Roma - Cagliari
3 - 2

Roma - Cagliari 3 - 2, en blytung seger innan uppehållet

Precis när vi höll på att tappa matchen hade vi en effektiv period där vi fick in två mål inom en kort tidsperiod, vilket i slutändan avgjorde matchen.

Lite rotation blev det idag när Spinazzola inte kunde vara med alls och Pellegrini inte kunde vara med från start. Mest märkbart var det förstås att Spinazzola var borta och Bruno Peres är inte en spelare som trivs till vänster. DiFra ställde upp med ett starkt lag, men hade otur med Rog som skadade sig direkt i inledningen och tvingades att byta. Cagliari startade organiserat och lade mest fokus på att inte gå bort sig i defensiven. Roma tog ledningen efter att Karsdorp stått för ett inspel som Villar skarvade och som med lite tur letade sig fram till Veretout som med ännu mer tur fick på ett skott som var en halvträff, men som fick en båge på bollen som Cragno varken kunde läsa eller rädda. Cagliari försökte penetrera Roma genom att slå långbollar från egen planhalva, men Christante låg rätt och tog hand om de flesta bollarna. Offensivt var det Villar för hela slanten och han styrde och ställde mest hela tiden. Efter 20 minuter fick Christante sitt obligatoriska gula kort efter en onödig stötbrytning 10 meter in op offensiv planhalva. Minuter senare slog samme man dock en grym djupledsboll till en fri Pedro, men han sköt inte bättre än att Cragno i bortamålet kunde rädda. Kanske Pedro skulle lobbat i det läget i stället? På något vis kändes det som om Roma var ”passivt” dominerande, men något synligt spelövertag hade vi inte. Pedro kom i ett kontringsläge lite senare, men passade helt tokigt. Bruno Peres kom upp på ”sin” vänsterkant och slog faktiskt ett bra inlägg med vänstran som nickades till hörna som blev resultatlös. Strax därefter borde vi tagit ledningen efter att Pedro slagit en perfekt frispark som Christante nickade precis under ribban, men tyvärr rakt mot Cragno som tippade bollen till en ny hörna. Sedan var det dags för Circus-Bruno Peres. Flertalet gånger passade han inåt i banan eller kastade inkast inåt i banan med minsta möjliga marginaler och i bland utan marginaler alls. Detta visste förstås Cagliari och det var mest turen och inte skickligheten som räddade oss från baklängesmål. Detta är just det som gör att han inte känns pålitlig och denna ”Brasseskola” gör en både nervös och följden kommer bli ett förkortade liv för oss romanista. Cagliari fick några frisparkslägen som vi dock försvarade oss säkert på. Joao Pedro i bortalaget blev allt mer frustrerad och tjurig och hade en förmåga att trilla lägg efter varje sammanstötning. Även Mkhitaryan slarvade med en passning på egen tredjedel och det är väl nu allmänt känt att lättast att göra mål på oss är att rusa upp med mycket folk och sätta hög press, för vi ska under alla omständigheter spela oss ur precis alla situationer. Strax efter halvtimmen spelad kom bortalaget fint fram på sin vänsterkant och inspelet nådde så när en fläkandes Simeone, tur för oss där och på omställningen fattade Pedro åter igen ett felbeslut och han har totalt tappat det fina spel han presterade under inledningen av säsongen. Nu var det åter dags för en försvarare att få ett gult kort efter en onödig fällning. Mancini efter att ha gett Joao Pedro chansen att återigen trilla lätt. Intressant var också alla de höga bollar vi slog mot Pedro som inte hade skuggan av en chans att vinna någon av de luftduellerna.Precis innan paus hade vi dock ett positivt samspel mellan Bruno Peres, Dzeko och slutligen Pedro, men hans skott blockerades bort. Cagliari höll på att få en kvitteringschans efter att Dzeko felbedömt sin dribblingsförmåga när han tappade boll i offensivt straffområde och ”sålde” typ halva laget. Efter ett inspel från sidan dunkade dock en bortaanfallare bollen högt över från ett farligt läge. Tyvärr tappade vi den passiva dominansen efter hand som halvleken rullade på och det var allt annat än roligt att kolla på.

När den dra halvleken drog igång var det med samma startelva som i matchens inledning. Tydligt var dock att DiFra ville att Cagliari ville pressa våra bollhållare på vår planhalva betydligt hårdare. Man satt med hjärtat i halsgropen hela tiden och man befarade/visste att det inte skulle hålla för evigt. Dock var det vi som fick en fin chans efter att Christante snyggt vunnit en duell som sista spelare och sen passade Veretout som sen passade vidare bollen till Mkhitaryan som tyvärr bara tittade ner och inte såg den perfekt löpande Pedro, utan i stället missade han sitt skottförsök totalt. Pedro skulle dock få sin chans då han blev totalt frispelad med återigen testade han en chip och återigen stod målvakten bara kvar och fick bollen i skopan, skitdåligt! Med tanke på vår första halvlek och även starten på den andra så undrade man varför Mister Fonseca inte agerade. Vad skulle krävas mer? Det var ju inte så att vi hade ett gäng juniorer på bänken bara. I 55:e minuten fick vi dock ett utmärkt frisparksläge efter att Mkhitaryan blivit fälld. Samme man sköt frisparken, men den gick via muren till Cragno i bortamålet. Efter den chansen till hemmamål tog sig bortalaget samman och skapade ett minigrepp som vi inte kunde ta oss ur. Romaförsvaret var i panik och nu sparkades det bollar i alla riktningar. Återigen spelades en boll snett inåt bakåt och denna gången sköt Simeone precis utanför den bortre stolpen. Mancini bjöd på en indianare och fri gata för Simeone, men han sköt över. Över sköt inte Joao Pedro när han fick chansen i det Romerska hönshuset, utan han kunde rättvist pricka in 1 - 1 via den bortre stolpen. Kalabaliken fortsatte och nu varnades även Kumbulla för en foul. Hela den centrala backlinjen var nu varnad och det kändes som om ingen av dem fick någon ”träff” på bortalagets anfallare. Man undrade om Fonseca hade nickat till för det var uppenbart att det var i försvarslinjen som saker och ting inte fungerade. Cagliari öste på och nu var det endast turen som räddade oss när Simeone nickades en frispark i ribban och ut. Så äntligen kom då ett byte och det blev faktiskt två när Pellegrini ersatte Pedro och Ibanez ersatte Kumbulla. I denna period av matchen var det sorgligt att se våra båda ytterbackar, men vi hade ju tyvärr inte mycket att sätta in. Calafiori och en för första gången uppkallad Santon uppfattades mest som marionetter och fyllde bara upp två platser på bänken. Felpass, på felpass på felpass, man visste inte om man skulle bli uppgiven eller förbannad. Oorganisationen fortsatte och när bortalaget fick en frispark i farligt läge ställde sig Christante i muren, man häpnar över den manövern och i alla fall jag undrar om tryckfelsnisse varit framme och markerat fel i matchpärmen. En som däremot inte sällade sig till den sämre skaran var Villar som i detta skede av matchen var helt magisk och framstår mest som ett rent fynd med tanke hans övergångskostnad. Jämförelse med Diawara så har han bättre fötter individuellt, han är yngre och han upptar ingen icke-EU-plats. Vår Guinean ligger nog ”bra” till för en försäljning i januari. Fransmannen Veretout kom i en framstöt, men hans vänsterskott gick rakt på Cragno. Sen från ingenstans drog Ibanez iväg en perfekt passning till Karsdorp som gjorde en magnifik förstatouch, kom runt på kanten och serverade Dzeko öppet mål till 2 - 1, kanske bosnierns enklaste mål i karriären? Christante hade nu spelat färdigt och likaså Mirante som verkade ha sträckt sig i baksidan av låret. Smalling gick in i backlinjen och Pau Lopez i målet med raka byten. Bruno Peres bjöd sen på en felpassning ”De Lux”, men ännu en gång redde det ut sig för oss. Vi ställde om och fick en hörna som Pellegrini slog lång mot Smalling som nickade fram Mancini som hur elegant som helst styrde in sin nick in i målet till 3 - 1. Dzeko fick nu ge plats för Mayoral för Romas sista byte och Villar som var vår absolut bästa spelare mopsade upp sig mot Joao Pedro och visade att han inte tänkte vika ner sig för provokationer. Vi fick sen ett gyllene tillfälle att döda matchen efter ett samspel mellan Mkhitaryan och Bruno Peres där den senare slog ett snabbt och hårt inlägg som Mayoral inte hann hoppa upp och nicka in utan nicken gick i stället över. Ibanez var som vanligt stark i löpduellerna och precis när man kände att vi hade kontroll på matchen fick bortalaget straff efter att Joao Pedro listigt stuckit fram benet i en ganska ofarlig situation inne i Romas straffområde och Villar lite klumpigt fällde brassen som sen själv förvaltade straffen säkert. Nu skulle det trots allt bli en nagelbitare de sista 4 tilläggsminuterna. Cagliari försökte, men Smalling gjorde några stabila ingripande och till slut hördes domare Pairettos pipa ljuda tre gånger, gött!

Ett tröttkört och slitet Roma lyckades spela hem tre mycket viktiga poäng efter utklassningen i Bergamo senast. Nu kan vi slicka såren och fira jul och nyår i lugn och ro. Ledningen borde kanske agera då det gäller våra ytterbackplatser som inte på många år innehafts av stabila spelare förutom Spinazzola möjligtvis då.

Buon Natale Ragazzi!