Resekrönika, Bortamatch München del 1: När laget behövde oss som mest

15/3 - Returmatch i München
 

Cihan: Dags för returmatch i Champions League-åttondelen och det var ganska tidigt klart att Jojje ville åka ned och stötta laget i München. När det dessutom blev klart att flygresan skulle bli ganska billig så blev det hela hundraprocentigt. Men det skulle krävas en tuff övertalning av Sia för att han skulle hänga på eftersom han mer eller mindre hade förstört sin skolgång vid resan till det första mötet. Men när Jojje menade på att "Det är nu laget behöver oss som mest" så vaknade ultrán inne i Sia till liv och han såg sin dröm om att stå på Curva Nord i en bortamatch bli sann på en arena som han alltid hade velat besöka.

 

Biljetterna beställdes från Italien och hotell bokades och det var bara att invänta Dagen D. Kvällen innan resan träffades tre fjärdedelar av resesällskapet hemma hos Jojje för att ladda upp och det blev bland annat lite TV-spelande innan det var dags att försöka få sig lite sömn.

 

Morgonen efter ringde väckarklockan vid 06.40 och det var dags att gå upp för att hinna med flyget som skulle lyfta tre timmar senare. Efter att ha skämtat lite med Sia om att vi hade försovit oss och efter att ha packat ned det sista så bar det av; från Sundbyberg, via Tumba för att plocka upp Serhat, till Nyköping och flygplatsen Skavsta. Det hanns med lite frukost på McDonalds strax utanför Nyköping och trots att Jojje besviket fick nöja sig utan pannkakorna (då grillen var trasig, vem f*n grillar egentligen pannkakor?) så var frukosten uppskattad. Det fick igång samtliga som nu började ladda för resan och den stora höjdpunkten, matchen mellan Bayern München och Inter.

 

Väl framme på Skavsta visade det sig att trots att vi varit ute i god tid var vi minuter från att bli nobbade att få boarda planet. Då det inte blivit mycket sömn under natten så handlade flygresan mest om att ladda batterierna så man kunde vara pigg inför det som stundade. Det som noterades genom fönstrena var ändå att husen såg ut som Lego. När vi landade i Memmingen, väster om München visade det sig att husen inte alls var av Lego så Jojjes pilotdrömmar gick tyvärr i kras...

Håll med om att husen faktiskt ser ut som Lego... (Klicka på bilden för att förstora)
 

Flygplatsen i Memmingen var verkligen inget skrytbygge; omgivningen var närmast lantlig och gemytlig men det absolut värsta var ändå den obehagliga stanken av gödsel som träffade våra näsborrar så fort vi klev av planet. Memmingen ligger drygt 1,5 timme utanför München och det smidigaste sättet att nå storstaden från flygplatsen är att ta bussen. Det som noterades under den långa bussresan var hur rent och fräscht omgivningen var. Vi började dock bli smått rastlösa så någon nämnde att vi skulle leka en lek för att få tiden att gå fortare. Sagt och gjort och det blev en lek där man skulle komma på spelare på en viss bokstav och om man misslyckades så skulle man få samla ihop bokstäverna och omoget nog koras till en k*k. Stackars Serhat rök först, därefter följde Sia och efter en hård kamp med Jojje så stod till slut Cihan som segrare.
 

Till slut var vi framme i München och bussen släppte av oss vid centralstationen. Serhat lyckades få tag i en taxi och till Jojjes stora lycka var taxichauffören likt honom grek. Efter att taxichauffören skämtat om våra mixade nationaliteter och kallat oss för en cocktailmix så fick vi ite tips om vad vi skulle hitta på och undvika medan vi blev skjutsade till vårt hotell. Hotellets namn var passande nog Hotel Italia och trots att området inte var det bästa (ni som har varit i Tyskland vet vad jag pratar om) så visade sig hotellet vara fräscht efter att vi checkat in och kommit upp på våra rum.

 

Efter att ha duschat och vilat upp sig började magarna att kurra. Då vi hade separata rum var vi tvungna att få kontakt med varann för att se om de andra var klara och planera vart vi skulle äta. Jojje skämtade med Serhat när han låtsades ringa från receptionen och pratade tyska; en trött Serhat köpte det hela innan Jojje brast ut i ett storgarv vilket avslöjade honom.

 

Det blev en stunds promenerande och funderande innan vi bestämde oss för pizza, passande nog även detta, på ett italienskt ställe men tyvärr visade sig servicen vara allt annat än bra. Lågvattenmärket var när en av servitörerna började skratta hånfullt när vi sa att vi var där för att heja fram Inter i matchen mot Bayern München, då han påstod att Inter skulle få storstryk.

Efter maten kollade vi in läget i närområdet innan det bar av mot hotellet för att på allvar ladda upp inför matchen. Vår grekiske taxichaufförsvän skulle komma vid 18-tiden för att köra oss ut till mäktiga Allianz Arena. 

När klockan så närmade sig 18 började det bli dags att göra sig i ordning, kamerorna var laddade, biljetterna låg i fickan, matchtröjorna och halsdukarna var på och det var dags att ge sig av mot resans stora höjdpunkt, returen i åttondelsfinalen mellan Bayern München och Inter.

Europas utan tvekan häftigaste arena. (Klicka på bilden för att förstora)

Sia: Efter den långa taxifärden och att ha sett den mäktiga arenan från långt håll var vi äntligen framme. Nu slog nervositeten in om våra biljetter. Var de äkta? Hade vi farit all denna väg för att inte komma in på arenan? Cihan, Jojje och Serhat begärde att jag skulle kolla och skickade iväg mig till ett gäng Interisti för att kolla. 

 

Ett möte med Irriducibili:
Jag gick fram till en av killarna och berättade lite kort om att vi var Interisti som hade rest ifrån Sverige och om vi kunde få kolla på deras biljetter eftersom vi ville veta om våra var äkta. Killarna visade sig vara väldigt trevliga, de tog ut sina biljetter och efter en kort jämförelse så kändes det som att någon lyfte bort en tiokilosvikt ifrån min rygg. Biljetterna såg identiska ut och vi skulle komma in på arenan. Efter biljettkollen så var jag tvungen att fråga om gänget var ifrån Curvan vilket det visade sig att de var och när jag frågade ifrån vilken grupp svarade de överraskande Irriducibili. 

Efter allt man hade hört om denna grupp med ultrás var det ett förvånansvärt milt och vänligt mottagande vi fick av dessa ultrásgrabbar. De må ha varit lite dryga i början men när de frågade vad vi tyckte om Zlatan och någon vrålade ut ”é un zingaroo” så blev det folkfest. Jag pratade om huruvida jag skulle vilja döpa vår Interclub efter Peppino Prisco, de pratade om svenska tjejer och samtalet avslutades med många skratt och sköna kommentarer. De begav sig in och vi stod kvar utanför för att ta lite kort och mingla med andra Interisti. 

Lite posande utanför arenan. (Klicka på bilden för att förstora)

Efter att vi stod och sög in stämningen med Interisti och Bayernfans som vällde in från alla håll så kom en ensam Interista fram till oss och sade: ”Grabbar ni ser lite förvirrade ut, gå in på arenan. Vi ska alla samlas där inne”. Eftersom jag tyckte att den som såg mest förvirrad ut var den ensamma killen (då alla gick runt i grupper) så berättade jag att allt var okej och att vi bara stod och njöt av att se allt folk och att det var en kul upplevelse att vara på plats. Efter det så frågade jag honom vilken grupp han var ifrån och det visade sig att även detta var en ultrá från gruppen Brianza Alcoolica. Av den här ultrán fick vi veta att Milito inte skulle spela alls och att vi var minst 5 000 interisti som var på plats för matchen. Något jag anade när jag fick höra detta var att ultrás har en betydligt mer närgången relation till klubben än journalister och annat folk vilket gör att de får reda på alla nyheter innan oss andra. Det bekräftades också när en av killarna i Curvan vrålade ut att Zanetti inte skulle spela för att han helt plötsligt blivit sjuk. Jag själv tog det inte på allvar men när startelvorna ropades upp inför matchen visade det sig att han hade rätt. 

Dags att gå in på arenan:

Längst uppe till höger skymtar ni vår flagga. (Klicka på bilden för att förstora)