Massinvasion av Doriani i Turin
Dom senaste dagarna har biljetter till matchen Juventus – Sampdoria gått som smör i Genua. Hur mycket det rör sig om framgår inte men en stor skara supportrar väntas följa med laget på onsdag det trots de skyhöga priserna som framställts av Juventus och några mindre komplikationer kring köpet av biljeterna har ett stort antal ändå hamnat i händerna på Ultras Tito Cucchiaroni (Sampdorias största supporterförening) rapporterar klubbens hemsida Sampdoria.it
Möjlig scenario på Olimpico di Torino? .
Sampdoria: Företag, Team, Fans. Många anledningar till stolthet.
I en alltmer synonymt med fotbollsverksamhet kännetecknas av brist på historiskt minne, avskaffandet av flaggor och bristen av respekt för supportrarnas organisationer, allt kvävs av dyra biljetter, sedan införandet av lön - TV och förtryckande normer. Jag hittar många tecken på detta stolta Sampdoria, som varje dag sedan ljuva 1991 gjort mig till en sann Doriano.
Framme vid stadion och jag beundrar en banner så ironiskt "Benvenuti al Ferraris dove abbiamo vinto solo noi" eng. översättning ” Welcome to the Ferraris where we won only we”. Sedan 1946, födelsedatum för Sampdoria, har staden Genua färgats med våra färger och charmat en hel värld. Sampdoria har varit med om med- och motgångar. Motgångarna som hotade vår existens för bara några år sedan har vi rest oss från. Idag är vi en klubb på uppgång.
Om Stadion.. Riccardo Garrone har uttalat sig om den viktiga roll om en ny anläggning för Sampdoria. Även om de flesta av oss Sampdoriani är starkt knutna till Luigi Ferraris, mest för att vi skrev historia där men också placeringen av arenan så måste vi snart offra vår ståndpunkt för att följa takten i UEFA;s regler och ge klubben nya intänkter. Framtiden för fotbollslag är bundet i att bygga en egen arena, där scenen kombineras med andra sportanläggningar, storkök, mottagning och andra nöjen. Vår ordförande har varit tydlig: den nya arenan SKA byggas, antingen ensamma eller med hjälp av investörer, eftersom det betyder allt för framtiden för fotbollen i Genua, har han sagt.
Jag gör mina med-skribenter sällskap och hyllar Sampdorias insatser i helgens match som var en av de bästa jag sett som Doriano, i allafall första halvleken.. Jag har fyra saker som jag vill lyfta fram från matchen.
Första är Andrea Poli. Har alla förutsättningar att bli en världsmästare: personlighet, öga för spelet, tekniska egenskaper, beslutsamhet, dynamik och offervilja. I Polinho har Sampdoria investerat i en blivande storstjärna. En egen produkt!
Andra då, Giampaolo Pazzini. Våra skyttekung, som återvänder direkt från en fruktansvärd kollision med Muslera och den fraktur på näsans skiljevägg, hjälper sina lagkamrater att återta laget till en ny seger-trend, sätter allt annat i andra hand, smärtan, rädslan för oförutsedda komplikationer. Sampdorias läkarteam avrådde Pazzini att spela lördagens match men han lyssnade till slut på hjärtat. Han hade rätt: hans enorma viljestyrka gjorde skillnaden, näsan skapade inga problem, han spelade, och gjorde ett av sitt livs bästa matcher. Stående ovationer fick han från publiken efter målet. Pazzini har gått från bänken i Viola till himmelriket i Sampdoria och är i toppen av sitt karriär. Sampdorias dyraste nyförvärv på 2000-talet visade sig vara mycket väl investerade pengar.
Självklart Antonio Cassano. Geniet från Bari låter sig inte dämpas av den fortsatta uteslutandet ur landslaget och blir bara bättre och bättre för varje match. Även om han inte gör mål så jublar Cassano mest när lagkamraterna gör mål, och det gör en supporter glad.
Sist men inte minst må komma som en chock, men.. Riccardo Garrone. Han har gjort detta möjligt. Han har byggt upp Mantovanis förlorade imperium med nästa inga medel. Han har all rätt att sitta med ciggarren i tänderna och leende på läpparna. Garrone har gjort Cassano-affären möjlig och på egen hand hämtat Pazzini, till råga på allt är vi den enda skuldfria klubben i Serie A. Nu vill han dessutom bygga oss en egen arena? Ja tack. Många lag skulle betala guld att skryta om en president som kan fiska de bästa på marknaden när det gäller kvalitet - pris och en president som aldrig gjort en dålig spelaraffär. Garrone är medveten om vikten av att respektera autonomi och återhållsamhet i budgeten, till skillnad från många av hans kollegor, som bygger lag till priset av berg av skulder.
Länge leve Riccardo Garrone!
