Roma - Napoli
2 - 1

Roma 2-1 Napoli: Krisen är ett faktum

Napolis nedåtgående spiral fortsätter. Roma var det bättre laget på Olimpico och vann välförtjänt. Klarar Ancelotti av att vända på trenden?

Startelvorna såg egentligen ut precis som förväntat. Napoli fick tillbaka Manolas och Rui i backlinjen, samtidigt som Roma ställde upp med ett formstarkt men B-betonat lag på grund av sin pågående skadekris.

Hemmalaget inledde också matchen bäst. Napolis speluppbyggnad fungerade inte alls som den skulle och Roma kunde flera gånger komma i anfall mot en blottad ljusblå backlinje. Redan efter nitton minuter kom ledningsmålet, då en fin snett-inåt-bakåt-pass nådde Zaniolo som snyggt bombade in bollen i Merets vänstra kryss. Fint tillslag han har ändå, den gode Nicolo.

Napoli ryckte inte upp sig direkt, för bara några minuter senare fick Roma ett gyllene läge att utöka. Callejón, vanligtvis en av lagets smartaste spelare, lyckades på något sätt att få bollen på armen när han skulle brösta ner den till sig själv. Straffspark tilldömd efter VAR-koll och när Kolarov stegade upp så tänkte man att matchen redan var körd. Meret visade dock varför han är en av ligans bästa målvakter och räddade straffen på ett makalöst vis. Vilken säsong han gör.

Efter straffräddningen kopplade Napoli grepp om tillställningen och producerade faktiskt ett bra chanser. Närmast kom vår polska pluton, Milik nickade nämligen bollen i ribban och bara sekunder senare drämde Zielinski den i stolproten. Symptomatiskt för båda spelarna kan tyckas.

När andra halvlek drog igång var man någorlunda självsäker trots underläget. Napoli hade varit det bättre laget precis innan pausvilan och med Romas halvtaskiga backlinje skulle det säkert kunna skapas en del lägen. Istället fick man se Napoli bli totalt asfalterade och under en stund var det verkligen spel mot ett mål. Endast ett par fantomräddningar från Meret hindrade hemmalaget från att dryga ut sin ledning.

Kallduschen kom till slut via ännu en straffspark. Rui, tillbaka i elvan efter en tids skadefrånvaro, går för att blocka ett inlägg men flänger runt med armarna i luften som att det är volleyboll han spelar. Självklart tar den på armen och Roma utökar till 2-0 via Veretout, som sätter sin straff högt upp åt vänster. Hjärnsläpp deluxe av Rui, satan vad trött man är på den gubben.

Napoli fortsatte att spela dåligt och 3-0 var egentligen närmare än 2-1. Vi får ändå ett reduceringsmål via Milik med cirka 20 kvar, vilket mest ingjöt en massa falska förhoppningar. Vi förtjänade inte poäng och det var egentligen inte särskilt nära heller. Usel matchcoachning av Davide Ancelotti, som byter ut ALLA TRE av Mertens/Insigne/Callejon när vi jagar kvittering. På planen löper alltså den väloljade, inövade trion (OBS sarkasm) Llorente-Lozano-Younes omkring under sista tjugo när vi desperat försöker skapa något som liknar en målchans. Jösses.

Det är kris i Napoli just nu, det går verkligen inte att blunda för längre. Vi förväntades kämpa i toppen i år men riskerar på riktigt att hamna utanför topp fyra. Det är ett scenario som inte ens fanns på kartan inför säsongen. Truppen är bättre än någonsin men det finns ingen spelidé utan man förlitar sig ständigt på individuella prestationer från spelare såsom Meret, Koulibaly, Fabián och Mertens. Det är faktiskt sjukt att de bästa matcherna under Ancelottis ledning kom under de första månaderna förra hösten. Var det bara resterna av Sarris tränargärning, som nu totalt monterats ned?

Till och med vår gode president, Aurelio De Laurentiis, måste börja få lite sjukdomsinsikt nu. Anställningen av Ancelotti ser allt mer ut som en felvärvning, det är han smart nog att inse. Frågan är egentligen om han vågar erkänna sitt misstag: att han gjorde fel som sparkade Sarri? Det är nog där skon klämmer är jag rädd.

Det är långt kvar av säsongen och Ancelotti har tid på sig att vända på skutan. Men skadan är egentligen redan skedd. För arton månader sedan var jag övertygad om att Carletto skulle bli den som tar Napoli till nästa nivå, att det egentligen bara saknades ett par små kalibreringar på Sarris modell för att säkra guldet. Istället framstår åren 2015-2018 mer och mer som en överprestation av episka proportioner.

Nåja, det finns mycket kvar att spela för, inte minst hedern. På tisdag kväll kommer Salzburg på besök och vinner man den matchen så kan avancemanget från CL-gruppen vara säkrat. Han lever ändå hyfsat väl upp till sitt rykte som en Champions-expert, Ancelotti.

Forza Napoli sempre.