Topp 12 – Legendarer | # 5
Vi har nu nått topp fem på listan över Sampdorias största legendarer genom tiderna. På plats fem hittar vi Sampdorias mest framgångsrika tränare genom tiderna, en karismatisk sådan dessutom.
Plats 5
Vujadin Boskov (1986-1992 & 1998-1999)
Den här artikeln kommer skilja sig en hel från de tidigare i serien då mannen på plats fem sannerligen är något alldeles extra. Vi börjar dock med en liten presentation och överblick innan vi kastar oss på hans imponerande meritlista samt humoristiska kommentarer som han fällde under sin tid som manager.
Vujadin Boskov föddes den 16e maj 1931 i den lilla byn Begec, i närheten av Novi Sad i nordöstra forna Jugoslavien. Redan som ung visste serben att det var fotboll han ville syssla med och det var inte konstigt då hans land, Jugoslavien, tog brons i världens allra första VM-slutspel 1930 i Uruguay.
Som 15-åring gjorde han 1946 "proffsdebut" (hur proffsigt det var på 40-talet låter jag vara osagt) i FK Vojvodina, staden Novi Sads största klubb. Boskov var en helt okey spelare men stack inte direkt ut ur mängden enligt den lilla information som går att tillhandahålla angående honom. Han var som ung väldigt lovande och deltog i OS-mästerskapet i Helsingfors 1952 då han som 21-åring vann silver tillsammans med sina landsmän i Jugoslavien. Landet mötte för övrigt ett starkt Ungern med en viss Ferenc Puskás i startelvan i finalen som man alltså förlorade med 2-0.
Han förblev Vojvodina trogen under större delen av sin karriär, hela 14 år blev det i den serbiska klubben innan han passade på att testa vingarna utomlands innan karriären var över. Inför säsongen 61/62 värvade Sampdoria den då 31-årige Boskov till klubben vilket visade sig vara ett ganska dåligt beslut. Spelaren blev ingen hit och med de stränga reglerna som ledde under denna tid gällande utlänningar blev det bara en säsong i Genua innan han bytte klubb.
Det var schweiziska Young Boys som kallade på Boskov då han blev erbjuden en tränar/spelar-roll inom klubben. Även det visade sig vara en alldeles för svår uppgift för serben, visserligen hade han en hel del att leva upp till då Young Boys mellan åren 57-61 vann den schweiziska ligan fyra år irad. Något som Boskov aldrig var i närheten utav att nå.
Istället blev det Jugoslavien igen efter tre tämligen misslyckade år i Europa. 1964 sökte hans älskade klubb Vojvodina efter en ny manager och fann honom i den 33-årige klubblöse, och nu, pensionerade Boskov. Sju säsonger blev det i Vojvodina mellan åren 64-71 där han vann den jugoslaviska ligan 1966 och med ständigt fina resultat.
Efter totalt 21 år i Vojvodina, både som spelare och manager, började Europeiska klubbar att få upp ögonen för den tämligen unge, i managersammanhang, serben. Det började med Holland och FC Den Haag 1974. I den lilla hollädska klubben gjorde Boskov laget snabbt till ett respekterat topplag. 1975 vann han den holländska cupen samt tog laget till kvartfinal i Cupvinnarcupen vilket är klubbens största europeiska framgång genom tiderna.
De två lyckade säsongerna i Den Haag gick inte obemärkt förbi och Hollands kanske största klubb under denna peiod, Feyenoord, såg till att säkra Boskovs tjänster inför säsongen 76/77. Där lyckades han inte helt och det blev bara två vinstlösa säsonger i Rotterdam-klubben innan han fick sparken.
Tiden i Holland var över för Boskov som istället blickade söderut mot Spanien. Real Zaragoza var på jakt efter en tränare för säsongen 78/79 och fann honom i Boskov. Även där blev han vinstlös under den enda säsong som han var där men han gjorde så pass bra ifrån sig att självaste Real Madrid anmälde sitt intresse för coachen.
1979 förkunnade så den kungliga klubben att man knutit till sig serben som manager för de kommande tre åren. Under sin debutsäsong för Real Madrid vann han både Primera Division samt Copa Del Rey innan han under de två efterföljande säsongerna lyckades kamma hem Copa Del Rey ännu en gång 1982.
Det blev trots framgångarna inget förlängt kontrakt för Boskov som inte alls lyckades i de europeiska cuperna. Sporting Gijon blev nästa klubb där det bara blev en enda säsong 1983/1984 som han helst vill glömma. Det gör vi också.
Boskov fortsatte sitt upptäcksresande då han efter några år i Spanien beslöt sig för att ta flyget över till Italien istället. Lilla Ascoli fick äran att ha Boskov på sin bänk mellan åren 84-86. Under denna period lyckades han både bli nedflyttad från Serie A och sedan uppflyttad från Serie B direkt säsongen efter.
När Sampdorias ordförande Paolo Mantovani såg hur Boskov på ett imponerande sätt lyckades få Ascoli uppflyttade från Serie B direkt var han inte sen med att hugga till. 1986 såg Mantovani personligen till att Genua-klubben fick den karismatiske managern på bänken och ett sällan skådat förhållande inleddes.
Det var med Vujadin Boskov på bänken och Paolo Mantovani som finansiär som Sampdoria snabbt utvecklades till ett av Italiens och Europas mest respekterade lag. Det räcker med att läsa nedanstående prestationer för att förstå innebörden utav Boskovs och Mantovanis fantastiska sammarbete;
Coppa Italia - 87/88, 88/89
Cupvinnarcupen - 89/90
Serie A - 90/91
Italienska Supercupen - 91
Champions League - 91/92 (Silver)
Sampdorias troféskåp består inte utav mycket mer än det ovan nämnda men Vujadin Boskov är definitivt tränaren som gjorde det omöjliga möjligt med Sampdoria. Hans sista säsong i klubben blev alldeles fantastisk då man nådde final i Champions League där man dock förlorade. Dagarna efter valde Boskov att lämna posten som manager för klubben då han kände att han nått allt som går att nå.
I Mantovani hade Boskov en alldeles förträfflig partner som såg till att tränaren fick precis de spelare som han ville ha. Merparten utav spelarna i "legendserien" är spelare som spelat under Boskovs ledning och det är inget sammanträffande att de nått legendstatus då Sampdoria under Boskovs tid var ljusår fram jämfört med dagens lag.
Egentligen har jag inte lust att skriva mer om Boskovs framtida arbetsgivare i Italien eftersom det är för tiden i Sampdoria som Boskov är en legend. Jag kan väl nämna att han hade ett par utflykter i Roma (92/93), Napoli (94/96), en mindre lyckad comeback i Samp (98/99) samt Perugia (99) som blev hans sista italienska klubb innan han valde att dra sig tillbaka.
Han gjorde dock comeback redan 2000 då han ledde Jugoslavien i EM 2000 men efter den förnedrande 6-1 förlusten mot Holland avgick han. Året efter, 2001, fick han tillbaka tränarposten för Jugoslavien men även detta slutade i fiasko och han valde att helt dra sig tillbaka efter att Jugoslavien misslyckats att nå VM 2002.
Idag lever den snart 76-årige Boskov ett tillbakadraget liv någonstans i Europa. Hans tid i Sampdoria mellan åren 1986-1992 är legendariska i klubben och han utvecklade flera spelare som även de nådde legendstatus inom klubben. Och ändå har jag sparat det bästa till sist. Det visade sig nämligen att Boskov var en riktigt rolig kille tillsammans med media. Han älskade att skoja till det och med sitt extremt vulgära språk och häftiga likneleser blev han en extremt uppskattad person hos både motståndare och bland de egna fansen.
Jag väljer att avsluta denna hyllning till Boskov med ett par av hans mest kända citat genom tiderna.
• "En stor fotbollsspelare ser motorvägar där andra bara ser vägmarkeringar"
• "Bollen till oss; vi spelar; bollen till dem; dem spelar" (när han ombads att beskriva en match)
• "Bättre att förlora med 4-0 än 5-0" (efter att ha förlorat med 4-0 mot Inter med Napoli)
• "Hellre förlorar jag en match med 6-0 än sex stycken med 1-0"
• "Jag misstänker att för att göra mål, måste man skjuta" (efter att hans lag misslyckats med att göra mål)
• "Idag såg vi ut som turister på plan. Skillnaden var dock att vi inte betalat för att äntra scenen" (efter en förlust)
• "Straff är det när domaren blåser i pipan" (till en journalist som frågade om det var straff)
• "Jag förstår inte hur vi kunde släppa in fyra mål mot ett lag som bara kom över på vår planhalva tre gånger"
Och tillslut, min alldeles egna favorit;
"Ett lag utan supportrar är som en kvinna utan bröst"
Ett uttalande som säger en hel del om den komiske men ack så framgångsrike Boskov.
Tack för allt Vujadin!
