Roma - Torino3 - 1
Roma - Torino 3 - 1, efter propagandaspel tappade Roma det mesta och det blev till slut en riktigt ful vinst
Efter att Singo i bortalaget lyckades dra på sig två gula kort redan efter 14 minuter blev så klart matchbilden helt förryckt av billiga frisparkar och mycket gnäll. Roma drog dit tre snygga mål, men bjöd in Torino på slutet och det hade kunnat sluta olyckligt.
Matchen startade avvaktande och båda lagen gjorde allt för att inte blotta sig. Torino fick en hörna efter en närkamp mellan Belotti och Smalling. Hörnan var bra slagen, men Pau Lopez var modig och avstyrde den möjligheten. Strax därpå kom Singo in i handlingen då han mycket fult kapade Mkhitaryan bakifrån vid en omställning. Redan där blev det ett orange kort som mycket väl hade kunna varit ett rött. Spinazzola som ännu en gång gjorde en riktigt bra match hittade in med ett lågt inlägg som letade sig fram till Bruno Peres vänsterfot. Den var dock inte laddad med något krut utan bollen rullade långsamt utanför den ena stolpen. Torino stack emellan och Belotti hotade med en nick, men lyckligtvis gick den skallningen mitt på Pau Lopez. Singo gick med dubbarna före i nästa närkamp med Spinazzola och eftersom han träffade vår italienare var det inte mycket mer för domare Abisso att hala upp det gula kortet för andra gången, vilket ledde till att bortalaget skulle få spela de avslutande 76 minuterna en man kort.
Nu gjorde Roma kaos med Torino som hamnade under belägring och sparkade bort bollar i panik i vilken riktning som helst. Främst kom inlägg och inspel från vår vänsterkant , men helt plötsligt kom en kontring där Belotti föll i en ”närkamp” med Bruno Peres som från ingenstans blev varnad. Man började nu misstänka att domare Abisso letade efter möjligheter att jämna ut antalet spelare för de båda lagen. Frisparken som följde blev plockpotatis för Pau Lopez. Mancini fick också ett gult kort, men där fanns inget att klaga på förutom att situationen utspelade sig 70 meter från vårt mål och måste anses som riktigt onödigt. Torino böt ut en anfallare mot välbekanta Ansaldi och nu radade bortalaget upp sig i ett defensivt 5 - 3 - 1. Mancini var högt uppe och vann en närkamp och smällde på ett skott som Milenkovic-Savic inte kunde hålla och efter lite flipperspel kom bollen ut till Mkhitaryan som pangade in 1 - 0 stenhårt via den ena stolpen. Matchbilden fortsatte med att Torino stod lågt och chansade med omställningar och vi tryckte på med hård press. Villar försökte styra spelet och fördelade bollar åt både höger och vänster. Spinazzola fick ett hyfsat skottläge efter inspel från Bruno Peres, med skruven gick åt fel håll med skottet så bollen smet utanför i stället för innanför stolpen.
Roma slutade med sin hårda press helt plötsligt och Torinospelarna blev lite självsäkra. Högmod går före fall sägs det, föll, det gjorde Dzeko efter att ha blivit krokad efter en grov indianare från bortalaget. Fällningen skedde precis innanför straffområdet och var synnerligen klantig. Veretout smög fram mot bollen och skickade in 2 - 0 hur säkert som helst. Nu kändes matchen som över och det var bara att hålla ut de sista två minuterna av första halvlek. I paus gick mina tankar i samma riktning som Fonsecas, nämligen att plocka ut de varnade spelarna Bruno Peres och Mancini för att inte riskera ett andra gult kompensationskort. Karsdorp och Kumbulla ersatte med raka byten och hemmalaget trummade vidare för ett tredje mål. Villar lyckades dra på sig ett gult kort i den 56:e minuten och som brukligt blev varnade spelare utbytta. In kom i stället Pedro och samtidigt byttes Dzeko ut mot Mayoral. Pellegrini flyttade ner ett steg tillsammans med Veretout, men Roma började märkligt nog i detta skede av matchen att tappa initiativet. Visserligen hade Veretout en målchans som blockades bort, men vassaste avslutet hade Torino som genom Edera bombade bollen från distans i ribban och ner cirka en meter utanför Pau Lopez mållinje. Lyckligtvis skulle vi lägga till ett tredje mål och detta var kvällens snyggaste. Efter en blixtsnabb omställning passade Mkhitaryan till Pedro som spelade bollen vidare till Mayoral som hittade Pellegrini som efter att ha lagt bollen till rätta smällde upp bollen rakt i krysset med vänsterfoten. 3 - 0 och en man mer, nu var det väl ändå kört? Men icke, Torino stretade emot hur fint som helst. Calafiori ersatte Spinazzola och precis därefter missade Ibanez en enkel passning och flera bortaspelare störtade mot vårt mål. Belotti sköt ett skott som Pau Lopez tappade rakt ut och på den returen uppstod tveksamheter och om det gör det i Belottis närhet brukar det sluta illa. Mycket riktigt så stack italienarens stortå fram och så var det hastigt och mindre lustigt 3 - 1 och lite nerv i matchen. Domaren gav nu bortalaget några riktigt löjliga frisparkar som med bättre precision hade kunnat såra oss. Tiden rann till slut ut för Torino, men applåder till dem som lyckades trycka tillbaka oss efter att vi avslutat riktigt krampaktigt. Calafiori kom helt fel in i matchen och drog även på sig en varning. Sista anfallet gick till Roma efter att Kumbulla hittat fram med en mycket snygg djupledspassing till Mayoral som helt ensam med målvakten försökte vänta in Pedro för att frispela honom. Mayoral väntade förgäves och när han till slut bestämde sig för att gå på eget avslut så kom ett Torinoben i vägen.
Jag antar att man ska vara nöjd med segern, men detta var en väckarklocka som behöver arbetas med. I typisk Roma-anda slutar vi spela fotboll när det känns klart. 2 - 0 i paus och en man mer ska innebära seger och hållen nolla. Men vi älgar på och går i fällan, både Calafiori och Karsdorp var uppe på slutet och de hamnade på den bortre sidan sett från sin utgångsposition. Säga vad man vill om en klubb som Juventus, men att bjuda på minsta chans för motståndarna ligger inte i deras DNA. Vi känns mer leksna och har en helt annan attityd och så har det alltid varit. Man kan slå ett snabbt ögonkast i respektive klubbars prisskåp så ser man vilket sätt som vinner pokaler och vilket sätt som vinner hjärtan. Klart man vill att sitt lag ska spela med hjärtat, men en och annan pokal hade också varit trevligt!
Hur som helst så är vi med där framme och till helgen kommer ett riktigt elddop mot seriens kanske mest vältränade och mest fysiska lag, Atalanta. Fonseca har också fått ett epitet om att inte vinna mot de starkaste lagen, nu har han chansen att ändra på det!
Forza!
