2020-07-19 21:45

Roma - Inter
2 - 2

Roma - Inter 2 - 2 och tyvärr två bortslarvade poäng

Roma - Inter 2 - 2 och tyvärr två bortslarvade poäng

En toppmatch i Rom, men utan publik kunde inte inspirera spelarna till någon större underhållning. Trots ledning i slutminuterna slarvade Spinazzola med bollen och kapade slutligen en Interspelare till en helt korrekt dömd straffspark. Lukaku jämnade ut matchen målmässigt, men totalt sett över 90 minuter var det Roma som var klart mer spelförande.

När domare Di Bello blåste igång matchen var det nästan med chock man kunde konstatera att vi startade med samma elva spelare som vid den förra matchen. Smalling var tillbaka efter skada, men började på bänken. Zaniolo hade fått lite känning i sin ena vad på träningen i går och var inte disponibel. Man kunde för övrigt tänka sig att Spinazzola skulle vara lite extra taggad efter Milanodebaclet i vintras när han for upp till norr för att skriva på för blåsvart. Trots godkänd läkarundersökning krävde Inters ledning ytterligare undersökningar och då rann allt ut i sanden. 

Matchen då? Jo, inledningen var lite smånätt och tekniskt spel från båda lagen med mycket passningar längs gräset. Roma fick en hörna i den 4:e minuten som curlades in från vänster. Ibanez hölls fast lite av Gagliardini, men det var långt ifrån straff. Di Bello tog dock tillfället i akt att säga till italienaren att om det skulle hända igen och dessutom vara av lite grövre karaktär så skulle han inte tveka på att döma straff. En ny hörna blåstes för Rom i minut 8 och återigen curlades den in av Pellegrini. Handanovic var helt fel ute och bollen gick över honom till en helt fri Mancini som från nära håll inte lyckades styra ner sin nick utan den gick över. Roma fortsatte att hålla trycket uppe mot Inters backlinjen, främst mot Bastoni, men även passningsspelet av hemmalaget var överraskande bra. Men, så klart så var vi inte riktigt med på noterna när Inter spelade en boll i djupled längs sin högerkant (misstänkt offside) och Inter fick sin första hörna. Inter som själv spelar man-man vid defensiva hörnor möttes av vårt zonförsvar. När man sätter två spelare (Kolarov och Spinazzola) på bortre som inte är villiga att ta en kamp i luftrummet och motståndarna trycker upp med bl.a. De Vrij så får man räkna med problem. 0 - 1 på tavlan och det var inte ens en målchans egentligen, tungt. Minuten därefter smällde en bollförande Mancini sin armbåge i ansiktet på Martinez och den var inte vacker. 

Det var egentligen två lag som ville spela fotboll, men Inter (Conte) valde att krypa ner i skyttegravarna med sitt lag och gjorde det mesta för att få ner tempot i matchen. Spelet böljade på mittfältet och målchanser var lika sällsynta som en älg i Sahara. Från ingenstans bröt dock Mkhitaryan in från vänster och fälldes av Barella som fick gult kort. Ett mycket bra frisparksläge för en högerskytt, men Kolarov som inte satt en frispark på långt mer än ett halvår slog frisparken i pannan på Gagliardini i Intermuren. På den efterföljande hörnan sköt Mkhitaryan över i ett lite trängt läge. Barella som är en väldigt skicklig fotbollspelare trillade som en liten kyckling för minsta beröring. Oftast vinkade den för aftonen mycket skickliga domaren Di Bello upp honom, men även andra spelare i Inter testade Di Bellos syn vid flertalet tillfällen. Även vi gjorde så, men det var mest i andra halvlek och för andra förseelser. Dock får man villigt erkänna att Di Bellos optiker har gjort ett strålande arbete! 

Ibanez som fortsatt spelade centralt i mittförsvaret läste spelet föredömligt och har näst inpå imponerat under matcherna efter Covid-19 uppehållet. Även i kväll spelade han föredömligt och läste många passningar från bortalaget på ett utmärkt sätt. Framåt skapade vi inte mycket trots det tydliga spelövertaget, men med ca 10 minuter kvar av den första halvleken fick vi till ett fint anfall efter samarbete mellan Mkhitaryan och Spinazzola, men den senare fick inte ordning på kropp och boll så hans inlägg blev allt för missriktat. En märklig upplevelse var även det övertag som Bruno Peres hade på Bastoni där brasilianaren om inte lekstuga så i alla fall dominans. Diawara som dittills hade varit perfekt i sitt positions och passningsspel träffade Gagliardini otäckt med dubbarna i hans panna efter att italienaren i en närkamp fallit mot marken. Blodvite uppstod och sedvanlig bandagering krävdes. Innan halvleken var över hände inte så mycket mer än att vi först fick en hörna som Veretout slog till Spinazzola som nickade över i fint läge, men även ett kvitteringsmål av just nämnda Spinazzola. Upprinnelsen var en framspelning mot Martinez som Mancini bröt och bollen gick via Dzeko - Mkhitaryan - Dzeko igen och sen till en framåtälgande Spinazzola som bredsidade bollen förbi Handanovic och även en strax framför mållinjen förgäves kämpande De Vrij. 1 - 1, men nu blev det helt plötsligt VAR-granskning. Nu visste man typ att målet skulle tas bort därför att repriser visade att Mancini var på Martinez´s hälar. Amen, för hxxxxxx…

Efter granskningen godkände dock Di Bello märkligt nog målet och jag förstår att alla Interistas var tokiga, men det är väl inte detta man ska använda VAR till. En eventuell frispark vid mittlinjen. Amen hallå, ska alla situationer granskas i all oändlighet? Och hur långt tillbaka i tiden skall man gå, 5 sekunder? 5 minuter? Nä, hela VAR-grejen behöver göras om och göras rätt. Inget snack om saken, Inter skulle fått frispark i situationen som efter några sekunder ledde till kvitteringen. Mer upprörande är väl alla straffar som delas ut i alla situationer där vissa spelare nästa siktar på motståndarnas händer eller armar. Hur som helst, domaren dömer till slut och 1 - 1 blev halvtidsresultatet.

Flertalet spelare i Inter hade i kväll glömt broddarna, värst var väl Martinez som i inledningen av den andra halvleken mest låg ner hela tiden och tittade efter domare Di Bello. Precis som i den första halvleken var vi snabbast ur startblocken och Dzeko hittade fram till en i djupled löpandes Veretout. Handanovic läste situationen perfekt och var ute och dödade vinkeln för fransmannen. Samtidigt som Pellegrini fixade ytterligare en hörna funderade jag på vilken som är/var Contes spelidé. Jag kom inte på någon, förutom att han vill ersätta halva sitt lag till nästa säsong med nya spelare om nu det är en spelidé vet jag inte, men patetiskt är det när man har den truppen till sitt förfogande. När så klockan tickat upp mot timmen spelad så drev Mkhitaryan och efter ett mycket turligt samspel med Dzeko kunde vår armenier dunka in bollen förbi Handanovic från 5 meter. Om jag får ihop min matematik så var det hans 10:e mål för säsongen och det är klart godkänt med tanke på att han missade flertalet matcher under hösten pga olika skador. Som vanligt i italien så lämnar det lag som tar ledningen i en match över initiativet till motståndarna och det var precis det som hände. Nu var det vi som backade hem och spelade långbollar, främst mot Dzeko. Man kan säga vad man vill om den killen, men som targetspelare är det inte många i världen som slår honom. I kamp mot De Vrij och Skriniar hamnade han klart på plus, vilket är riktigt starkt. Pellegrini däremot hade ingen större lycka, men han ska ha credit för att han verkligen försökte och han jobbade hårt för laget. Passningar och offensiva beslut var dock tyvärr som det varit den senaste tiden, inte godkänt. Intressant är också Spinazzolas roll som vinge med trebackslinje i stället ytterback i fyrbacklinje. Precis som Bruno Peres så slipper han försvara lika intensivt och det passar honom helt enkelt mycket bättre. 

Nu började goda råd bli dyra för Conte och han chansade med ett trippelbyte där bl.a. Lukaku gick in. Fonseca avvaktade, men tvingades minuter efter Inters trippelbyte att ersätta Christante mot Diawara som antingen fick kramp eller möjligtvis problem med sitt under säsongen två gånger opererade knä. Detta blev ödesdigert då vi tappade all form av balans på mittfältet. Christante är ingen sittande mittfältare, han är en mezzala och inget annat. Han har inte förmågan att läsa spelet utan flyttar sig helt mekaniskt likt en robot som han fått lära sig under träningen. Samtidigt skickade Inter in sin 4:e avbytare och övertaget från bortalaget blev tydligare. Eriksen, som även han kommit in i den andra halvleken drog en frispark i en Romamur och minuten senare fick Pau Lopez ett gult kort efter att ha drygat ut tiden lite när han skulle lägga en frispark. Ibanez som matchats intensivt när vi haft flera försvarsspelare på skadelistan gick ut och ersattes av Smalling. Även Inter gjorde ett byte, sitt sista och nu var det väldigt många bolla mot Bengt, men det fungerade otroligt nog. Vi hade inte förmågan att sätta press på de spelare som slog dessa lite längre bollarna och vårt lag blev väldigt utdraget. Med lite drygt 5 minuter kvar ersattes Mkhitaryan av Perotti och Pellegrini av Perez. Vi hade tappat rörligheten i vårt offensiva spel och därmed så klart även vårt passningsspel. Det var i ett väldigt otacksamt läge av matchen som bytena kom, framför allt därför att varken Perotti eller Perez är särskilt duktiga på att förvara, eller ens täcka ytor defensivt. Nu var det dock ett individuellt misstag som skulle förstöra våra möjligheter till en fullpoängare. Spinazzola, som varit klart godkänd tidigare i matchen gjorde några aviga vändningar med bl.a. Moses i bortalaget, men vid den sista vek han vid egen mållinje inåt i banan (vilket man fick lära sig i P-10 att inte göra) i stället för utåt och i den dråpliga situationen som följde petade han först undan bollen med sin egen tåspets och sopade sen ner Moses med en i MMA väldigt fin lårspark. I fotboll blir det dock inga hurrarop för sådana tilltag och om det sker i straffområdet så blir det följaktligen straff. Lukaku var säkerheten själv och förutom en hemmahörna och en farlig bortafrispark hände det inte något särskilt innan slutsignalen. 

Fram till vårt ledningsmål spelade vi väldigt trevligt, men sen blev rädslan för att tappa ledningen starkare än viljan att vinna. Vi tappade initiativet i matchen och kanske blev det till slut rättvist med ett oavgjort resultat. Tyvärr märks det tydligt på spelarna då publikens frånvaro gör att hela atmosfären är mer eller mindre död. Vi får nu bara spela av de sista fyra matcherna i serien, varav tre är på bortaplan innan vi skall möta Sevilla i Europa League playoffet.

Forza!

Arne Holmgren2020-07-20 01:33:00
Author

Fler artiklar om Roma

Taktisk analys: Vad kan vi förvänta oss av Ivan Juric?