Reseberättelse: Milan-Juventus
Forumsprofilen BosnjaK rapporterar om sin resa till Milano och seriefinalen mellan Milan och Juventus som slutade 1-1.
Min dröm har i flera år varit att få se Juventus på plats en vacker dag och den drömmen blev äntlingen sann. Efter cirka två års övertalande lyckades jag få med en flygrädd pappa till Italien för att kolla på fotboll. Då farsan är det största Zlatan-fanet som finns på denna jord så blev det naturligt att vi skulle kolla på Milan-Juventus i Milano, eftersom matchen i Turin redan hade spelats. På detta sätt fick vi båda våra önskningar uppfyllda. Att sedan Zlatan örfilade Aronica och inte spelade är en annan historia.
Med Ryanairs sovande piloter tog vi oss till Orio al Serio-flygplaysen i Bergamo, cirka 45 km från Milano. Så fort man kom ut genom dörren stod bussar och väntade på att köra en till Milano Centrale, mot en viss betalning såklart.
Staden
Jag blev förälskad i själva staden Milano trots min stora avsky till Milanoklubbarna. Milano är en stad som har gått fram i precis rätt takt. Längs gatorna i centrala Milano upplever man stadens historia med de gamla byggnaderna som ståtar med sin stolthet. De ser nästan orörda ut och jag drömmer mig tillbaka ett par hundra år bakåt i tiden när jag ser dem. Samtidigt är det modernt och stilrent, det är elegant och allt känns fräscht. En sak som chockade mig väldigt mycket var hur trevliga italienarna var. Inte en enda gång när man frågade om hjälp så nekade de eller såg besvärade ut. Tvärtom, italienarna var otroligt avslappnade och trevliga. En sak man måste se i staden är Duomo di Milano. Oavsett om man är troende eller ej så är det fantastiskt att se vad man människan kan skapa med sina händer.
Arenan
San Siro ligger en bit utanför centrum, men det är inga problem att ta sig dit med metron. Metron är ett måste för alla turister då man sparar otroligt med pengar och tid. Det är inte alls så komplicerat att lära sig hur metron fungerar men det är definitivt värt det. Vi tillbringade fyra dagar i Milano och åkte inte en enda gång med taxi. Ta den röda linjen i riktning Rho Fiera och gå av vid Piazza Lotto. Därifrån är det cirka 10-15 minuters gångavstånd till arenan. Utifrån ser arenan stor och mäktig ut, men det är när man kommer in som man verkligen förstår hur stort det är. För någon som har varit på Råsunda som mest så blir man slagen av storheten. Vi var där nästan först av alla. Vi stod och kollade på medan arenan sakta men säkert fylldes med människor.Men en sak blev jag väldigt besviken på och det var sittplatserna. Vi satt på första raden på den orangea sektionen, ändå var vi nästan 10 meter från planen. Men det som var ännu värre var att den oranga sektionen inte är upphöjd överhuvudtaget som de övriga sektionerna är. Detta gjorde att vi hade "bra" platser men väldigt dålig överblick över matchen.
Fansen
Det är seriefinal hemma mot Juventus, de mesta mästarna och rivalen sen årtionden tillbaka. Stadion ska brinna, och det gjorde den delvis, men bara när Juvefansen drog igång och sjöng. Curva Sud betedde sig nästan som om det var match mot Cagliari (inget illa menat mot Cagliari). Bitvis kändes det mer som om Juventus hade hemmaplan och inte Milan. Curva Sud svarade med busvisslingar mot Juvefansens sånger som pågick från avspark till långt efter match. Milanfansen hade kanske fyra-fem egna ramsor som de sjöng, och de var inte heller särskilt nämnvärda. Även om man är Juve-fan på bortaplan så vill man uppleva ett helvete när man väl är där på plats. Det ska sjungas och det ska vara en hög ljudnivå, något som Curva Sud inte klarade av att leverera. All cred åt dem 8000 juventini som kan hålla huvudet högst av alla.
Matchen
Även om Milanfansen inte höll någon högre klass så var det en fröjd att vara på plats live för att se Milan-Juventus. Jag kände redan på morgonen när jag vaknade på Mini Hotel La Spezia att någonting stort låg i luften. Väl på plats var det lika underbart som jag trodde. Att få se Juvespelarna tillsammans med Conte komma ut först av alla på planen en timma innan match för att känna av stämningen var mäktigt. Arenan var välfylld vid den tidpunkten och nästan alla började bua åt Juvespelarna, där de stod på mittplan och bara tog emot atmosfären och kände på elektriciteten i luften. Jag tänkte direkt att detta hade Conte planerat i förväg. Att låta dem stå där nere och känna på allting, ge dem en bild i huvudet hur det kommer bli sen under match. Det kändes som att gladiatorn kom in på en främmande arena och alla ville sänka honom, men han stog starkt kvar som en krigare. Hur matchen gick vet vi nog alla så ingen större idé att skriva om den, men det var definitivt värt att åka dit. Människorna på arenan lever sig in i matchen till 100%. Det går inte att uppleva det här uppe i norra Europa. Känslan när Juve gjorde mål var så stark att jag reste mig upp i ett skrik, men blev lika snabbt nerdragen av pappa som blev rädd att något skulle hända. Milan hade trots allt hemmaplan.
Kan sammanfatta allting med att det verkligen var värt det att åka och kolla på fotboll i Serie A. Passionen går inte att hitta någon annanstans. Det var min första gång jag såg Juventus på plats och nästa gång blir under nästa säsong på Juventus Stadium.
