Roma - Wolfsberger 2-2, ett pinsamt resultat och en ännu mer pinsam prestation
Dubbla ledningar, men nonchalansen många spelare uppvisade kunde inte göra så att vi kunde vinna matchen, utan vi ska nästan vara tacksamma över avancemanget som grupptvåa, eller ska vi vara det? Mot gruppvinnaren Basaksehir från Turkiet tog vi våra enda vinster med en differens på 7-0 och sen?
Laget idag (4-2-3-1): Mirante; Florenzi, Mancini, Fazio, Spinazzola; Diawara, Veretout; Ünder, Mhkitaryan, Perotti; Dzeko
Viss rotation i startelvan, men av Florenzi, Fazio, Spinazzola (som vänsterback), Ünder, Mhkitaryan och Perotti var det absolut ingen som stärkte sina aktier, snarare tvärt om. Wolfsberger hade förmodligen sett vår senaste match mot Inter och insåg att det vore smart att köra helplanspress då vi i stort sett i alla lägen försöker att spela oss ur i stort sett alla situationer oavsett var på planen vi befinner oss. Om vi däremot skulle dra på en långboll i luften vinner vi max 5% av dem då ingen av våra spelare är Peter Crouch-typer eller Diego Costa-typer, utan mer försynta korgossar. Man trodde att det skulle bli en skön kväll när Dzeko fick en boll i djupled och vältes över ända med straff som följd och Perotti rullade in 1-0 i motsatta hörnet som målvakten kastade sig, men icke! Minuten efter målet skottade österrikarna på och Mirante tippade bollen till hörna. Vi vann boll, men tramsade i passningsspelet och Mancini hamnade i en mot en läge ute på högerkanten och blev rejält uppsnurrad. Inlägg längs marken och vem dyker inte upp där om inte Florenzi som stöter in 1-1 i egen bur, suck! Wolfsberger fortsatte sin vinnande press och det resulterade i bollvinster hela tiden, dock utan att skapa det där riktiga läget. I den 18:e minuten fick vi dock åter vind i seglen då Diawara spelade fram Perotti som i sin tur serverade Dzeko öppet mål för att stöta in 2-1.
Efter det målet och med tanke på att Wolfsberger startat matchen i 100-meterstempo och vi i marathontempo förväntade man sig att pressen skulle bedarra, något som inte skulle ske förrän i minut 77 och då endast mojnade vinden något. Bortalaget hade en boll inne i nätet i minut 24, men offsiden var solklar två gånger om trots att deras tränare drygt var ute och skulle profetera mot domslutet. Han hade kanske en bättre position ute på löparbanan vid mittlinjen än var domarna ute på planen hade? Cengiz Ünder gjorde minuter senare en av sina få positiva aktioner på hela matchen då han skaffade oss en hörna. På den hörnan hände 0 och absolut ingenting, liksom alla andra hörnor under matchen förutom en hörna på övertid. Återkommer till den senare. För att kunna skriva något om återstående minuter av halvleken får jag leta med ljus och lykta, Diawara satte in en ful sultackling med dubbarna först som gav ett gult kort. Hade domaren velat kunde han halat upp det röda där i stället. Halvleken fortsatte med samma enformiga innehåll, dvs ingenting händer, precis som det där bröllopet i filmen ”Deerhunter”, men från ingenstans så krigade sig Mancini till en frispark utanför offensivt straffområde, men det sköt Ünder i muren ut till ännu en hörna. Halvtidspaus och kanske Wolfsberger skulle tröttna i andra halvleken och vi kanske skulle vakna. Vakna gjorde vi, men det blev allt för sent. Dzeko, som aldrig verkar lära sig att hålla sig till det han är bra på tappade ännu en boll när han för femtioelfte gången försöker leka Totti och vi åkte på en omställning. I slutet av den omställningen där bollen ”bufflats” lite fram och tillbaka slår en Wolfsbergerspelare ett inlägg som nickas i stolpen bakom Mirante. Den väckarklockan hjälpte inte, utan vi snoozade vidare ett tag till, närmare bestämt till den 59:e minuten då Diawara fint spelade fram en motståndare som kommer till skott och Mirante gör en snygg räddning. Tyvärr dunsade vår keeper hårt i backen och slog i axeln och tvingades till ett byte. In med en ouppvärmd Pau Lopez som knappt hinner komma in på planen innan mållampan tänds bakom honom. Vi har först ett omställningsläge där vi är typ 5 mot 3 på offensiv planhalva, men Mhkitaryan släpper inte bollen, utan tappar den i duell med en back. Bollen går ut på vår vänsterkant där deras spelare slår ett vältajmat inlägg till en perfekt löpande mittfältare som bombnickar in 2-2 hur snyggt som helst. Nu var det slut med att trycka på snoozen, utan det var dags att kliva ur sängen för att inte skämma ut oss totalt. Mister agerade direkt och slängde in Pellegrini och Zaniolo mot Perotti och Ünder. Minuter senare kom ett samarbete mellan Veretout och Zaniolo där slutligen Mhkitaryan fick chansen, men skottet gick över. I 75:e minuten nickade Dzeko högt över efter ett inlägg från kanten. Nu satte sig bytena på riktigt och vi kunde etablera spel och en tydlig press på motståndarnas planhalva och då hade det gått 77 minuter! Kom igen, mot Wolfsberger, vilka är dem? Fazio av alla var uppe i ett anfall och drog på ett hyfsat skott som räddades, Dzeko däremot drämde sitt skottäge cirka 1 mil över. Den där riktiga chansen dök aldrig upp, men en halvchans fick iallafall Diawara efter en vänsterhörna, men han var inte kall nog, utan målvakten kunde döda vinkeln och styra bollen till ännu en hörna. Absolut sista chansen fick Dzeko efter att Florenzi snyggt gjort ett karatesparksinlägg, men det var inte vår kväll. Vad det beror på kan man bara spekulera om, men jag nöjer mig med att skriva att vi helt enkelt inte var tillräckligt bra för att vinna kvällen match. Heder åt Wolfsberger som med sin ”skogshuggarfotboll”, fina inställning och grymma press lyckades knipa en välförtjänt poäng och hade kanske till och med med lite tur kunnat knycka alla poängen. De enda två som utmärkte sig positivt idag var Pellegrini och Zaniolo och de spelare bara i knappa 20 minuter. Smalling är som bekant nu skadad och man insåg i kväll vilken betydelse han har för vårt försvar. Mancini var väl ok individuellt, men Fazio höll inte in honom i det kollektiva spelat så som engelsmannen gjort tidigare. Florenzi och Spinazzola hade inte många rätt, Diawara och Veretout var osynliga, Ünder, Perotti och Mhkitaryan blixtrade endast till i några kort sekvenser och Dzeko har tyvärr fallit tillbaka i den slummer han hamnade i under sin första säsong i Rom. Efter den senaste tidens spel, som lämnar extremt mycket övrigt att önska, så står Petrachi inför stora beslut när vinterfönstret snart kommer att öppnas på vid gavel. Framför allt önskar jag mig några riktiga ”killers” som kan spring och få fart på vårt sömniga lag och spel, gärna en anfallare. Med Dzeko i törnrosasömn och Kalinic som lär får en enkel biljett till en bänk i Madrid finns det plats för en anfallare med grinta och löpvilja som är beredd att offra framtänderna för gulrött.
Spal nästa och det ska bli hur kul som helst att återse Kolarov, Pellegrini och Zaniolo i startelvan igen!
