Reseberättelse: Tre matcher på fyra dagar
Vår resa var inte den första. För mig, var resan den femte på de sex senaste åren (alla till Italien) vilket har inneburit matcher som Milan-Inter, Roma-Lazio, Genoa-Sampdoria, Napoli-Bologna, Roma-Bayern. Årets resa var dock tänkt att bli något alldeles i hästväg då planen var att se tre matcher, där i alla fall två kan anses som matcher av allra högsta klass. Reskamrater var jag och min särdeles älskvärda lillebror.
Dag 1
Planet avgick ifrån Landvetter klockan sju på morgonen med destination Rom. Flyget var lågpris med Norwegian (300 SEK) men hade dock en riktigt skön klass och erbjöd bland annat gratis wifi ombord på planet. Flyget tog i marken runt 09.40 och då vi ej hade checkat in något bagage så var vi inne i det för dagen helt molnfria Rom redan klockan 10.40. Väl där började vi med att inhandla två tågbiljetter till Neapel (till dagen efter) och sedan knatade vi de dryga 20 minuterna till vårt hotell som ligger några myntkast ifrån Fontana di Trevi. Hotellet hade dock relativt stora problem med dess air condition och vi blev tvungna att ta en taxi (givetvis till hotellets kostnad) tillbaka till Termini-området och ett två-stjärnigt hotell med klaustrofobiska små rum där man i princip fick stå i duschen för att kunna gå på toa, men med grym service. Fick avnjuta en helt gratis espresso, om det nu finns några sådana i Italien.
Efter incheckning gick vi in mot de riktigt centrala delarna av staden och efter cirka 20 minuters promenad anlände vi till Piazza Colonna och den strategiskt belägna Roma Store, som trots matchdag i princip var öde. Väl inne gick vi upp på övervåningen och inhandlade våra matchbiljetter till en kostnad av 37 € mot uppvisande av pass (platsen på arenan var på Tribuna Tevere vilket är på långsidan relativt nära Curva Sud.) Jag blev också sjukt sugen på att inhandla en ruggigt svår lila glänsande jacka, men avskräcktes av priset men framförallt för att den skulle gå stick i stäv med hela min övrig garderob. Sedan började våra magar kurra (vi åt ju frukost hemma ca 04.30) så vi gick över bron till den fantastiskt mysiga Trastevere-distriktet där vi i princip slapp övriga turister och slog oss ner på en otroligt mysig uteservering där vi även dinerade vid vårt förra besök i staden.
På menyn stod två bruschetta, två riktigt fina pizzor, en halv liter av husets röda samt en liten espresso (som dock inte var mindre än genomsnittsespresson), allt till en kostnad av fantastiska 28 €.
Då detta var vårt tredje besök i Rom så var vi relativt väl bevandrade med staden och karta var i princip onödigt, likaså behövde vi inte köra någon häxjakt efter alla stadens sevärdheter. Efter maten tog vi dock en liten tripp i det underbara vädret igenom Trastevere och ner mot Circo Massimo och jag försökte föreställa mig de scudettopartyn som platsen har stått som värd för. Vi vandrade sedan förbi Colosseum, uppför gatan bredvid Forum Roma, för att avsluta vid Piazza Venezia. Vi smög in mot Fontana di Trevi och gick till en restaurang i närheten av vårt ursprunghotell för att ta en öl och vila ögonen på Juve-Palermo som för min del var av ganska begränsat nöje då jag ej hade med mig mina glasögon och tv:n var liten. Vi tog oss sedan till hotellet för lite vila innan vi började färden mot Olimpico lite efter klockan sex. Vi tog första delen till fots och stannade för lite snabba kolhydrater innan vi nådde spårvagnshållpatsen Flumino vid Piazza del Popolo, där vi hoppade på spårvagn nummer 2, tillsammans med många Romasupportar samt några förvirrade spanska turister som skulle på matchen, och åkte mot Piazza Venezia,
Dagen hade varit varm och ljummen men kvällen bjöd på bistrare väder och vi kom att frysa trots våra vinterjackor med tillhörande handskar. Vi närmade oss portarna lite drygt timmen innan matchstart där vi slapp bli visiterad, vilket troligtvis berodde på vårt blonda och trovärdiga intryck. Curvan började fyllas upp när vi äntrade arenan medan övriga arenan gapade ganska tom. Vi väntade med spänning på uppvärmningen, där en av de stora frågeställningarna var om Totti skulle göra comeback från start efter sin skada eller om Bojan skulle lira istället. Tidningarna hade skrivit om att Totti skulle starta men när Olimpicos kameror fokuserade på de inrusande spelarna lyste Totti med sin frånvaro. Stämningen stegrades ju närmare avsparken vi kom och crescendot uppenbarade sig vid presentationen av den skadade Burdisso och den alltid lika magnifika "Roma, Roma, Roma". Efter det följde ett väldigt överraskande tifo innan matchen drog igång.
Själva matchen var i sig ganska händelserik, speciellt efter Romas 1-0, och Roma skulle punkterat matchen relativt tidigt. Istället blev det relativt spännande då Lecce skapade fram lite kvitteringschanser. Bland det kursiva som går att hitta från matchen finner vi två extremt snygga offsidemål där Osvaldos var osannolikt vackert, att Totti hoppade in i 65 och växte in i matchen, samt en bänkgranne som bytte stolsrad i samma takt som han kedjerökte.
Matchupplevelsen får upplevas som trevlig utan att nå de extrema höjderna. LLecce väcker inte riktigt de allra största känslorna till liv. På plussidan hittar vi tifot, hyllningen till Lecces gamla Romaspelare till coach samt hyllningen till Burdisso. Av spelare tycker jag att framförallt Pjanic skall ha cred för sitt fina och finurliga passningsspel, det var även kul att se Bertolacci fast på fel sida av planen. Efter matchen gick vi frusna och kissnödiga mot Piazza Mancini för att hoppa på buss 910 mot Termini. Vi gick och la oss tämligen omgående efter ett nerjoggningsavsnitt av Californication och drömde oss bort till morgondagen och resan mot Neapel.
Dag 2
Vi kliver upp relativt tidigt (runt halv 7), drar i oss lite frukost och går den korta vägen till tågstationen där tåget till Neapel avgår 07.39. Tågresan tar exakt två timmar och bjuder på en vacker vy över det italienska landskapet. Spänningen stiger direkt i luften när vi ser Vesuvius toppar tona upp sig i tågfönstret och vi inser att Neapel bara är ett par minuter bort. Vi har varit i Neapel en gång tidigare (förra året för Napoli-Bologna där vi tyvärr inte han besöka staden pga tidsbrist) och har även denna gång bokat ett litet mysigt hotell nära stadion som ligger en bit utanför själva stadskärnan. Förra besöket gör detta lite enklare och vi kliver ur tåget och möter ett ännu lite varmare klimat än Roms.
Vi går direkt ner mot Metron och köper fyra biljetter samt en stadskarta vilket behövs då det vimlar av små gator. Vi åker linea 2 och hoppar av efter en sådär fem, sex stopp vid hållplatsen Piazza Leopardi och knallar de knappa fyra minuterna till vårt hotell, där vi möter ägaren i dörren som precis anländer. Han känner igen oss från förra året, vi checkar in och vi upptäcker att våra matchbiljetter tyvärr inte har kommit. Vi lämnar raskt hotellet för att bekanta oss med staden samtidigt som jag via sms kontaktar vår biljettleverantör, som meddelar att biljetterna skall komma under dagen. Vi åker återigen till centralen där vi inhandlar onsdagens Milano-tågbiljetter. Vi kliver sedan ut i ett Neapel som flödar av solsken och liv, de tutar överallt, ett konstant (o)väsen. Vi går huvudgatan ner från centralen, en gata som är fylld med försäljare av alla dess slag, och som trots dess relativa storlek är förvånansvärt liten. Vi njuter av solen, människorna och fortsätter vår färd in mot den historiska delen som bjuder på vackra byggnader.
I Neapel finns knappt några stora torg eller ytor, till och med deras Duomo är inklämd emellan två andra byggnader och känns mer som ett otroligt vacker hus. Vi börjar bli lite hungriga och stannar till vid en disk till en restaurang. Alla matställen i staden verkar också ha en serveringslucka för stressade kunder, där vi beställer en Margarita på stående fot. Vi får en slice och sätter oss på en bänk och njuter av att återigen få lite mat i magen. Färden går sedan vidare igenom de centrala delar och ner mot hamnen. Efter ca 3 timmars gång beslutar vi oss för att äta lite mat och vi hittar en skylt till ett ställe som ligger en tvärgatan från huvudgatan. Vi tar varsin pizza samt en karaff av husets röda, och för dagen, kylda vin.
Pizzan är fantastisk och samtidigt som vi njuter av maten ber vi ägaren att peka ut var Napoli Store ligger. Han hänvisar oss till en shoppinggata som vi ej tidigare har besökt. Vi tar oss till gatan och hittar sedermera, efter lite hjälp, den tvärgata där affären är belägen. Dock är den eftermiddagsstängd och skulle öppna cirka 45 minuter senare. Vi tar istället en uppfriskande dryck på cafét bredvid och inväntar öppningen. Min bror handlar sedan en Lavezzi-tröja och vi handlar varsin halsduk inför morgondagens match (vi möter också antagandet om att vi är från Manchester vilket vi skulle möta flera gånger). Vi åker hem för att vila upp oss inför kvällens måltid och till vår förtjusning så meddelar hotellpersonalen att våra biljetter har kommit.
Framåt halv nio ger vi oss ut på jakt efter den restaurangen som vi åt på förra året, vi hittar den relativt omgående och kliver in. Väl där möter vi lite svårigheter när vi ska beställa då servitrisen pratar väldigt lite engelska. Vi pratar ingen italienska även om min spanska är hyfsad vilket gör att jag kan förstå enstaka ord. Det blir tillslut en förrätt bestående av lufttorkad skinka, mozzarella samt tomatbruschetta. Allt smakar fantastiskt även om vi undrar hur vi ska lyckas pressa i oss huvudrätten efter denna grymma start på middagen. Som huvudrätt tar min lillebror en skaldjurspasta. Jag tar dock, på grund av språkproblemen, en pizza med en speciell napolitansk grönsak då jag är allergisk mot all typ av fisk och skaldjur.
Maten smakade mycket bra och vi rullar i princip ut från restaurangen när ägaren vill bjuda på lite grappa. Vi börjar småprata (han kan ingen engelska men pratar ganska bra spanska) och vi diskuterar svenskar i Napoli (han gillade Thern men kom även ihåg Jeppson). Han mindes dock inte Karl Corneliusson, som gjorde en kort sejour i Napoli under deras serie C år. Vi försökte övertyga honom och fick hjälp av kille en som drog en harang om att han kom från Salernitana och fick spela i Maradonas nummer tio. Han verkade inte direkt överförtjust i Kalle och jag som inte direkt älskar AIK höll med honom helt och fullt. Efter ytterligare lite snack så fick ägaren reda på att min lillebror spelar i Allsvenskan vilket han tyckte var riktigt coolt och vi gick med på att visa lite bilder samt skicka en tröja till honom när vi väl anlänt till Sverige. Vi pratade nog i 30-45 minuter vilket aldrig hade varit någon möjlighet i Sverige. Vi gick ut från restaurangen med ett leende och la oss i sängen och avnjöt några avsnitt av Californication.
Dag 3, Matchdag!
Vi börjar dagen med en liten sovmorgon då vi har fått relativt lite sömn de föregående dagarna. Vi kliver upp runt nio och motar frukost på rummet av ägaren. Efter en liten dusch är vi redo för Neapel dag två, där vi återigen åker till centralen för att påbörja en vandring på en annan större gata och angripa Neapel från ett annat håll. Denna gata börjar dock lite spänt då området ser sådär ut. Vi känner oss inte direkt hotade men lite uttittade och vi diskuterar om vi ska vända om. Dock hade vi redan gått ca 15 minuter på gatan och bestämmer oss för att fortsätta. Generellt så har vi mottagits bra under hela resan. Vi var lite oroliga med tanke på att vi ser lite ut som engelsmän, men alla vi har pratat med har varit positiva när vi sagt att vi är från Sverige. Efter cirka fem minuter öppnar gatan upp sig och blir en myllrande gata med affärer och mycket människor. Vi vandrar sedan samma gata som igår där vi efter lite letande tar oss upp till en liten höjd där man får en helt okej översikt över hela Neapel och den fantastiska bukten ackompanjerat av Vulkanen i bakgrunden.
Vi tar oss ner och sätter oss på en restaurang och njuter av god mat innan vi beger oss till hotellet. Där kör vi bara lite vila och lite egenköpt mat innan vi förbereder oss för match.
Vi har biljett på ena långsidan, vilket förra gången innebar att det trots det var fri sittplats, vi misstänker att det är likadant denna gång och beger oss till arenan dryga 2,5 h före avspark. Utanför arenan myllrar det av folk och köerna är redan nu sjuka! Vi ska dock sitta på det undre etaget vilket gör vår kö lite mindre men fortfarande tar det dryga 30 min bara att ta sig in på arenan. Väl inne på arenan märker vi att de översta 10-15 raderna redan är fyllda och vi sätter oss i mitten av det nedre etaget och lite till höger. Redan nu är curvorna överfyllda och stämningen börjar byggas upp.
(Curva B, 2 timmar innan matchstart)
Den första riktiga ljudtoppen nås när några av Cityspelarna kommer in i träningsoverall för att checka in arenan. Visslingarna är öronbedövande och vi börjar inse vad som komma skall. Nästa gång som stämningen stiger är då presidenten De Laurentiis tar ett varv runt arenan för att på förhand tacka supportrarna för deras stöd. När spelarna sedan äntrar arenan för uppvärmning blir ljudnivån mäktig, för City blir det sjuka visslingar, medan Napolis spelare möts av stort jubel samtidigt som "life is life" ljuder i högtalarna. När sedan spelarna kliver av uppvärmningen, till hyllningar, ser vi Martin Åslund med kamrater stå i gången som leder ner till sittplatserna. Läktarna är helt överfyllda vilket leder till att de blir fast där i alla fall under första halvlek. Spänningen börjar bli rejält uppiskad och speakern läser laguppställningarna. Citys går så snabbt att det är omöjligt att höra vilka som startar medan Napolis varje spelar möts av hänsynslösa kärleksyttringar. När spelarna sedan äntrar planen till tonerna av Championsmelodin tar kaoset över. Vi får se ett fantastiskt tifo från Curva B med koreografi som kompletteras med ett brinnande N. Curva A kör en massa småflaggor och ovanför oss, på sittplats, smäller det och rök väller ner över oss. GALET!!
Matchen sätter igång och trycket är konstant samtidigt som vi tvingas ställa oss på våra stolar då de längst fram inte ser någonting på grund av löparbanorna samt reklamen. De längst bak blir vansinniga. Med all rätt, de var ju där först, men får nu svårt att se pga det låga taket. En sittplatsbiljett blev alltså en onumrerad ståplatsbiljett, älskar det! Varje gång City har bollen dundrar visslingar och når sin topp varje gång som bollinnehavet från gäster består under en längre period. När sedan Napoli tar ledningen, efter många bra chanser, utbryter dagens andra kaos. Alla kramar alla, och de bänkgrannar som undrat om vi egentligen höll på City (dock sa de det med en väldigt skämtsam ton) får se att vi inte direkt avgudar engelsmännen.
Efter ledningsmålet backar Napoli hem en aning och tappar samtidigt lite av sin kvalitet i sina omställningar vilket leder till att city ökar trycket. De gör sedan 1-1 efter vad som känns som riktigt slarvigt försvarsspel, hela målet känns verkligen onödigt. Andra halvlek inleds sedan lite mer trevande, från läktarens sida, men då gör Cavani sitt andra mål i matchen. Kaoset bryter ut igen, eldar tänds på flera sektioner, och jag kör en highfive med en 65-årig gubbe på raden ovanför. En reflektion av publiken är att även om majoriteten är män 17-50 så finns den mycket barn och kvinnor på läktaren även i Neapel.
Hela andra halvlek är sedan en lång pina. Napoli kontrar bra men missar superlägen. Lavezzi är helt galet bra och gör vad han vill! City tar dock över spelet och ökar trycket rejält. Silva dominerar och den för dagen rejält utbuande Balotelli missar två bra lägen. City tar sedan in Nasri och Aguero och matar på med passningar runt Napolis straffområde, utan att skapa jättemycket. Sista tio minuterna känns stadion nervöst samtidigt som visslingarna består och vi vågar knappt titta. När domaren till slut blåser av uppstår sjuka glädjescener samtidigt som O Surdato `Nnammurato dånar ut i högtalarna. Hela stadion plockar upp sina halsdukar och sjunger med, samtidigt som vi tar kort med vår bänkgranne. Vi lämnar arenan alldeles svettiga och väller ut i den ljumna Neapelnatten. Människor är överallt och vi stannar till för att köpa en hopvikt pizza på vägen hem. Vi når hotellet någon minut senare, helt utpumpade men lyckliga, och njuter av matchbilderna som levereras av Rai, konstant ackompanjerade av bilarnas tutande utanför. Vi njuter av vad som absolut kan vara den mäktigaste fotbollsupplevelse som jag har upplevt, vilket i detta sammanhang säger ganska så mycket. Napoli måste upplevas!!
Dag 4 Milan-Barca
Vi kliver återigen upp i ottan (i alla fall för vår del) och tar oss, efter en frukost, in till centralstationen där vi hoppar på ett snabbtåg med destination Milano. Tågresan tar bara 4,5 h vilket gör att vi anländer i Milano runt klockan ett efter endast ett stopp i Rom. Tåget var riktigt trevligt och till och med deras ambulerande serveringsvagn hade en espressobryggare (släng er i väggen SJ). Väl i Milano checkade vi in på ett överraskande fräscht hotell nära centralen (detta hette Idea, annars brukar de hotellen runt centralen kännas ganska sunkiga). Vi kastar upp resväskan och plockar med oss lite extrakläder (vi har varit på höstmatcher i Milano förut) även om solen mitt på dagen sprider en skön värme i kroppen.
Inne i Milano möter vi upp en Erasmus-kompis till mig som tar oss till en speciella liten ”restaurang” där man kan köpa lite milanesisk snabbmat (en variant var en korsning mellan en foccacia och en pizza men det fanns flera varianter). Vi tar med oss käket och sätter oss i solen utanför Duomo och snackar lite allmänt om livet och lite specifikt om fotboll. Han hade tyvärr inte kunnat se matchen dagen innan då hans mamma och syster röstat ner honom och föredragit någon form av vampyr tv-serie. Stackare. Vi sätter oss sedan på en upphettad uteservering en liten bit bort från de allra mest kostsamma krogarna och tar var sin öl. Efter några timmar av gott snack säger vi hej då och jag och min bror drar oss ut mot San Siro.
Trots att det är över 2,5 h till match är metron smockad av folk och man känner att dagens möte är en stormatch. Redan när vi lämnar metron börjar vagnarna med mat och Milansouvenirer poppa upp trots att det återstår 15-20 minuters vandring till stadion. När vi närmar oss slutet på vår vandring (kan en 15 mins promenad vara en vandring?) så ser vi San Siros mäktiga uppenbarelse tona fram i mörkret. Trots att jag har varit här fyra gånger innan dagens match så är denna syn alltid oerhört mäktig. San Siro är nog den av mina besökta arenor som ser allra mäktigast ut från håll. Vi hämtar, väldigt smidigt, ut våra biljetter i Watch-it-lives biljettlucka (vill passa gå att ge företaget cred, Milanbiljetterna var riktigt bra men framförallt för att de lyckades ordna Napolibiljetter till oss).
Både jag och min bror gillar att gå in på arenan tidigt. Det finns någonting storartat i att se en arena fyllas på och man kan liksom sitt på sin plats, utan stress, och nyktert insupa matchupplevelsen. Vi går därför in på San Siro ca 2 h innan matchstart och går trappan upp till våra platser som ligger relativt när journalisternas. Bredvid oss finner vi en italiensk liten farbror som diskuterar Patos medverkan länge och väl på italienska trots att det enda min bror säger är – si, si. San Siro fylls sedan sakta upp i takt med att matchstart närmar sig och när spelarna springer in för uppvärmning är arenan nästan fullsatt. Stämningen är bra men det ligger inte lika mycket adrenalin i luften som i Neapel kvällen innan. Vi ser också den gamla Elfsborgsanfallaren Mathias Svensson (som jag tror är verksam inom Watch it live) gå förbi oss och sätta sig längre bort på vår rad.
Framför oss har vi några personer som verkar hålla öppet på Barcelona. De firar senare varje mål som katalanerna gör och har också en relativt stor flagga med sig som de viftar med. Resten av sektionen reagerar ganska starkt på detta, och det med all rätt, då de uppför sig riktigt respektlöst. Om man är på en av San Siros hemmasektioner och håller på ett annat lag kan man i alla fall fira tyst för sig själv. Vid spelarpresentationerna börjar Milans tifo uppenbara sig. Det är mäktigt och täcker hela de tre etagen på curvan, dock är det inte riktigt lika kaosartat som i Neapel.
Vad gäller matchen så såg ni den säkert, men det var kul att se ett Milan som verkligen försökte skada Barcelona med ett vågat offensivt spel, såväl i sitt försvars som i sitt anfallsspel. I första halvlek (när det kändes som Barcelona spelade en typ av 3-4-3 eller 3-1-4-1) så kändes Milan farliga i de flesta omställningarna medan Barcelona fick bättre kontroll i andra när man återgick till sitt klassiska 4-3-3. Stämningen var riktigt bra matchen igenom, med några riktigt ljudtoppar när Milan pressade Barcelona. Dock dog den lite sista 20 när det kändes som Milans möjlighet att vinna (vilket egentligen var det enda viktiga för gruppsegern) hade minskat dramatiskt. Sammantaget var matchen bra och tempofylld (framförallt den första halvleken) och känslan är att Milan i alla fall kan skada alla motståndare.
Efter matchen tåg vi Metro hem och anlände till hotellet dryga timmen efter slutsignalen, med lite McDonalds i våra händer samtidigt som vi såg Hussfelt med sällskap sitta på restaurangen nära vårt hotell. Vi käkade och la oss och sov de dryga tre timmarna som återstod innan avfärden till Linateflygplatsen. Flyget mot Köpenhamn avgick 06.30 och vi lyckades fotbollskändisspotta Erik Niva i kön men även Dogge. När vi anlände till Köpenhamn var dock vårt anslutningsflyg till Göteborg inställd, så därför sitter jag nu och författar denna resekrönika i väntan på ett Osloflyg (kul att landsdebutera i Norge, även om det bara blir 30 min på en flygplats) som senare skall bytas till ett flyg mot Göteborg.
Sammantaget har resan varit fantastisk med en tydlig topp i hela Napoli-upplevelsen. Efter att ha sett den matchen och upplevt den magiska atmosfären tappar många andra upplevelser i jämförelse. Vi har också haft tur med vädret, till och med i Milano sken solen, även om det var lite kyligt på arena och fått äta fantastisk (men dock ej så hälsosam) mat. Det kändes innan som att det kanske skulle bli lite mycket resande, men i efterhand var det inget problem. Jag kan bara rekommendera att ni sätter ihop en sådan här resa själva och njuter av flera delar av Italien än det kanske självklara resmålet Milano som visserligen är trevligt men kanske inte helt representativt för hela Italien. Varför inte uppleva ett Champions League-slutspel i Neapel?
Planet avgick ifrån Landvetter klockan sju på morgonen med destination Rom. Flyget var lågpris med Norwegian (300 SEK) men hade dock en riktigt skön klass och erbjöd bland annat gratis wifi ombord på planet. Flyget tog i marken runt 09.40 och då vi ej hade checkat in något bagage så var vi inne i det för dagen helt molnfria Rom redan klockan 10.40. Väl där började vi med att inhandla två tågbiljetter till Neapel (till dagen efter) och sedan knatade vi de dryga 20 minuterna till vårt hotell som ligger några myntkast ifrån Fontana di Trevi. Hotellet hade dock relativt stora problem med dess air condition och vi blev tvungna att ta en taxi (givetvis till hotellets kostnad) tillbaka till Termini-området och ett två-stjärnigt hotell med klaustrofobiska små rum där man i princip fick stå i duschen för att kunna gå på toa, men med grym service. Fick avnjuta en helt gratis espresso, om det nu finns några sådana i Italien.
Efter incheckning gick vi in mot de riktigt centrala delarna av staden och efter cirka 20 minuters promenad anlände vi till Piazza Colonna och den strategiskt belägna Roma Store, som trots matchdag i princip var öde. Väl inne gick vi upp på övervåningen och inhandlade våra matchbiljetter till en kostnad av 37 € mot uppvisande av pass (platsen på arenan var på Tribuna Tevere vilket är på långsidan relativt nära Curva Sud.) Jag blev också sjukt sugen på att inhandla en ruggigt svår lila glänsande jacka, men avskräcktes av priset men framförallt för att den skulle gå stick i stäv med hela min övrig garderob. Sedan började våra magar kurra (vi åt ju frukost hemma ca 04.30) så vi gick över bron till den fantastiskt mysiga Trastevere-distriktet där vi i princip slapp övriga turister och slog oss ner på en otroligt mysig uteservering där vi även dinerade vid vårt förra besök i staden.
På menyn stod två bruschetta, två riktigt fina pizzor, en halv liter av husets röda samt en liten espresso (som dock inte var mindre än genomsnittsespresson), allt till en kostnad av fantastiska 28 €.
Då detta var vårt tredje besök i Rom så var vi relativt väl bevandrade med staden och karta var i princip onödigt, likaså behövde vi inte köra någon häxjakt efter alla stadens sevärdheter. Efter maten tog vi dock en liten tripp i det underbara vädret igenom Trastevere och ner mot Circo Massimo och jag försökte föreställa mig de scudettopartyn som platsen har stått som värd för. Vi vandrade sedan förbi Colosseum, uppför gatan bredvid Forum Roma, för att avsluta vid Piazza Venezia. Vi smög in mot Fontana di Trevi och gick till en restaurang i närheten av vårt ursprunghotell för att ta en öl och vila ögonen på Juve-Palermo som för min del var av ganska begränsat nöje då jag ej hade med mig mina glasögon och tv:n var liten. Vi tog oss sedan till hotellet för lite vila innan vi började färden mot Olimpico lite efter klockan sex. Vi tog första delen till fots och stannade för lite snabba kolhydrater innan vi nådde spårvagnshållpatsen Flumino vid Piazza del Popolo, där vi hoppade på spårvagn nummer 2, tillsammans med många Romasupportar samt några förvirrade spanska turister som skulle på matchen, och åkte mot Piazza Venezia,
Dagen hade varit varm och ljummen men kvällen bjöd på bistrare väder och vi kom att frysa trots våra vinterjackor med tillhörande handskar. Vi närmade oss portarna lite drygt timmen innan matchstart där vi slapp bli visiterad, vilket troligtvis berodde på vårt blonda och trovärdiga intryck. Curvan började fyllas upp när vi äntrade arenan medan övriga arenan gapade ganska tom. Vi väntade med spänning på uppvärmningen, där en av de stora frågeställningarna var om Totti skulle göra comeback från start efter sin skada eller om Bojan skulle lira istället. Tidningarna hade skrivit om att Totti skulle starta men när Olimpicos kameror fokuserade på de inrusande spelarna lyste Totti med sin frånvaro. Stämningen stegrades ju närmare avsparken vi kom och crescendot uppenbarade sig vid presentationen av den skadade Burdisso och den alltid lika magnifika "Roma, Roma, Roma". Efter det följde ett väldigt överraskande tifo innan matchen drog igång.
Själva matchen var i sig ganska händelserik, speciellt efter Romas 1-0, och Roma skulle punkterat matchen relativt tidigt. Istället blev det relativt spännande då Lecce skapade fram lite kvitteringschanser. Bland det kursiva som går att hitta från matchen finner vi två extremt snygga offsidemål där Osvaldos var osannolikt vackert, att Totti hoppade in i 65 och växte in i matchen, samt en bänkgranne som bytte stolsrad i samma takt som han kedjerökte.
Matchupplevelsen får upplevas som trevlig utan att nå de extrema höjderna. LLecce väcker inte riktigt de allra största känslorna till liv. På plussidan hittar vi tifot, hyllningen till Lecces gamla Romaspelare till coach samt hyllningen till Burdisso. Av spelare tycker jag att framförallt Pjanic skall ha cred för sitt fina och finurliga passningsspel, det var även kul att se Bertolacci fast på fel sida av planen. Efter matchen gick vi frusna och kissnödiga mot Piazza Mancini för att hoppa på buss 910 mot Termini. Vi gick och la oss tämligen omgående efter ett nerjoggningsavsnitt av Californication och drömde oss bort till morgondagen och resan mot Neapel.
Dag 2
Vi kliver upp relativt tidigt (runt halv 7), drar i oss lite frukost och går den korta vägen till tågstationen där tåget till Neapel avgår 07.39. Tågresan tar exakt två timmar och bjuder på en vacker vy över det italienska landskapet. Spänningen stiger direkt i luften när vi ser Vesuvius toppar tona upp sig i tågfönstret och vi inser att Neapel bara är ett par minuter bort. Vi har varit i Neapel en gång tidigare (förra året för Napoli-Bologna där vi tyvärr inte han besöka staden pga tidsbrist) och har även denna gång bokat ett litet mysigt hotell nära stadion som ligger en bit utanför själva stadskärnan. Förra besöket gör detta lite enklare och vi kliver ur tåget och möter ett ännu lite varmare klimat än Roms.
Vi går direkt ner mot Metron och köper fyra biljetter samt en stadskarta vilket behövs då det vimlar av små gator. Vi åker linea 2 och hoppar av efter en sådär fem, sex stopp vid hållplatsen Piazza Leopardi och knallar de knappa fyra minuterna till vårt hotell, där vi möter ägaren i dörren som precis anländer. Han känner igen oss från förra året, vi checkar in och vi upptäcker att våra matchbiljetter tyvärr inte har kommit. Vi lämnar raskt hotellet för att bekanta oss med staden samtidigt som jag via sms kontaktar vår biljettleverantör, som meddelar att biljetterna skall komma under dagen. Vi åker återigen till centralen där vi inhandlar onsdagens Milano-tågbiljetter. Vi kliver sedan ut i ett Neapel som flödar av solsken och liv, de tutar överallt, ett konstant (o)väsen. Vi går huvudgatan ner från centralen, en gata som är fylld med försäljare av alla dess slag, och som trots dess relativa storlek är förvånansvärt liten. Vi njuter av solen, människorna och fortsätter vår färd in mot den historiska delen som bjuder på vackra byggnader.
I Neapel finns knappt några stora torg eller ytor, till och med deras Duomo är inklämd emellan två andra byggnader och känns mer som ett otroligt vacker hus. Vi börjar bli lite hungriga och stannar till vid en disk till en restaurang. Alla matställen i staden verkar också ha en serveringslucka för stressade kunder, där vi beställer en Margarita på stående fot. Vi får en slice och sätter oss på en bänk och njuter av att återigen få lite mat i magen. Färden går sedan vidare igenom de centrala delar och ner mot hamnen. Efter ca 3 timmars gång beslutar vi oss för att äta lite mat och vi hittar en skylt till ett ställe som ligger en tvärgatan från huvudgatan. Vi tar varsin pizza samt en karaff av husets röda, och för dagen, kylda vin.
Pizzan är fantastisk och samtidigt som vi njuter av maten ber vi ägaren att peka ut var Napoli Store ligger. Han hänvisar oss till en shoppinggata som vi ej tidigare har besökt. Vi tar oss till gatan och hittar sedermera, efter lite hjälp, den tvärgata där affären är belägen. Dock är den eftermiddagsstängd och skulle öppna cirka 45 minuter senare. Vi tar istället en uppfriskande dryck på cafét bredvid och inväntar öppningen. Min bror handlar sedan en Lavezzi-tröja och vi handlar varsin halsduk inför morgondagens match (vi möter också antagandet om att vi är från Manchester vilket vi skulle möta flera gånger). Vi åker hem för att vila upp oss inför kvällens måltid och till vår förtjusning så meddelar hotellpersonalen att våra biljetter har kommit.
Framåt halv nio ger vi oss ut på jakt efter den restaurangen som vi åt på förra året, vi hittar den relativt omgående och kliver in. Väl där möter vi lite svårigheter när vi ska beställa då servitrisen pratar väldigt lite engelska. Vi pratar ingen italienska även om min spanska är hyfsad vilket gör att jag kan förstå enstaka ord. Det blir tillslut en förrätt bestående av lufttorkad skinka, mozzarella samt tomatbruschetta. Allt smakar fantastiskt även om vi undrar hur vi ska lyckas pressa i oss huvudrätten efter denna grymma start på middagen. Som huvudrätt tar min lillebror en skaldjurspasta. Jag tar dock, på grund av språkproblemen, en pizza med en speciell napolitansk grönsak då jag är allergisk mot all typ av fisk och skaldjur.
Maten smakade mycket bra och vi rullar i princip ut från restaurangen när ägaren vill bjuda på lite grappa. Vi börjar småprata (han kan ingen engelska men pratar ganska bra spanska) och vi diskuterar svenskar i Napoli (han gillade Thern men kom även ihåg Jeppson). Han mindes dock inte Karl Corneliusson, som gjorde en kort sejour i Napoli under deras serie C år. Vi försökte övertyga honom och fick hjälp av kille en som drog en harang om att han kom från Salernitana och fick spela i Maradonas nummer tio. Han verkade inte direkt överförtjust i Kalle och jag som inte direkt älskar AIK höll med honom helt och fullt. Efter ytterligare lite snack så fick ägaren reda på att min lillebror spelar i Allsvenskan vilket han tyckte var riktigt coolt och vi gick med på att visa lite bilder samt skicka en tröja till honom när vi väl anlänt till Sverige. Vi pratade nog i 30-45 minuter vilket aldrig hade varit någon möjlighet i Sverige. Vi gick ut från restaurangen med ett leende och la oss i sängen och avnjöt några avsnitt av Californication.
Dag 3, Matchdag!
Vi börjar dagen med en liten sovmorgon då vi har fått relativt lite sömn de föregående dagarna. Vi kliver upp runt nio och motar frukost på rummet av ägaren. Efter en liten dusch är vi redo för Neapel dag två, där vi återigen åker till centralen för att påbörja en vandring på en annan större gata och angripa Neapel från ett annat håll. Denna gata börjar dock lite spänt då området ser sådär ut. Vi känner oss inte direkt hotade men lite uttittade och vi diskuterar om vi ska vända om. Dock hade vi redan gått ca 15 minuter på gatan och bestämmer oss för att fortsätta. Generellt så har vi mottagits bra under hela resan. Vi var lite oroliga med tanke på att vi ser lite ut som engelsmän, men alla vi har pratat med har varit positiva när vi sagt att vi är från Sverige. Efter cirka fem minuter öppnar gatan upp sig och blir en myllrande gata med affärer och mycket människor. Vi vandrar sedan samma gata som igår där vi efter lite letande tar oss upp till en liten höjd där man får en helt okej översikt över hela Neapel och den fantastiska bukten ackompanjerat av Vulkanen i bakgrunden.
Vi tar oss ner och sätter oss på en restaurang och njuter av god mat innan vi beger oss till hotellet. Där kör vi bara lite vila och lite egenköpt mat innan vi förbereder oss för match.
Vi har biljett på ena långsidan, vilket förra gången innebar att det trots det var fri sittplats, vi misstänker att det är likadant denna gång och beger oss till arenan dryga 2,5 h före avspark. Utanför arenan myllrar det av folk och köerna är redan nu sjuka! Vi ska dock sitta på det undre etaget vilket gör vår kö lite mindre men fortfarande tar det dryga 30 min bara att ta sig in på arenan. Väl inne på arenan märker vi att de översta 10-15 raderna redan är fyllda och vi sätter oss i mitten av det nedre etaget och lite till höger. Redan nu är curvorna överfyllda och stämningen börjar byggas upp.
(Curva B, 2 timmar innan matchstart)
Den första riktiga ljudtoppen nås när några av Cityspelarna kommer in i träningsoverall för att checka in arenan. Visslingarna är öronbedövande och vi börjar inse vad som komma skall. Nästa gång som stämningen stiger är då presidenten De Laurentiis tar ett varv runt arenan för att på förhand tacka supportrarna för deras stöd. När spelarna sedan äntrar arenan för uppvärmning blir ljudnivån mäktig, för City blir det sjuka visslingar, medan Napolis spelare möts av stort jubel samtidigt som "life is life" ljuder i högtalarna. När sedan spelarna kliver av uppvärmningen, till hyllningar, ser vi Martin Åslund med kamrater stå i gången som leder ner till sittplatserna. Läktarna är helt överfyllda vilket leder till att de blir fast där i alla fall under första halvlek. Spänningen börjar bli rejält uppiskad och speakern läser laguppställningarna. Citys går så snabbt att det är omöjligt att höra vilka som startar medan Napolis varje spelar möts av hänsynslösa kärleksyttringar. När spelarna sedan äntrar planen till tonerna av Championsmelodin tar kaoset över. Vi får se ett fantastiskt tifo från Curva B med koreografi som kompletteras med ett brinnande N. Curva A kör en massa småflaggor och ovanför oss, på sittplats, smäller det och rök väller ner över oss. GALET!!
Matchen sätter igång och trycket är konstant samtidigt som vi tvingas ställa oss på våra stolar då de längst fram inte ser någonting på grund av löparbanorna samt reklamen. De längst bak blir vansinniga. Med all rätt, de var ju där först, men får nu svårt att se pga det låga taket. En sittplatsbiljett blev alltså en onumrerad ståplatsbiljett, älskar det! Varje gång City har bollen dundrar visslingar och når sin topp varje gång som bollinnehavet från gäster består under en längre period. När sedan Napoli tar ledningen, efter många bra chanser, utbryter dagens andra kaos. Alla kramar alla, och de bänkgrannar som undrat om vi egentligen höll på City (dock sa de det med en väldigt skämtsam ton) får se att vi inte direkt avgudar engelsmännen.
Efter ledningsmålet backar Napoli hem en aning och tappar samtidigt lite av sin kvalitet i sina omställningar vilket leder till att city ökar trycket. De gör sedan 1-1 efter vad som känns som riktigt slarvigt försvarsspel, hela målet känns verkligen onödigt. Andra halvlek inleds sedan lite mer trevande, från läktarens sida, men då gör Cavani sitt andra mål i matchen. Kaoset bryter ut igen, eldar tänds på flera sektioner, och jag kör en highfive med en 65-årig gubbe på raden ovanför. En reflektion av publiken är att även om majoriteten är män 17-50 så finns den mycket barn och kvinnor på läktaren även i Neapel.
Hela andra halvlek är sedan en lång pina. Napoli kontrar bra men missar superlägen. Lavezzi är helt galet bra och gör vad han vill! City tar dock över spelet och ökar trycket rejält. Silva dominerar och den för dagen rejält utbuande Balotelli missar två bra lägen. City tar sedan in Nasri och Aguero och matar på med passningar runt Napolis straffområde, utan att skapa jättemycket. Sista tio minuterna känns stadion nervöst samtidigt som visslingarna består och vi vågar knappt titta. När domaren till slut blåser av uppstår sjuka glädjescener samtidigt som O Surdato `Nnammurato dånar ut i högtalarna. Hela stadion plockar upp sina halsdukar och sjunger med, samtidigt som vi tar kort med vår bänkgranne. Vi lämnar arenan alldeles svettiga och väller ut i den ljumna Neapelnatten. Människor är överallt och vi stannar till för att köpa en hopvikt pizza på vägen hem. Vi når hotellet någon minut senare, helt utpumpade men lyckliga, och njuter av matchbilderna som levereras av Rai, konstant ackompanjerade av bilarnas tutande utanför. Vi njuter av vad som absolut kan vara den mäktigaste fotbollsupplevelse som jag har upplevt, vilket i detta sammanhang säger ganska så mycket. Napoli måste upplevas!!
Dag 4 Milan-Barca
Vi kliver återigen upp i ottan (i alla fall för vår del) och tar oss, efter en frukost, in till centralstationen där vi hoppar på ett snabbtåg med destination Milano. Tågresan tar bara 4,5 h vilket gör att vi anländer i Milano runt klockan ett efter endast ett stopp i Rom. Tåget var riktigt trevligt och till och med deras ambulerande serveringsvagn hade en espressobryggare (släng er i väggen SJ). Väl i Milano checkade vi in på ett överraskande fräscht hotell nära centralen (detta hette Idea, annars brukar de hotellen runt centralen kännas ganska sunkiga). Vi kastar upp resväskan och plockar med oss lite extrakläder (vi har varit på höstmatcher i Milano förut) även om solen mitt på dagen sprider en skön värme i kroppen.
Inne i Milano möter vi upp en Erasmus-kompis till mig som tar oss till en speciella liten ”restaurang” där man kan köpa lite milanesisk snabbmat (en variant var en korsning mellan en foccacia och en pizza men det fanns flera varianter). Vi tar med oss käket och sätter oss i solen utanför Duomo och snackar lite allmänt om livet och lite specifikt om fotboll. Han hade tyvärr inte kunnat se matchen dagen innan då hans mamma och syster röstat ner honom och föredragit någon form av vampyr tv-serie. Stackare. Vi sätter oss sedan på en upphettad uteservering en liten bit bort från de allra mest kostsamma krogarna och tar var sin öl. Efter några timmar av gott snack säger vi hej då och jag och min bror drar oss ut mot San Siro.
Trots att det är över 2,5 h till match är metron smockad av folk och man känner att dagens möte är en stormatch. Redan när vi lämnar metron börjar vagnarna med mat och Milansouvenirer poppa upp trots att det återstår 15-20 minuters vandring till stadion. När vi närmar oss slutet på vår vandring (kan en 15 mins promenad vara en vandring?) så ser vi San Siros mäktiga uppenbarelse tona fram i mörkret. Trots att jag har varit här fyra gånger innan dagens match så är denna syn alltid oerhört mäktig. San Siro är nog den av mina besökta arenor som ser allra mäktigast ut från håll. Vi hämtar, väldigt smidigt, ut våra biljetter i Watch-it-lives biljettlucka (vill passa gå att ge företaget cred, Milanbiljetterna var riktigt bra men framförallt för att de lyckades ordna Napolibiljetter till oss).
Både jag och min bror gillar att gå in på arenan tidigt. Det finns någonting storartat i att se en arena fyllas på och man kan liksom sitt på sin plats, utan stress, och nyktert insupa matchupplevelsen. Vi går därför in på San Siro ca 2 h innan matchstart och går trappan upp till våra platser som ligger relativt när journalisternas. Bredvid oss finner vi en italiensk liten farbror som diskuterar Patos medverkan länge och väl på italienska trots att det enda min bror säger är – si, si. San Siro fylls sedan sakta upp i takt med att matchstart närmar sig och när spelarna springer in för uppvärmning är arenan nästan fullsatt. Stämningen är bra men det ligger inte lika mycket adrenalin i luften som i Neapel kvällen innan. Vi ser också den gamla Elfsborgsanfallaren Mathias Svensson (som jag tror är verksam inom Watch it live) gå förbi oss och sätta sig längre bort på vår rad.
Framför oss har vi några personer som verkar hålla öppet på Barcelona. De firar senare varje mål som katalanerna gör och har också en relativt stor flagga med sig som de viftar med. Resten av sektionen reagerar ganska starkt på detta, och det med all rätt, då de uppför sig riktigt respektlöst. Om man är på en av San Siros hemmasektioner och håller på ett annat lag kan man i alla fall fira tyst för sig själv. Vid spelarpresentationerna börjar Milans tifo uppenbara sig. Det är mäktigt och täcker hela de tre etagen på curvan, dock är det inte riktigt lika kaosartat som i Neapel.
Vad gäller matchen så såg ni den säkert, men det var kul att se ett Milan som verkligen försökte skada Barcelona med ett vågat offensivt spel, såväl i sitt försvars som i sitt anfallsspel. I första halvlek (när det kändes som Barcelona spelade en typ av 3-4-3 eller 3-1-4-1) så kändes Milan farliga i de flesta omställningarna medan Barcelona fick bättre kontroll i andra när man återgick till sitt klassiska 4-3-3. Stämningen var riktigt bra matchen igenom, med några riktigt ljudtoppar när Milan pressade Barcelona. Dock dog den lite sista 20 när det kändes som Milans möjlighet att vinna (vilket egentligen var det enda viktiga för gruppsegern) hade minskat dramatiskt. Sammantaget var matchen bra och tempofylld (framförallt den första halvleken) och känslan är att Milan i alla fall kan skada alla motståndare.
Efter matchen tåg vi Metro hem och anlände till hotellet dryga timmen efter slutsignalen, med lite McDonalds i våra händer samtidigt som vi såg Hussfelt med sällskap sitta på restaurangen nära vårt hotell. Vi käkade och la oss och sov de dryga tre timmarna som återstod innan avfärden till Linateflygplatsen. Flyget mot Köpenhamn avgick 06.30 och vi lyckades fotbollskändisspotta Erik Niva i kön men även Dogge. När vi anlände till Köpenhamn var dock vårt anslutningsflyg till Göteborg inställd, så därför sitter jag nu och författar denna resekrönika i väntan på ett Osloflyg (kul att landsdebutera i Norge, även om det bara blir 30 min på en flygplats) som senare skall bytas till ett flyg mot Göteborg.
Sammantaget har resan varit fantastisk med en tydlig topp i hela Napoli-upplevelsen. Efter att ha sett den matchen och upplevt den magiska atmosfären tappar många andra upplevelser i jämförelse. Vi har också haft tur med vädret, till och med i Milano sken solen, även om det var lite kyligt på arena och fått äta fantastisk (men dock ej så hälsosam) mat. Det kändes innan som att det kanske skulle bli lite mycket resande, men i efterhand var det inget problem. Jag kan bara rekommendera att ni sätter ihop en sådan här resa själva och njuter av flera delar av Italien än det kanske självklara resmålet Milano som visserligen är trevligt men kanske inte helt representativt för hela Italien. Varför inte uppleva ett Champions League-slutspel i Neapel?
Anton Allansson2011-11-29 07:00:00
