Roma - Barcelona
3 - 0

Roma - Barcelona 3-0: En kväll vi aldrig glömmer

När lotten föll på Barcelona var det nog få som trodde på ett italienskt avancemang. Ännu färre lär ha trott på det efter 4-1 på Camp Nou. Under tisdagskvällen fick dock ett fullsatt Stadio Olimpico vara med om när fotbollshistoria skrevs i den eviga staden, där högre makter stod för manuset i sagornas värld.

Första halvlek:
När “Roma Roma Roma” satte ton på ett fullsatt Stadio Olimpico var känslan att vi togs tillbaka minst 15 år i tiden. Det var den första kvartsfinalen på tio år som skulle spelas på Olympiastadion i Rom i Champions League.

Eusebio Di Francesco valde att frångå sin 4-3-3 och istället köra med en 3-4-1-2 uppställning. Där Radja Nainggolan spelade i en nummer 10-position bakom Patrik Schick och Edin Dzeko.

För att på något sätt ha en minimal chans att nå avancemang, eller att bara få upp tron på det hela. Krävdes ett tidigt ledningsmål att gå på. Roma satte hård press på gästernas försvarsspel från matchminut ett, och redan i den femte matchminuten tacklades Alexandar Kolarov omkull av Barcelonas högerback Nelson Semedo i straffområdet, och i ärlighetens namn hade det mycket väl kunnat resultera i en straff. Men så blev inte fallet. Minuten efter var det dock dags för kvällens första mål - Dzeko sprang sig loss efter en fin passning av Daniele De Rossi och Romas nummer nio kunde stöta in 1-0 bakom Marc-André Ter Stegen. Perfekt start! Olympiastadion exploderade och tron på det hela var någonstans ett faktum.
Hemmapubliken bar fram Roma och det var hemmalaget som skapade de heta målchanserna. Den hårt kritiserade Patrick Schick såg oerhört pigg ut bredvid Dzeko och tjecken dominerade fullständigt i luftrummet och hade flera bra lägen att göra 2-0 under den första halvleken. Stadio Olimpico fick dock hålla andan precis innan paus när Lionel Messi bjöds på ett bra frisparksläge. Men 1-0 stod sig till halvtidsvila och det kändes faktiskt som det var i underkant.

Med tanke på motståndet var nog det här en av säsongens bättre halvlekar. Enda orosmomentet var att både Fazio och Jesus tog med sig ett gult kort från den första halvleken.

Andra halvlek:
Trots den fenomenala första halvleken så var det fortfarande en lång väg att vandra - Roma var tvingade att vinna den andra halvan av matchen med 2-0, mot ett Barcelona som varken förlorat i La Liga eller i Champions League den här säsongen.

När Clement Turpin satte pipan i munnen så var det Roma som tog tag i taktpinnen direkt, precis som i den första halvleken. När matchklockan visade 57' revs Edin Dzeko ner av gästernas Gerard Piqué, och den här gången kunde inte domaren låta bli att blåsa straff, även fast det var straffområdsdomaren som tog beslutet konstigt nog. Daniele De Rossi, Il Captiano, Francesco Tottis arvtagare, klev fram och visade hur man slår en straffspark - 2-0 Roma och ljudkulissen i Rom gick att ta på.
I den 73 minuten gjorde DJ sitt första bytet - Schick lämnade planen med stående ovationer och det var dags för Cengiz Ünder äntra planen. Turken såg pigg ut och det syntes att Ünder var spelsugen. El Shaarawy ersatte Nainggolan ett par minuter senare i jakten på ytterligare ett mål, och Il Faraone var sånär att göra 3-0 i en av hans första bolltoucher men den tyska keepern gjorde en fenomenal räddning.
I den 82 minuten log Gud över Rom. Kostas Manolas skulle bli en grekisk gud, han som gjorde ett av de där snöpliga självmålen på Camp Nou för knappt en vecka sedan. Ünder prickade rätt med sin hörna på grekens panna och jublet vid 3-0 är ett jubel som man måste uppleva, det går inte att beskriva med ord.

Det sista minuterna var en kamp mot klockan, som Roma grejade. Semifinalen i den anrika turneringen Champions League är ett faktum, för första gången i klubbens historia.

Tankar efter matchen:
Vart ska man börja? Euforin var helt obeskrivlig. Jag tappade det, helt och hållet, jag tjöt som ett litet barn hemma i mitt vardagsrum precis som Philip Lantz gjorde och skrev om i sin krönika. “Grazie Roma” sjöngs med en sådan obeskrivlig frekvens vilket gjorde att den grekiska guden Kostas Manolas inte kunde hålla tårarna tillbaka, och det var han knappast ensam om. Det kan jag skriva under på.

Det är naturligtvis svårt att sätta ord på en sådan prestation, det här var en match som Gud regisserat, som bara händer i sagornas värld. Hela fotbollsvärlden applåderar och jag fäller en tår medan jag skriver det här.
Matchen kan definitivt definieras som “ingenting är omöjligt”, och efter det här så vågar till och med jag tro på att bucklan ska till Rom i maj.

Kärleken till den eviga staden och laget As Roma är något vi Romanisti bara förstår.

Ti amo Roma!

Il Migliore: Matchvinnaren Manolas? Dzekos mål, dominans och arbetsinsats? Di Francescos exceptionella matchplan? Jesus som fullständigt plockade plockade bort världens bästa spelare Lionel Messi? Alissons nolla intakt i Champions League? Nä, listan kan göras oerhört lång, men Daniele De Rossi, Il Capitano som styrde och ställde på mittfältet som en gladiator var matchens gigant med hans mål och assist.

Grazie Roma!