Roma-Lecce: “Aldrig varit med om ett sånt stöd”
"Den här segern är för supportrarna. Jag har tränat sex-sju lag och jag har aldrig varit med om ett sånt stöd ända in i slutet när laget håller på att förlora på hemmaplan", säger Mourinho på slutvisslan efter att Roma vänt 0-1 till 2-1 på tilläggstid.
"Giallorossa con la lupa sopra il petto, io di amarti non la smetto, sei la squadra del mio cuor! Non mollare, anche se poi giochi male, torneremo qui a cantare, per la squadra del mio cuor!"(Gulrött med vargen över bröstet, jag slutar inte älska dig, du är laget i mitt hjärta! Ge inte upp, även om du spelar dåligt, ska vi komma tillbaka och sjunga för laget i mitt hjärta.)
En relativt ny ramsa i Curva Sud som förklarar bättre än något annat mentaliteten hos Romasupportrarna. Oavsett hur det ser ut, oavsett om Roma ligger under, så stöttar de alltid laget. Det är relationen som detta Mourinho-ledda Roma har skapat med sina supportrar. Och det är oerhört vackert.
När klockan började ticka upp mot 90 och det stod 0-1 på resultattavlan började jag tänka på hur man skulle summera denna match. Jag tyckte faktiskt att prestationen fram till Lecces 0-1 såg ganska bra ut.
Försvaret var samspelt. Llorente växer in i kostymen mer och mer för varje match och N´Dicka fortsätter ta steg i rätt riktning. Bove och Cristante vann kampen på innermittfältet. Dybala såg pigg och fräsch ut trots att det var första matchen efter skadan. Kantspelet fungerade helt okej. Auoar gjorde en av sina bättre insatser och Lukaku var lika nyttig och oumbärlig som han alltid är. Det var bara den där lilla, men ack så viktiga, detaljen att göra mål på chanserna som saknades.
Istället var det Lecce som straffade Roma. Vindsnabbe (och starke) Banda tog sig förbi Mancini och Llorente och serverade Almqvist som placerade in 0-1 till gästerna efter 72 minuter.
Roma skapade en del kvitteringschanser men det var snarare gästerna som var farliga i omställningsspelet, än att Giallorossi radade upp chans på chans i jakt på kvittering.
På tilläggstid vaknade dock Roma till. I 91:e minuten tog sig inbytte Zalewski förbi på kanten och slog ett precist inlägg till Azmoun. Iraniern fick en drömträff med huvudet, som inte ens en storspelande Falcone i Leccemålet kunde stå emot.
På tal om Falcone, så sökte Mourinho upp den storspelande romaren och romanistan i bortamålet efter matchen:
“Det är tredje gången jag spelar mot dig och du räddar alltid allt.”
Falcone själv var smickrad över mötet med il mister:
“Jag blev jätteglad över hans ord”, berättade Falcone innan han fick kommenterade straffräddningen.
“Jag har studerat Lukaku. Det är en ära att få rädda en straff från honom, och mot mitt favoritlag. Sedan jag var fyra år har jag drömt om att få spela här. Jag har ambitioner att spela i en toppklubb. Den här säsongen blir mycket viktig för mig. Vi får se vad som händer. Nu tänker jag på Lecce”, säger den 28-årige romaren (som för mig är mer än välkommen att utöka skaran av romare i laget till nästa säsong).
Bara tre minuter efter kvitteringen fastställde Lukaku den makalösa vändningen när han, framspelad av Dybala, flyttade på sin back, vände runt och avslutade i nättaket, innan han drog av sig tröjan och spände musklerna framför ett vilt firande Curva Sud.
Det går inte att med ord beskriva vad denna vinst betydde för självförtroende, entusiasm och tillförsikt för framtiden. I rena poäng betydde den tre blytunga, som gör att Roma tar sig upp på sjundeplatsen, en poäng från Europa League och fyra poäng från Champions League.
“Non mollare, anche se poi giochi male, torneremo qui a cantare, per la squadra del mio cuor!"