Rombloggen med Helmer: Reseberättelse från Genoa borta
Är återigen hemma i Rom efter ytterligare en resa norrut i landet. Det var som bekant dags för bortamatch mot Genoa och därav fem timmar lång tågresa framför sig. Under resan får man mycket tid på sig att förbereda sig för matchen, och med tanke på den senaste tidens stora besvikelser efter matcherna mot Brescia, Napoli och Shakhtar samt i viss del Inter så bestämde jag mig för en sak, att gå in för denna match helt utan förhoppningar på Roma. Detta tog självklart långt ifrån fem timmar att komma fram till men med en Corriere dello Sport samt några baguetter gick resan trots allt relativt smärtsamt, åtminstone i jämförelse med den senare hemresan.
Eftersom man som ”utlänning” inte kan införskaffa Tessera del tifosi samt att boendes i Lazioregionen utan detta kort inte kunde köpa biljetter till matchen fick detta vänta till på plats i Genova. När tåget anlände till Stazione Brignole var det alltså prioritet ett att skaffa biljetter till matchen. Väl på plats inne i närliggande Genoa Store blev man snabbt utskickad när man önskade platser till bortasektionen, istället blev vi hänvisade till en Lottomatica. Väl inne på en typisk italiensk lottomatica så skulle det krävas en hel del innan biljetterna skrevs ut.
Bortafansen delas som bekant in i två olika sektioner numera varav den ena sitter med Tessera, samt den andra som ”vi farliga” får komma in på. Men vilken diskussion det skulle bli, så fort gubben fick reda på att vi saknade Tessera stängde han nästintill bokstavligen igen butiken. Gång på gång försökte jag förklara att till Settore Opstiti Inferiore var detta inget krav och att det med ett svenskt pass inte skulle vara några problem att köpa. Gubben var troligen inte så påläst tillsammans med att han var rädd att göra bort sig och eventuellt få besök av poliser samt dylikt så det verkade ett tag vara hopplöst. Efter ytterligare påtryckningar samt en del samtal så ändrade han sig tillslut och tryckte helt plötsligt på skrivaren till biljetterna. Han önskade en trevlig match men att vi skulle lämna de tre poäng ”här hemma”. Med en lättnadens var biljetterna fixade och matchen var nu det enda som stod i fokus.
När matchdags närmade sig så hade vi tagit oss mot Stadio Luigi Ferraris eller Marassi som den också kallas. Jag vet inte om det säger så mycket om denna arena i sig eller mera om det allmänna skicket på arenor runt om i Italien men man måste erkänna att detta är en av de absolut fräschaste. Hur som helst är den med sina fyra torn i hörnen tillsammans med dess färglada utseende väldigt karismatisk och faktiskt ett föredömme inom Italienska fotbollsarenor. Dess kapacitet på strax över 35000 samt avsaknaden utav löparbanor gör att det inte krävs så mycket folk för att fylla den hyfsat samt skapa en härlig stämning, något som bland annat Roma/Lazio har mycket svårt för med sin gigantiska arena.
Väl ståendes utanför Marassi ser man ett bekant ansikte vandra förbi. Det tar någon sekund men sedan faller bitarna på plats med ”Panucci, Panucci” som utbristande resultat! Legenden vände sig om men fortsatte gå mot stadioningången. ”Christian, Christian sono romanista!” fick dock han att stanna upp och vänta in mig. Självklart var han på plats vid stadion för sin nya jobbkarriär som expertkommentator åt Sky. Just detta var säkerligen en speciell match för den forna landslagsförsvaren då hans Roma mötte hans Genoa, klubben som han representerar i ungdomen samt slagit igenom i som senior. På min fråga om det skulle bli tre poäng för Roma valde han opartiskt inte att ge något rakt svart utan tvekade istället med följt av ett leende. Vi tog ett kort och han fortsatte sedan bortåt stadion. Christian Panucci kommer alltid vara en legend för Roma!
Lägg märke till paraplyet som legenden backas upp med...
Vi tog in på en bar och laddade upp med några Peroni fridfullt tittandes på Lecces överkörning av Juventus. Det kom lite Romafans som tillsammans med Genoafansen jublade åt sydlagets fina prestation, ett härligt ögonblick att skåda. Efter uppladdningen var det dags att ta sig in på arenan för att skåda ett PR-jippo olikt en italiensk fotbollsklubb. Det var visserligen ur ett Genoaperspektiv vackert med banderoller över hela arenan, men med tanke på att klubbens egna representanter hade satt upp alla banderoller inför matchen kändes det väldigt plastigt.
Genoa Club Dublin, Genoa Club Anfield Road med flera samtidigt som den bästa troligen var Genoa Club Alaska. All respekt åt alla dessa fans, men det verkade mera som att det bara var att anmäla intresse och klubben satt upp din banderoll. Självklart var inga representanter på plats ifrån många av dessa klubbar utan klubben visade endast upp monotona egenproducerade banderoller som fyllde arenan. Vackert och efter första inblicken mäktigt men det kändes som sagt rätt plastigt och genomskinligt. Sedan vet jag inte om detta eller Genoaklackens gigantiska banderoll med texten ”You never walk alone” tar hem priset, den är ju faktiskt i en klass för sig.
Genoas lag vandrade dock igenom matchen helt för sig själva ända till att Alberto Paloschi lyckades peta in 2-3 reduceringen. Då helt plötsligt vaknade hela arenan och började heja fram sitt lag till en ofrånkomlig ledning. Det blev visserligen en ur Genoasynpunkt väldigt bra stämning men det dröjde mer än en timmas spel för det. Mer om matchen än så är det ingen ide att säga nu när Vincenzo Montella i skrivande stund är klar som ny tränare för vårt kära Roma.
De cirka 200 stycken romanisti som hade tagit till Genova fick istället för sin säkra trepoängare ta sig hem tomhänta ännu en gång. Det var otroligt segt att i det kalla regnvädret vänta i över 60 minuter för att ta sig från läktaren och ut utanför stadionområdet för poliseskort med bussar vidare till Brignole stationen. Fem mycket sega timmar hem på tåget så var man sedan återigen hemma i den eviga staden, helt utan poäng men med en upplevelse rikare. Det är väl bara att kämpa på!
Hur det nuförtiden mer och mer börjar se ut på de italienska fotbollsläktarna...
Tidigare inlägg:
#1: Strax dags för avresa!
#2: Bo hos domaren eller Adriano?
#3: En dag på Trigoria, med 30 bilder!
#4: Poker servito!
#5: Roma-Cagliari 3-0, stabil seger hemma på Olimpico!
#6: Mot Bologna i helgen!
#7: En vit söndag i Bologna
#8: Roma-Brescia 1-1, kostsamt poängtapp hemma på Olimpico, bildspecial
#9: En titt på Roms tredje klubb, Atletico Roma!
#10: En mörk kväll på Stadio Olimpico
