Roma - Benevento 5 - 2
Roma - Benevento 5-2 ett resultat som mest visar hur svaga Benevento var än Roma starka.
Inför kvällens match hade Mister Fonseca uttalat sig kring en rad saker, som transfers och att klubben inte har en sportchef. Sådana uttalanden har inte gått hem hos de amerikaner som var här tidigare och lär inte gå hem hos de nya heller då de sannerligen jobbar under radarn och inte vill tvätta sina underkläder offentligt. På den andra tränarbänken återfanns storebror Inzaghi, Pippo och på planen fanns några Romabekantingar i Caprari och Falque.
Så till matchen som inleddes med ett förväntat scenario där spelet var förlagt runt Beneventos straffområde. Bästa läget för mål var en frispark så där halvlångt utanför bortalagets straffområde, men tillräckligt för oss som följer Roma att veta att Pellegrini verkligen inte borde gå för skott med sin lama skottfot. Alla långa spelare hade lufsat upp, men ändå ”testade” Pellegrini att gå för det själv. Hans skott trillade dock ner en bra bit bakom Montipo’s målställning efter att ha svävat omkring som en tappad heliumballong. Benevento försvarade sig kompakt, men när de väl anföll gjorde de det med typ 6 - 7 spelare. Detta skulle ge utdelning framåt, men sedermera även resultera med några enkla bollar i eget nät. Caprari, den gamla romasonen, bröt in från sin vänsterkant och drog på ett skott som träffade Ibanez smalben och sen fick den där ”perfekta” otagbara bollbanan som en förgäves sprattlande Mirante försökte tippa undan. 0 - 1 efter 5 minuter, typiskt. Typiskt också att när Mkhitaryan kom runt och spelade in bollen så fanns ingen på rätt plats. Precis så stressade och desperata som bara romatifosi kan bli så blev våra spelare det på planen också. Huvudlöst anfallsspel där vi blottade oceaner för bortalaget att snabbt ställa om på.
Vi fick ett gäng hörnor som Pellegrini slog, men problemet var väl inte hörnorna i sig, utan spelarna som helt utan självförtroende skulle försöka nicka in bollen. En som inte heller hade det så lätt var domare Ayroldi som gång efter annan visade prov på usel speluppfattning (åt båda hållen ska tilläggas) då han blåste frisparkar trots enorma fördelar i spelet. I minut 23 var det nära 0-2 efter en grov felpassning. Backlinjen stod vid denna tid av matchen på hälarna och halvsov och anfalls spelet var lika snabbt som sniglar på en grusväg. Endast de trognaste fansen satt kvar vid sina tv-apparater då bortalaget gjorde allt för att man skulle bli heligt förbannad. Visserligen var det ”taktiskt” rätt att dryga ut tiden och dra ner tempot med ca 15 extra sekunder vid varje spelavbrott, men reklamen för Serie A var av sämsta märke. Vi å´ andra sidan gjorde inte mycket själva för att ändra det. Så hände det dock till slut, att Roma fick in en boll i bortanätet efter att Caprari trillat lätt vid ett uppspel, men Roma för en gång skull körde snabbt passningsspel. Dzeko till Mkhitaryan vidare till Spinazzola, sen Pellegrini och sen till dagens i särklass bästa spelare Pedro som sköt in ett välplacerat skott till 1 - 1. Minuter senare blev Ibanez felaktigt varnad när Dabo släpade med benet och på den efterföljande frisparken gjorde bortalaget en ”juventus”, dvs la en frispark kort i ett bra inläggsläge, tappa boll, för att sen få ett mål i nacken. Mirante fick tag i bollen och sparkade snabbt ut den till Mkhitaryan som sprintade fram längs högerkanten. I perfekt läge spelade armeniern bollen på fel sida om Caprari och friställde Dzeko som sköt en bredsida inte helt otagbart förbi bortamålvakten. Mkhitaryan hade också en boll inne i nät precis innan paus, men det blev märkligt ”bortVARat” efter offside på Spinazzola. Falque, som man sett under många säsonger i Serie A, bl.a. hos oss gjorde en väldigt slät figur och blev mycket riktigt utbytt redan i paus mot broder Insigne. Efter några inledande skottförsök av Spinnazola och Mkhitaryan gick matchen åter in på ”snooze-läge”, men som vi alla vet är vi experter på att ställa till saker för oss själva. Denna gången var det Veretout som hårresande missade en mottagning efter passning från Mirante. Bollen stack ifrån fransmannen och när han gjorde ett försök att rädda situationen sparkade han först iväg bollen och trampade sen den pressande bortaanfallaren på foten (en favorit i repris från matchen mot Juventus på hemmaplan). Jag kan inte acceptera det beslutet då han spelare bort bollen i den första situationen. Efter lite palaver drog Lapadula iväg straffen, men inte bättre än att Mirante kunde rädda, men på returen var han chanslös. Nu följde en period av ångest där man funderade på varför man överhuvudtaget kollade vidare på matchen med tänkte på att mår mentalt dåligt. Uppspelen var huvudlösa, viljan, glädjen och passionen bortblåst, kvar fanns bara ett impotent hemmalag mot ett klasslöst bortalag, där Pippo´s alla filmtrick under hans karriär praktiserades av det vitklädda bortalaget. Lapadula fick ett totalt friläge, men Mirante var snabbt ute och stängde alla möjligheter för ett målskott. Sen från ingenstans kom en djupledsboll för Pedro att löpa på och så klart kom Montipo ut helt fel i situationen och fällde den lille spanjoren. Straff? Ja, enligt domaren, men den var synnerligen billig, i samma klass som bortalagets tio minuter tidigare. Veretout var säkerheten själv, men totalt sett så var detta en av hans sämre insatser på väldigt länge.
Santon fick lämna plats för Bruno Peres och Veretout för Villar med kvarten kvar och Dzeko missade från 2 meter efter hörna när han träffade målvaktens ben. Minuter senare kunde dock inte Dzeko missa då vi efter ännu en omställning kom 3 mot 0 efter en framspelning från Villar till Mkhitaryan som fri med målvakten osjälviskt passade bosniern fram till öppet mål. Partita finito! Charles Perez och Kumbulla fick lite grästid när Pedro och Ibanez byttes ut med några få minuter kvar. En som jag ofta är kritisk mot är Pellegrini, men i den andra halvleken var det faktiskt han som spelade enkelt, krigade och lyfte laget när det behövdes som mest. Mkhitaryan drog en raket högt över i fint läge och Mayoral blev den fjärde spanjoren av fem att få spela när han bytte av Dzeko som fick stora applåder av den fåtaliga publiken. Matchen avslutades med att Perez från egen planhalva rusade förbi flertalet motståndare, vek av och mycket snyggt placerade in slutresultatet till 5 - 2.
Pedro är nämnd och Pellegrini´s andra halvlek, men även Mancini var mycket bra i kväll. Man måste väl ha förståelse för att spelarna inte alltid är supermotiverade när man ska möta ett Benevento som inte på långa vägar kunde bjuda upp till dans, det helt meningslösa landskampsuppehållet och det kommande helt galna spelschemat som väntar oss. Tre veckor i rad ska vi spela Europa League och så klart även på helgerna spela i Serie A. För en gång skull ska vi spela nästa match i liga på måndag så vi får rimligt med tid att slicka såren efter torsdagsutflykten till Schweiz.
