Sampdoria-Juventus 0-1: CAMPIONI!!!
En stabil laginsats, inga insläppta mål och ett avgörande efter slarvigt försvarsspel från motståndarna. En match som säger mycket om mästarlaget Juventus.
Avspark lördag 18:00 är en knepig tid om man råkar ha barn (plural) och har i uppgift att skriva en utförlig och detaljerad matchrapport. Frågan är också om en detaljerad matchredogörelse är det allra viktigaste när man blir mästare... Lite lyckligt smålullig på bubbelvin får det bli en kort och kärnfull rapport:
Första och andra halvlek*
Sampdoria inleder matchen med ett högt och kraftödande presspel och håller Juventus ifrån sig i bortåt en halvtimme. Därefter är känslan att tempot i matchen sänks, och att Juventus litegrann tar över matchen med stöd av ett lite bättre passningsspel och bättre organisation. I den 32:a minuten gör Juventus 1-0. Lichsteiner får stå helt ostörd och måtta in ett jättefint inlägg (med vänster fot!) till en ännu mer omarkerad Vidal som nickar in bollen via stolpen. Försvarsspelet i just den här sekvensen är inte mycket att beundra - den ende som bedriver tillstymmelse till försvarsspel för Samps räkning är faktiskt Llorente.
Den sista timmen har Juventus hygglig kontroll på matchen. Båda lagen skaffar sig några hyggliga chanser - möjligen är Tevez närmast att näta, men Viviano gör en fin räddning. De flesta övriga avslut tenderar att gå förvånansvärt långt över eller vid sidan av de två målen. Mest spektakulär är en frispark från Sampdoria mot slutet av matchen som kan ha landat utanför kommungränsen. Juventus faller tillbaka lite lågt mot slutet av matchen, men reder ut det mesta utan några jätteproblem. Domaren blåser av matchen och Juventus är mästare!!
* Notera att sammanfattningen inte inkluderar de situationer som inträffade samtidigt som jag stekte fisk, dukade matbordet eller genomförde andra åtgärder av huslig karaktär meed TV:n utom synhåll.
MästarLAGET Juventus
Juventus blir italienska mästare för fjärde året i följd. Max Allegri har byggt vidare - och i viss mån också vidareutvecklat - det bygge som Antonio Conte började på. Ett lag med ett grundligt strukturerat försvarsspel, och ett konstruktivt spel baserat på stort bollinnehav där så lite som möjligt lämnas åt slumpen. Allegri har flyttat tillbaka spelarnas utgångspositioner en aning, vilket gör att vi idag har ett lag som kanske är lite tråkigare emellanåt, men som också lämnar extremt lite utrymme åt motståndarna. Ska jag välja en match under säsongen som får symbolisera Juventus 2014-2015 får det bli mötet med Lazio den 18 april. Lazio kom till matchen med en lång räcka segrar och en skräckinjagande offensiv, och lämnade den utan att ha skapat någonting, men däremot släppt in två mål på försvarsslarv. Där har ni skillnaden mellan Italiens bästa lag i ett nötskal.
Individuellt tycker jag Tevez och Bonuucci har skött säsongen ett hack över alla andra. Marchisio har varit enastående jämn, spelat väldigt mycket och knappt gjort en dålig match. Pogba har en högstanivå som överglänser alla i Serie A (och i de flesta övriga ligor också, för den delen). Många andra har gjort utmärkt ifrån sig, men de fyra tycker jag står ut från kollektivet den här säsongen. Med detta sagt - Juventus har en stolt historia med lagkonstruktioner uppbyggda på hårt arbete och en kollektiv syn på spelet fotboll. Upplagan 2014-2015 är inget undantag, och lojala lagarbetare som exempelvis Padoin och Storari är precis lika välförtjänta mästare som de stjärnspelare som säljer flest tröjor.
Med två cuper kvar att slutföra kan det här bli Juventus mest framgångsrika säsong någonsin. Den frågan får vi återkomma till de kommande veckorna. Ikväll nöjer vi oss med att vara fyrfaldiga mästare. Det duger gott - även på en lördag!!
