en nystart. Stadion renoveras, CL-pengar trillar in, talanger säljs – i framtiden kanske man inte behöver sälja dem när Roma eller Inter knackar på. Atalanta bygger inte ett lag för toppen – de bygger en klubb för den. (Erik Johansson)

— Målet är att som sämst upprepa fjolårssäsongens tiondeplats. Med andra ord är det tabellens övre halva som klubben siktar på. Om laget lyckas bygga vidare på vårens prestationer så bör utsikterna för detta vara goda. (Mikael Mansjö)

— Att hänga kvar i Serie A. Balotelli är viktigast för att vi ska kunna nå höjder och toppar. Men för att klara Serie A-kontraktet får vi främst förlita oss på tränare Corini, som jag upplever som oerhört professionell och kompetent. En noggrann, reflekterande, djupsinnig människa. Får också intrycket att han är godhjärtad. Men jag ska inte gå för långt i min amatörpsykologiska analys. Han står hur som helst för en offensiv fotboll i grunden, men äventyrar för den skull inte defensiven. Det var naturligtvis lättare att verkligen spela ut en anfallsglad fotboll i Serie B. Nu i högsta divisionen får vi bromsa också, inte bara gasa. Men Corini vill inte frångå grundfilosofin. Dock har även de offensiva spelarna stort defensivt ansvar. T.ex. är slovaken Spalek, som oftast får axla trequartista-rollen, menad att löpa kopiöst för att stressa fram bolltapp och misstag från motståndarna; hög press med andra ord. Även center Torregrossa hjälper till i försvarsarbetet långt ner i planen. Det är ett uppoffrande spel från många, vilket betyder att spelskickliga tekniker som Morosini och Tremolada bänkas - till förmån för de arbetshungriga typerna. Men det är nog slitjobb som krävs för att nå målet: överlevnad. (Per-Erik Wesslén)

— Klara nytt kontrakt - och det kommer bli svårt. Skulle väl säga att vi har mellan 5-10% chans att klara det.
Försvaret måste vara så tajt som det varit hela försäsongen och vi får lita blint på att lagandan och att spelarna följer Juric ganska fysisk presspelstaktik till bristningsgränsen för att det inte ska vara kört i januari redan. Viktigt också att vi tar poäng i matcherna mot lag som t.ex. Udinese, Genoa. Parma, Brescia och Lecce då några av dem är våra räddningsplankor. (Johan Stistrup)

— Målet den här säsongen måste vara minst en titelutmaning och ett mycket bättre champions League spel än förra fiol som var ett fiasko utav stora mått. Jag tror att kraven är fullt realistiska om spelsystemet sitter och vi slutar tappa poäng mot bottenlag i ligan. (Mio Wallin)

— Klubbens mål är som vanligt att alltid gå in med att försöka vinna allt, 9e raka är vad man siktar på och även om klubben säger att CL inte är vad dem siktar på så vet alla att det är deras främsta mål... speciellt efter Ronaldoköpet. (Arman Farahbakhsh)

— Målet kan ju egentligen inte vara något annat än en CL-plats. Det är både supportrarnas största önskan och en fundamental del i klubbens utveckling, ur en ekonomisk och sportslig aspekt. År efter år har Milan behövt börja om, nya ägare, ny ledning och en mediokert föränderlig trupp. Det har tagit på klubbens identitet och för att detta inte ska sätta sig i väggarna, behöver förändringen komma - typ igår.

Det enda sättet man kan uppnå sitt mål, är genom att få igång ett spel, utifrån en taktisk idé och med hjälp av detta skrapa ihop de behövliga poängen. Onödiga poängtapp bör elimineras och segrar över diverse mitten-/bottenlag måste sätta sig i ryggmärgen igen. Man behöver på allvar utmana lagen ovanför och plocka poäng mot dem. Tyvärr har Giampaolo inte visat prov på att kunskapen finns hittills.(Gabriel Melke)

— Klubbens uttalade mål är att kvalificera sig för Champions League en gång för alla. Efter att ha nosat på platserna som kvalificerar laget till den prestigefulla turneringen är det nu dags. Nyckeln till att nå det uppsatta målet är att Inzaghi hittar en balans mellan Europa League och Serie A nu på hösten. Nyckelspelare som Acerbi, Luis Alberto, Lazzari, Correa och Immobile måste få vara skadefria och matchas optimalt. Skador och elände kommer alltid att finnas, så där gäller det att ha tur på vårkanten när spelarna börjar bli slitna efter en lång säsong och många matcher i benen.
Lazios lagbygge har sett fint ut i dom inledande matcherna, även om man kanske mött två lag i någon form av minikris. Defensiven har sett solid ut och ska det hålla en hel säsong i Serie A så gäller det att det klaffar även fortsättningsvis just där.

— Bör bli ny CL-plats i Serie A och minst avancemang ur gruppen i Europa, sedan beror allt såklart på lotten. (Fredrik Kreuger)

— Klubbens mål kommer vara som året innan. Att kvalificera sig till Champions League. Hur man ska uppnå målet? Jag ser gärna att man lägger en större del av fokuset på ligan. Jag litar på att om Fonseca får igång sitt spel och tänkande så kommer Roma vara med och slåss om en 4:e placering. Jag ser oss starkare än Lazio och Milan om den fighten. Men att Inter, Napoli och förstås Juventus är snäppet vassare än oss denna säsong. (Jesper Lindh)

— Under Udineses glansdagar pratades det ofta från officiellt håll om att klubben i första hand hade som mål att klara nytt kontrakt till den efterföljande säsongen. De senaste säsongerna har stjärnglansen i Friulien varit desto mindre så målsättningen har givetvis inte skruvats upp. Nu är det snarare rimligt att förvänta sig ett Udinese som tvingas kämpa för sin Serie A-existens ända in till mållinjen. Även bland många experter och tyckare nämns Udinese som en potentiell nedflyttningskandidat.

Om Udinese ska lyckas klara av att rädda Serie A-kontraktet krävs först och främst en De Paul i form. Det känns som att jag tjatar mig hes av att pratet om honom, men han har förmåga och kvalité nog för att nästan på egen hand hålla ett lag kvar i Serie A och hans betydelse för Udinese kan inte överdrivas.

Ska Udinese komma högre upp i tabellen krävs att flera spelare tar ett steg utvecklingen. Och visst finns potential. Musso, Ekong och Pussetto visade redan i fjol att de har mycket spel i sig och om de träffar rätt kan de förmodligen bli riktigt bra. Mandragora, Barak och Lasagna har å sin sida tidigare visat sin potential men behöver ta ytterligare kliv i form av att börja leverera på en lite mer kontinuerlig basis. Oddsen är förmodligen emot, men skulle samtliga dessa pricka rätt och blomstra kan säsongen 2019/20 bli till en stabil historia i mittens rike. Annars lär Udinese återigen slåss i botten. (Jesper Klingnell)

***