- -
Roma - Napoli 2-0: Sanlösa åttonde raka
Det spelar ingen roll om Åslund anser att Roma bara har tur och ifrågasätter vår form, det spelar ingen roll om vi under gårdagskvällen stundtals är utspelade av ett ljusblått Napoli, det spelar ingen roll att vissa så kallade "nyckelspelare" tvingas bryta, är skadade eller avstängda. Det som spelar någon roll är att när domaren för pipan till munnen och blåser av för full tid på ett fullsatt Olimpico så har Roma besegrat Champions League-aspiranterna och "Serie A:s starkaste lag" Napoli med två
Som vanligt så är det med viss skepcis man läser startuppställningen och med en klump i magen att är det den här matchen som Roma ska tappa sina första poäng eller rent utav förlora. Om vi börjar släppa in mål, hur många mål släpper vi in?
Så kommer spelarna ut, Totti och De Rossi har väl aldrig sett så samlade och fokuserade ut för uppgiften som den här fredagskvällen i den eviga staden . Stadion kokar, inte minst tack vare de tillresta supportrarna från Neapel.
Matchen startar och Roma spelar försiktigt och metodiskt men absolut inte naivt, det syns tydligt att varje enskild spelare klädd i vinrött har fått strikta order av Garcia och det ser väldigt organiserat och välplanerat ut. Ingen sprakande tillställning inledande halvtimmen men några chanser åt båda håll där Pandevs chans fri mot De Sanctis lyser starkast men Morgan har bestämt sig, non shall pass. De Rossis konstnummer där han sedan rensar bollen centimeter från mållinjen är också av högsta kvalité. Gervinho gör som Gervinho vill det vill säga, springer - kopiöst mycket och snabbt vilket leder fram till en frispark i farligt läge. Pjanic förvaltar frisparken med precision och curlar upp 1-0 i vänstra hörnet bakom Reina och hela Olimpico exploderar i eufori.
Första halvlek är en halvlek där lagen känner på varandra, där kapten Totti tvingas byta pga kännigar i baksida lår och en hårt jobbande Boriello kommer in och verkligen gör jobbet.
I andra halvlek tar gästerna över mer och mer och ett mål hänger i luften för Napoli som spelar piggt och kvickt med bra kombinationer. Bra lag har tur sägs det (då kan vi inte ha varit särskilt bra senaste åren) och således tråcklar sig Roma ur den massiva Napolipress som pågår. Vid omställningarna är vi snabbt med och transporterar boll smart och snabbt men lyckas inte riktigt få ut allt i kontringarna. Gervinho går av efter en lårkaka och ersätts av Ljalic. Lite senare blir även den hårt jobbande Duracellkaninen Florenzi av och in kommer Marquinho. Cannavaro som orsakat frisparken som ledde till 1-0 blir otursgubbe igen när han försöker freda sig mot en av jättarna under kvällen, Boriello som faller och vinner en straff. Upp stegar den man som antagligen haft mest självförtroende matchen igenom - Miralem Pjanic och slår en iskall straff i samma hörn som frisparken. Cannavaro har fått rött och Napoli får lida slutet av matchen där Roma under en lång sekvens på ett tillslag bara står och passar bollen genom laget.
Sammanfattning: Den sanslösa formen håller i sig, lagbygget ser bara mer och mer harmoniskt ut under den trygga Rudi Garcia som verkligen har förändrat Roma och gjort att vi spelar med ett sällan skådat självförtroende och lugn. Uttropstecken för Castan, De Rossi (sanslöst bra) och Boriello. Skönt att Maicon är tillbaka och verkar ha hittat formen direkt. Inga superlativ räcker till, inga hyllningar är stora nog, detta är det lag vi hårt prövade Romanisti så länge har väntat på och förtjänat.
