Roma - Milan
1 - 2

Roma - Milan 1 - 2 efter en riktigt svag hemmainsats

Milan var sammanlagt det bättre laget, men vi fullkomligt bjöd dem på deras båda mål. Domare Guida och vem de nu var som satt i VAR-rummet hade dock ingen helt lyckad match. Kanske det är så att Milan får straffar när de ska ha, men andra lag får det inte. 17 straffar eller vad det är i ligan, tvåa där ligger på 6, man undrar…

Detta var en 6-poängsmatch och en kanske helt avgörande tillställning i striden om CL-plats, men trots vikten av matchen fortsatte Fonseca envist med att spela Villar från start trots att Diawara visat att han är tillbaka på allvar. Skadeproblemen fanns kvar i backlinjen och ännu en gång fick Christante spela där ihop med Mancini och Fazio. Hela den första halvleken var som ett enda Milan-anfall och det kändes som om vi endast hade 8 spelare på planen. I tredje minuten låg bollen i hemmanätet för första gången efter en kort hörna, men det var offside två gånger om så det underkändes. Två minuter senare fick Pau Lopez ett otacksamt tillbakaspel av Fazio, men i stället för att klappa iväg bollen direkt studsade bollen ifrån honom efter hans ”mottagning”. #11 var snabbt framme och chippade, men spanjoren rädde upp sitt misstag. #11 försökte sig sen på att klacka in bollen, men det försöket smet halvmetern utanför. Vi var helt vilsna i pannkakan och såg ut som skolpojkar mest hela tiden. Villar tappade boll efter att Fazio passat honom och Milan fick öppen gata. Rebic kom fri, men passade osjälviskt till #11 som gjorde satte in bollen i tomt mål. Dock var det tydlig offside så även det målet dömdes korrekt bort. Nu trodde man vi skulle vakna, men icke, vi körde vidare i vår Törnrosasömn och ingen tog tag och manade på laget. Ingen Radja, ingen Strootman, ingen Mexes eller De Rossi, bara ett gäng snälla korgossar. Redan här fick jag ytterligare vatten på min kvarn för att Diawara inte var med och värre skulle det bli. Ny felpassning, denna gången av Veretout och Milan rusade fram och sköt två skott nära målet, men som båda turligt blockerades bort. I detta skede av matchen borde vi legat under och det med två mål minst! Rebic sköt ännu ett skott som Pau Lopez rädde till hörna med fingertopparna. Var fanns grintan? Fonseca talade vädjande till spelarna på planen, men i alla fall jag hade förväntat mig åtminstone att han skulle sparka eller kasta några vattenflaskor. Man förstår att vi inte vinner mot lagen i toppen av tabellen. Vi är inte sämre än dem, vi har bara ett uselt mindset som aldrig kommer att fylla på vårt prisskåp. Senaste tillskottet där var när vi fick ställa in det där Pinjeträdet efter att vi slagit Real i en försäsongsmatch för några år sedan.

Vi kom i alla fall upp och fixade en hörna av Mancini som dock blev helt ofarlig. Milan var precisa i sin press, organiserad och genomtänkt, vi spelade så naivt som vi brukar och det kan inte vara svårt att läsa in sig på våra passningsmönster. I den 22:a minuten hade vi dock tillstymmelse till målchans efter att Pellegrini samarbetat med Mayoral som nickade ner till en framstörtande Veretout. Fransmannen var hårt trängd och hans skott hamnade därför rakt på Donnarumma. Villar fortsatte att ta för många tillslag och vid varje tillfälle han fick bollen skulle det vändas och vridas. Jag skickar en hälsning från Sverige och hoppas att Villar läser detta, spel enkelt någon gång och låt bollen göra jobbet! Det var inte bara Villar som hade det jobbigt, i stort sett ingen förutom Mancini och Spinazzola missade mer eller mindre varenda passning eller mottagning och tankarna verkade vara någon helt annanstans än på kvällens match. Milan hade ju inte ett starkt rutinerat lag, utan de hade säkerligen en yngre medelålder än oss, så det kortet kunde vi inte lägga ut eller skylla på. I 26:e minuten fick Milan ännu en hörna och denna gång nickade en helt ensam Kjaer i ribban. Vi ställde om och strax därefter hade vi en sekvens av ja, åtminstone någonting. Pellegrini bombade in ett inlägg som skapade kaos i Milans straffområde och de fick rensa bort den möjligheten till hörna. Pellegrini lade den med utåtskruv och Mancini vann sin duell och nickade fram bollen till Mkhitaryan som i sin tur nickade in bollen i mål. Målet blev dock helt korrekt bortdömt för att Mancini gick allt för hårt fram i sin duell och tröskas ner en bortaförsvarare. Strax därpå blev Veretout frispelade från mittlinjen, men på en 50-metersrush orkade han inte hela vägen utan stöp för egen maskin strax utanför straffområdet. Hernandez spelade fram Rebic som på nytt tvingade fram en bra räddning från Pau Lopez till ännu en hörna. Spelet böljade fram och tillbaka, mest tillbaka dock och Milan låg på för ett ledningsmål. Deras nummer 56 testade Pau Lopez ytterligare en gång, men spanjoren gjorde en ny räddning till ännu en hörna.

Strax därpå fick löpte Pellegrini snyggt i djupled, men hans vänsterskott täcktes. Bollen kom dock tillbaka till italienaren som dock ännu en gång fick se ett skott blockeras bort. Vi hade några anfall nu som inte var glödheta, men i alla fall ljumna. Karsdorp passade fram till Mkhitaryan som var misstänkt offside, men det spelade ingen roll för hans chip hamnade utanför målet. Minuten senare presenterade sig Fazio och det var inte på ett positivt sätt. Calabria fick felvänd en passning enda ute vid spetsen av straffområdet och vår argentinare gick klumpigt in i duellen och trampade på hans fot. Guida lät spelet fortgå, men blev tillkallade av VAR-domaren och dömde korrekt straff. Tyvärr visades ingen vinkel på om det var innanför eller utanför straffområdet, men straff blev det. Kessie var säkerheten själv och bortaledningen var ett faktum. Under de sista minuterna hade vi boll inne i Milans straffområde, men våra spelare valde att antingen driva- eller passa ut bollen i stället för att kunna få en straff själva.

Summeringen av den första halvleken var att Milan hade spelat den klart bästa fotbollen efter att ha skapat många målchanser. Deras mål de gjorde skulle dock aldrig ha inträffat, utan det får den rutinerade Fazio helt själv ta på sig efter sitt orutinerade ingripande.

När den andra halvleken visslades igång var det med samma 11 hemmaspelare och i alla fall jag var väldigt förvånad över att inte få in Diawara för att stabilisera det defensiva mittfältet. Man vill ju att Veretout ska löpa framåt i banan, så i alla fall i denna matchen behövdes en mer rutinerad och mer enkelt spelade Diawara än Villar. Fotbollsmatchen fortsatte att vara mer som en tennismatch, där bollen flög än från den ena planhalvan till än den andra. Hernandez fick ett skottläge efter en rad hopslag som alla gick Milans väg, men hans skott strök endast tätt utanför Pau Lopez stolpe. I motanfallet därefter passade Spinazzola i sidled till Veretout som från snyggt från straffområdesgränsen placerade in kvitteringen utom räckhåll för Donnarumma.

Nu trummade vi på för ett ögonblick och det var riktigt nära att Veretout hittade fram till Mayoral djup inne i Milans straffområde, men deras sista back kom emellan i sista stund. Fazio som vid straffen i den första halvleken gick gult kort levde lite (mycket) farligt när han vid några tillfällen gick ovarsamt in bakifrån i några dueller.

Sedan kom målet som avgjorde matchen. Pau Lopez hade bollen vid fötterna och flera Milanspelare pressade högt. Dock var spanjoren i målet inte hårt pressad utan han försökte sig på en passning ut mot vår vänsterkant vid mittlinjen i stället för att riskminimera och bara dra den långt. Så klart gick bollen rakt i gapet på en Milanspelare och efter två passningar kunde Rebic vända bort Mancini och väldigt pricksäkert bomba i 1 - 2 via bortre stolpen.

Nu agerade Fonseca och Fazio fick ge plats för Bruno Peres. Eftersom Spinazzola var i stort sett vårt enda hot framåt fick Karsdorp flytta in som mittback till höger och Mancini fick spela till vänster. Sen kommer korgossetakterna fram från hemmalaget när Rebic fick en skada. Det var ingen huvudskada, utan en vanlig sträckning, men då spelar vi ut bollen trots att vi hade ett lovande anfall på gång. Villar fick med 20 minuter kvar ge plats åt El Shaarawy och Pellegrini flyttade därmed ner ett steg. Vi försökte tappert, men saknade udden i anfallen. Bruno Peres spelade fram till Mkhitaryan inne i Milans straffområde och där inne vände han bort Kessie, men hans skott susade en decimeter över Donnarummas ribba. Pau Lopez gjorde ännu en fin parad en stund senare efter en bortafrispark och minuten senare, med 10 minuter kvar, gjorde Fonseca sitt sista drag. Ut gick Veretout mot Diawara och Mayoral mot Pedro i ett sista desperat försök. Försöka gjorde vi, men efter att Mkhitaryan först försökt med ett skott pressade han Hernandez som bara täckte bollen precis framför eget mål, men vår armenier lurades inte utan lyckades peta undan bollen till eget läge, men Milanbacken höll först Mkhitaryan och sen tryckte han ner honom. Att det inte blev straff för oss var ingen annat än en skandal från Guida och nu tappade han matchen totalt. Vi ska vara så ordentliga och trevliga och acceptera alla beslut hur de än går, men kom igen nu! Milans straff var inget att säg något om och säkert flera av deras straffar under säsongen har varit självklara. Skillnaden måste dock vara att när andra lag borde få självklara straffar så blåses de inte. Inte ens VAR tog upp situationen för granskning och den italienska fotbollen är vad den alltid har varit, en näringskedja där så kallade storklubbar alltid får de där avgörande domsluten med sig, domsluten som påverkar resultatet. Det enda som hände var att Mkhitaryan fick gult kort för vad vet jag inte. Nu blåstes det inte för någonting längre och fällningar och tröjdragningar tilläts friskt. Milan gjorde nästan mål från 50 meter efter att Diawara löjligt tydligt hade blivit dragen i tröjan utan signal och Pau Lopez precis hann tillbaka och tippade bollen till hörna precis under ribban. Pellegrini fick gult kort efter ytterligare protester och Guida var inte särskilt populär i hemmalägret. Efter alla möjliga spelavbrott, byten, skador VAR-granskningar och maskningar lade Guida till pinsamma 4 minuter, skämmigt! Vi vaskade fram ytterligare en chans i den 94:e minuten där först Pedro och sen Mkhitaryan försökte sig på avslut, men det ville sig inte i kväll.

Det handlar inte om att förtjäna att vinna matcher, man måste göra det som krävs. Pau Lopez var väldigt bra totalt sett idag, men han får ta på sig Milans andra mål. Fazio gjorde inte bort sig, han har trots allt inte spelat många matcher under säsongen och naturligtvis lite rostig, men hans ingripande vid straffsituationen mot Calabria var oförlåtlig. Vi spelade inte bra och Milan skapade långt fler chanser än vi och borde vunnit med flera mål, tyvärr fick vi inte chansen att skjuta den straffspark vi skulle fått, med Guida och hans VAR-kompisar var inte ärliga i den situationen.

Fonseca får ta sin del av kritiken när han i match efter match som gäller något spelar med Villar i stället för Diawara när motståndet är starka centralt, men samtidigt ska portugisen ha cred för sina byten i den andra halvleken för de förändrade spelet till det positiva.

Spinazzola vann klart och tydligt kampen mot Calabria och var vårt absolut största hot framåt. Mancini var grym idag igen och han är vår absolut bästa försvarare under denna säsongen.

Fidelis ad mortem!