La bella storia di Paolo Mantovani
Han inledde som springpojke i Rom men slutade som legend i Genua. Ta del av historien om Sampdorias mäktigaste man genom tiderna – Paolo Mantovani.
Det sägs att alla vägar bär till Rom och likaså denna berättelse även om den i just detta fall tar sin början i Rom. Den 19:e april 1930 föddes i den eviga staden mannen som för alltid skulle komma att förknippas med Sampdorias största framgångar genom tiderna – Paolo Mantovani. Mantovani föddes in i en vanlig italiensk arbetarfamilj där han tidigt drillades i moraliska värderingar och om hur hårt arbete var vägen till framgång.
Det finns egentligen inte mycket information om hur Mantovani lyckades gå ifrån att vara en springpojke i Rom med en lön på drygt 100 kr i veckan till att bli en av Italiens allra mäktigaste och rikaste personer inom olje- och skepparindustrin. Smarta investeringar och noggrant planerade övertaganden av diverse konsortium gjorde att han snabbt kunde arbeta sig upp och hamnade så småningom i Italiens största hamnstad Genua. Säkerligen några skumraskaffärer också men vilken rik person har inte tagit genvägar för att nå till toppen?
Som alla andra italienare hade han en stor passion för fotbollen och speciellt för Sampdoria som hade åkt ner i Serie B efter en längre stint i Serie A under början på 70-talet. 1977 åkte Samp ner i Serie B samtidigt som man bytte president för att snabbt försöka återvända till högsta ligan. Dock lyckades inte presidenten med det och efter bara två år vid rodret tog så Paolo Mantovani över presidentposten 1979 för att återigen göra Samp till ett respekterat lag i Italien – och Europa.
Det tog honom drygt tre säsonger innan hans kära Samp hade lyckats ta klivet upp igen till Serie A 1982 och påbörjade en framgångssaga utan dess like. Under Mantovanis elva säsonger i Serie A med Samp vann de Scudetton 90/91 samtidigt som de bara hamnade utanför topp 7 vid ett enda tillfälle. Dock kom inte framgångarna utan anledning utan var frukten av de dyra investeringar som Mantovani gjorde i Samp med flera tunga nyförvärv.
Han investerade över femtio miljoner kronor i Samp vilket på 80-talet var enorma summor inom fotbollen. Bland de mer beryktade värvningarna finns Roberto Mancini som endast 17 år gammal kom till Samp efter att Mantovani betalat 20 miljoner kronor för den kommande legendariske anfallaren. Andra värvningar som gjordes möjliga tack vare Mantovanis investeringar var Gianluca Vialli, Pietro Vierchowod, Ruud Gullit, Toninho Cerezo, Attilio Lombardo m.fl., listan kan göras oändligt lång.
En annan intressant övergång var just nämnde Toninho, en brasilianare som var en bra bit över 30 och som ansågs vara på väg neråt i karriären med flera allvarliga efterföljande knäskador. Han ådrog sig även en under tiden i Samp och fick då besök av Mantovani som framför den samlade presskåren skrev ett nytt kontrakt på plats åt Toninho på baksidan av ett foto av spelaren. Senare skulle Toninho, son till en clown, vara med och vinna Scudetton 91 samt spela i Europacupfinalen 92.
Mantovani var en man utöver det vanliga. Han ville vara delaktig i varenda del och såg Sampdoria som sitt hem. Hans fru berättade hur han många gånger spenderade mer tid på träningsanläggningen och Luigi Ferraris än hemma och hur han kunde röka över 100 cigaretter om dagen för att stilla sitt begär.
1992 sålde Samp Gianluca Vialli till Juve och dåvarande ägaren och högt respekterade Gianni Agnelli sa att Mantovani älskade spelarna som sina egna söner. Han kände till varenda muskel i deras kropp och visste på så sätt när spelaren hade gjort sitt. Ingen kände laget och spelarna bättre än honom sa den nu avlidne L’Avvocato.
Det stämmer på många sätt och vis att Mantovani var en man som satte spelarna i främsta rummet. Vialli sa att det var på grund av Mantovani som han lämnade Samp först efter finalen i Europacupen. Mancini yttrade samma sak och det stämmer väl överens med den tidsperiod då majoriteten av de stora spelarna lämnade inom ett par år efter presidentens abrupta död.
En reporter påstod en gång att Mantovani ägde lika många skepp som han ägde storspelare. Presidenten svarade med att det vore respektlöst att påstå att han äger spelarna. De är hyrda för en viss tid av klubben och förhoppningsvis hinner man utveckla en vänskap och förståelse som man kan bära med sig för resten av livet. Tänk om fler kunde tänka så idag?
Jag hade inte trott på Mantovanis storhet om det inte vore för de klara faktum att flertalet storspelare valde att stanna kvar i klubben trots lockrop från större klubbar. Mantovani lyckades forma ett framgångsrikt lag som nästan gick hela vägen i Europa och han gjorde det med hjälp av en liten del pengar och en stor portion medmänsklighet. Han fick spelarna att känna sig uppskattade och viktiga i klubben, en del av det hela och tillsammans formade han en familjeklubb som länge respekterades stort både i Italien och utanför dess gränser.
Presidenten led av hjärtproblem mot slutet av sin tid, mycket på grund av de påfrestningar han utsatte sig för med Sampdoria och på grund av hans intensiva rökande. Han levde med på läktaren som en av fansen och var omåttligt populär i hela Genua. När han återvände till hamnstaden efter att ha flytt på grund av ekonomiska anklagelser hälsades han välkommen av över 10 000 Sampdoria-fans. När han såg fansen steg han ur sin gröna Mercedes, satte sig på en vespa tillsammans med fansen och åkte med resterande karavan till försäsongsträningen.
Det finns massor med anekdoter och liknande om hur Mantovani charmade en hel nation med sitt eleganta och medmänskliga uppträdande. Inte elegant nog för att undvika dem riktiga fansen men också smakfull och estetisk i sitt uppträdande. Mantovani la grunden för det som Sampdoria står för idag där spelare, fans och ledare lever i symbios för att uppnå den där familjära stämningen och känslan som inte andra klubbar kan erbjuda.
När han dog i oktober 1993 var en hel stad och inte bara klubb i sorg. Hans plats på läktaren var tom och fansen hedrade honom med en banderoll som än idag finns kvar på Luigi Ferrari. Bland fansen är han odödlig och det visade sig inte minst under hans begravning i Genua där fansen täckte över hans kista med en enorm Sampdoria-flagga.
Han sade att han alltid på sin begravning föreställt sig ett jazzband från New Orleans som skulle spela ”When the saints go marching”. Sagt och gjort, hela hans begravning ackompanjerades av ett jazzband som spelade ”What a friend we have in Jesus”.
Jag vill inte påstå att Mantovani var Jesus eller ett helgon men han var sannerligen något alldeles extra. En människa värd att hedra och en legend som för alltid kommer att förknippas med Sampdorias otaliga framgångar under 80- och 90-talet.
Grazie Paolo!
Anekdoter & fotnoter
- Vann Scudetton, Cupvinnarcupen, Italienska Supercupen och Coppa Italia 3 gånger.
- Tvåa i Europacupen 92 efter förlust mot Barca i förlängningen.
- Hans son, Enrico Mantovani, tog över presidentrollen och hade den fram tills 2000. Sålde klubben 2002 till nuvarande ägaren Riccardo Garrone som också opererar inom oljeindustrin. Garrones företag ERG har sponsrat Samp sedan 1988.
- Familjen Mantovanis 23-åriga ledarskap inleddes och avslutades med tre säsonger i Serie B.
- Enrico Mantovani sa att Sampdorias nedgång började när han började sätta sig emot Luciano Moggi under mitten av 90-talet. Han sa att den italienska fotbollen är korrumperad inifrån kärnan och att Moggi inte är den enda som kan ställas ansvarig. Systemet kan inte rensas bara för att 2-3 personer kastas ut var en av kommentarerna till Calciopoli.
- Paolo Mantovani har en egen gata i Genua samt en egen regionalcup uppkallad efter hans namn.
Citat
- Sampdoria har inga begränsningar så varför ska jag nöja mig med medelmåttiga resultat?
- Jag har lidit som ett djur för att skapa detta underbara lag.
- Spelar inte Mancini kommer jag inte till arenan. Jag njuter inte av spelet då.
- Om Mancini ska lämna? Antingen måste jag dö först eller så får han lägga av.
- Det finns en sak i mitt liv som jag aldrig ångrat och det var att bli president för Sampdoria.
Källor
http://www.iht.com/articles/1993/10/20/rob_1.php?page=1
http://it.wikipedia.org/wiki/Unione_Calcio_Sampdoria
http://it.wikipedia.org/wiki/Paolo_Mantovani
http://it.wikipedia.org/wiki/Enrico_Mantovani
http://www.boston.com/sports/soccer/articles/2006/05/23/
scandal_hits_italian_league/
http://sportsillustrated.cnn.com/soccer/news/2002/01/11/
sampdoria_bought/
http://it.wikiquote.org/wiki/Paolo_Mantovani
http://www.sampdoria.it